Ett farväl

 I lördags tog vi farväl av en av våra nära vänner. Ännu en livsvandring var över alldeles för tidigt.

Jag kom att tänka på hur viktigt det är med ett farväl. Ett värdigt farväl, ett avsked, som innehåller traditioner vid vår färders kyrka. Att veta att vi följer en ritual som varit gångbar i generationer, en ritual som ger tröst och gemenskap till alla som sörjer.

I lördags tog vi farväl av en otroligt teknisk kunnig man som älskade musik (och som kunde namnet på alla artister och vad låtarna egentligen heter) och som jag förknippar med bilorientering i unga dagar  - men som tyvärr de senaste åren bröts ned av sjukdom. Så många trevligheter vi haft tillsammans vi fyra igenom åren - och nu är både du och din fru borta. Samtidigt vet jag att dessa två vakar över dig A och tysta kramar dina händer.

Vi var många som följde dig till graven. Det brukar alltid vara kallt på kyrkogården när det är begravning, och visst var det vintrigt marsväder i lördags också (men ingen vind, ingen snö eller regn och ingen stark kyla).... Efteråt kunde vi samlas i ett varmt församlingshem för en gemensam stund. 

Natten till söndagen bjöds vi på riktig vinterkyla och på söndag förmiddag fanns vita isrosor på  blombuketterna.

Tack för god vänskap. Vila i frid.