Sommarvärmen är här!

 Nu, så här i mitten av maj, känns det som om sommaren har anlänt! Denna tisdag har vi sommartemperaturer kring 23 härliga grader - och inte minsta kall nordanvind (enbart ett varmt smekande)! 

Här i huset är vi riktigt Våryra dessa dagar, det är ju ändå vårmånaden maj - trots att dagarna är sommarvarma....

Idag har vi besökt mitt barndomshem där vitsipporna nu blommar inne i fjolårsgräset. I mina unga år, alltså för många många år sedan, fick jag några plantor vitsippor från södra Finland. Dom planterade jag vid mitt barndomshem i en rabatt. Det är riktigt länge sedan sipporna fanns i den rabatten, numera har dessa blommor spridit sig ut i gräsmattan - och in mellan björkarna i skogskanten. Och varje år förgyller de trädgården med fler och fler vita sippor!

Tänk så glad jag blir varje år när dessa blommor kikar fram i fjolårsgräset eller i gräsmattan! Idag rensade jag i alla blomrabatterna - ett jobb som verkligen behövdes.

Igår åkte vi ännu en gång ut till vårt sommarparadis. Där är det massor av löv, kvistar och grenar som skall räfsas bort. Nu hann jag inte med allt igår, för vi satt ju ute på verandan också och njöt av det vackra vädret - sol&blå himmel, ingen vind och inte en endaste mygga! Ja, vi njöt förstås av en bit morsdagstårta också (som hade blivit lite tilltufsad under bilfärden dit ut).

Igår kväll där vid 21-snåret vandrade jag ut längs slättens åkervägar här hemma. Då såg jag "våra" harar (det visade sig vara 2 stycken). Här satt Herr Hare på ängen nära skogen ca 10 m från åkerstigen. Han såg ut att uppmärksamma mig, se öronen - men den satt kvar!

 

 

Den hade öronen på helspänn, likaså ögonen.... men den var inte minsta rädd för att jag vandra förbi så nära. Den kopplade nästan av efter en stund. Varför satt den kvar, undrade jag...?

Men då såg jag längre ut på ängen där solen ännu lyste. Där satt ju Fröken Hare! Hon satt säkert 50 m in på ängen - och nu fick hon syn på mig... I rekordfart sprang/skuttade hon in i skogen där långt framme...

Men se Herr Hare satt lugnt kvar! Vart försvann Fröken Hare, såg han ut att tänka. Nää, han var inte minsta intresserad av mig! Jag antar att han skuttade efter Fröken Hare efter en stund när jag vandrat vidare...