Den kyliga januarisöndagen avslutades med att molnen skingrades och när solen hade sänkt sig färgades de snötyngda träden röda. Så vackert att jag måste ut en kort sväng med kameran igen!
Jag fick lov att zooma in för att få fatt i den rosa snön och rimfrosten i skogens träd. (Visst ser ni kråkan som sitter i trädet?)
Dagarna blir längre för varje dag som januari rullar vidare. Fast snabbt går det ju inte, men det går. Högt uppe i skyn styrde ett plan vidare västerut...
När solen försvann hade vi åter -20 grader. Jag gick runt en sväng, sedan ville jag bara in i stugvärmen igen. Sonen med sambo och hennes hund Nelli kom ut en stund för att hälsa på. Nelli var nyklippt och det var länge sedan hon fått komma hem till oss. Förresten länge sedan ungdomarna också hälsat på...
Det var svårt att fånga Nelli på bild. Hon kände doften av skink- och ostpajen och var allt lite otåligt sugen och hade mycket svårt att sitta still, trots att hon vet att hon inte får mat från bordet och trots att hon visst kan uppföra sig.... Men det är mycket liv och lust i Nelli (som redan hunnit bli 7 år) - och man vet ju aldrig.... plötsligt kan någon liten godbit plötsligt falla ....
Idag har vi måndag och mulet väder. Oxveckorna har börjat samtidigt som vi börjar kämpa med nya pandemirestriktioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar