När jag inledde mina ekonomstudier

 För många många år sedan satt jag på färjan över Kvarken i början av september. Jag åkte från Vasa till Umeå.

Jag hade sökt och kommit in på ekonomlinjen vid Umeå universitet. Jag hade sagt upp ett fast jobb, flyttat mina pinaler från min lägenhet till föräldrahemmet och satt nu med en liten resväska och med stor framtidstro ombord på båten. Ombord på färjan fann jag andra studerande från Finland som också var på väg till universitetet. Vi angjorde hamnen i Holmsund där vi hoppade på bussen in mot Umeå. Vi var rätt många som steg av vid Ålidhem, förorten där alla studentbostäder fanns. Jag hade ingen bostad utan ställde mig genast i kö för att få ett studentrum (plan B var att sova över hos en väninna som hade studerat där i något år). Då, för många många år sedan, ställde man sig fysiskt i kö för att om möjligt få bostad! Kön var lång och efter någon timme var det äntligen min tur - och jaa, jag fick ett rum på Pedagoggränd i en studentkorridor. Lycka!

 

 

Studentrummet fanns på tredje våningen och det fanns en säng, en bokhylla, ett skrivbord med två stolar, en fåtölj och ett soffbord i rummet.  Dessutom fanns två garderober och ett badrum med dusch. I korridoren fanns omkring 10 liknande rum. I ändan av korridoren fanns en telefonhytt och till vänster ett kök där varje rum tilldelats ett överskåp och ett underskåp. Dessutom fick vi en halv kylskåpshylla per person. Bakom köket fanns en matplats med bord och stolar. Jag trivdes genast i min korridor, här fann jag nya vänner och ville man inte umgås var det bara att stänga dörren till rummet. 

 

Följande dag följde jag "lemmeltåget" längs en promenadväg till universitetsområdet. Mina ekonomstudier skulle ske i huvudbyggnaden där det fanns flera föreläsningssalar och flera vanliga klassrum. Jag kommer inte ihåg hur många vi var som började samtidigt med mig, men säkert var vi omkring 30 studerande på just min linje. Nu följde dagar med föreläsningar och en hel del grupparbeten. Jag som jobbat i något år tyckte att studielivet var rätt enkelt. Det blev mycket caféhäng med en kopp kaffe eller choklad och rätt mycket tid gick åt till det sociala livet. 

Efter en månad med studieliv bestämde jag mig för att också söka något extraknäck vid sidan om studierna. Jag ville att det skulle hända något mer än enbart pluggande. Sagt och gjort - jag knallade upp till arbetsförmedlingen. Just den dagen sökte en av stadens centrumbanker en kvällskassörska, "Här är jobbet för mig!", tänkte jag, och knallade upp till bankdirektören. Jag hade ju jobbat som bankfröken i något år, så efter en lång pratstund var jobbet mitt! Visst var bankdirektör först lite skeptisk när en finlandssvensk sökte jobbet, men tack och lov kända han till lite om det finska bankväsendet och en del personer som jag också kände. Visst minns jag att jag många gånger var trött efter en dag med först föreläsningar, grupparbeten och sedan stressiga timmar på banken, men jag kunde slumra till i bussen upp till Ålidhem och så var jag alltid redo för antingen tentläsning eller roligt studentliv!

Efter inplanerade tre år hade jag mina ekonomexamenspapper i handen och jag började jobba heltid på banken. Jag hann nu också plugga en del poäng/kurser juridik och beskattningsrätt under några terminer vid sidan om jobbet. Jag hade också bytt boende, först bodde jag i en egen insatslägenhet, efter något år sålde jag lägenheten och fick en jättefin och sprillandes ny hyreslägenhet i Umeås absoluta centrum. Jag bodde och jobbade sammanlagt åtta år i Sverige. De tre sista åren jobbade jag med internrevision och reste runt i Sverige en hel del, det blev många övernattningar i olika städer men också på små orter. 

Idag känns det väldigt länge sedan jag kallade Umeå min hemort....