Storbergets vandringsled

 Häromdagen beslöt jag mig för att vandra längs Storbergets vandringsled/motionsspår. Äntligen! Så många gånger jag tänkt vandra, men inte tagit mig tid.... 

Ledan är endast 1,5 km, den är bred och lättvandrad (passar alla åldrar). Dessutom finns det mycket att se längs leden; det är historisk mark med många spännande byggnader. Helt klart en intressant vandring!

Jag parkerade bilen uppe på berget och gick fram till info-tavlan. 

Här började leden med en "vandringsgubbe" i trä (eller  månne "gubben" springer?). Leden går nerför berget mot den gamla rian....

Här i en öppning mellan träden ser man Kaparkullen till höger. Den vita byggnaden är en av skolbyggnaderna som finns på kullen, numera är skolan nedlagd. På Kaparkullen och på Pörnullbacken, som ligger där bakom, har folk bott under hela järnåldern och här har hittats vackra pärlor, vapen och bronssmycken. Under 300- och 400-talen samt under 600- och 700-talen inföll troligen de intensivaste bosättningsfaserna enligt arkeologerna. Här märker man att man vandrar på historisk mark.

Leden går nerför berget, som nu finns på vänster sida, och man kommer ut i solen och vandrar längs höstens gula åkrar.

Här har min pappa och generationer före honom levt sina liv (jag har släktforskat ner till 1500-talet och de har bott här i samma by under alla år, kanske längre än så men då fanns inga kyrkböcker som bevisar dn saken....). Jag känner av stämningen och känner att jag vandrar i samma områden som tidigare generationer vandrat..... Själv har jag många barndomsminnen härifrån och minns somrar som vintrar kring dessa berg, kullar och slätter...

När leden börjar gå uppåt märker jag att vi går mot höst. Björkarnas löv ligger gula på leden. Nu kommer jag fram till den del där de gamla husen en gång låg/delvis ännu står kvar. Många hus har tagits om hand och är fina hem eller sommarstugor, men det finns också hus och byggnader som står tomma och öde.

Så kommer jag fram till skylten som visar på stigen till Munters torp (ni vet han som omtalas i Fändrik Ståhls sägner). Naturligtvis viker jag av längs stigen...

Jag går förbi den stora bondgården där Nyback Ant en gång levde. Han som var "hustomte" på Fädernegården (se längre fram) och som ville bevara historien för eftervärlden. Och han bodde i huset med de vackraste fönster jag vet! Ett hus med rödmålade ytterväggar och vita fönsterbräden med den vackra ljusblåa dekorationslisten ovanför fönstren! Visst är det vackert i sensommargrönskan!!!

Munters torp står där som förr. Och än en gång vill jag fotografera den gamla dörren. Visst kunde man förr i tiden, det behövdes inte glas i dörren det räckte med ett fönster ovanför! Så går jag stigen tillbaka till vandringsleden och knatar mig uppför berget....

För att göra leden har man tydligen grävt i marken och fått ett dike som är alldeles grönt av något som växer i vattnet. Vad det är vet jag inte, men visst minns jag detta gröna från min barndom.

Den fina, breda leden fortsätter uppe på berget. Mellan tallar och numera rätt mycket mera träd och buskar.

Jag hade önskat mera utsikt ner mot slätten där jag vandrade uppe på Storberget, men en liten glugg i skogen gjorde att jag kunde kika ner mot slätten, som dagen till ära badade i solsken.

Och där vandrade jag i allsköns ro bland lingonröda tuvor.....

Så skymtar jag den gamla danspaviljongen. Här i paviljongen firades mången sommardans med massor av folk en gång i tiden, numera står paviljongen öde och borde renoveras...

Jag kisar mot solen och på lokalen med det ståtliga och kännspaka tornet. Lokalen är idag mycket fint renoverad med eu-bidrag och ännu i denna dag väcker den så många vackra minnen!

Jag fortsätter min vandring uppe på berget och går dit pilen visar. 

Fädernegården. Museet, som jag en gång tidigare denna sommar besökt. 

Här går leden förbi en av de gamla vägarna som går upp till berget. Nere vid vägen ser man det röda gamla mangelhuset, där jag hjälpt till med mangling av lakan och dynvard mången gång....

Så går leden bakom paviljongen och från den här vinkeln har jag aldrig sett paviljongen förut (den ser annorlunda ut från landsvägen).

Så är jag snart  tillbaka till utgångspunkten och jag tycker att det var en helt fantastik vandring! För mig var det "Memory line" - men för någon annan kanske det är massor av nya upplevelser i "historiens fotspår". 

En vandring väl värd att vandras! Eller springas (heter ju också motionsspår).....