Igår var den lilla rävungen här på gården igen, och nu hade den växt till sig (läs om vårt första möte på https://gronaanemone.blogspot.com/2021/07/lilla-ravungen.html). Ankorna var förskräckta även denna gång och rävungen var lika oförstående. Den här gången kunde jag i alla fall mota bort den från gården. Den sprang ut på åkern och klättrade upp på en sten och där lade den sig gäspande ner.... (det var här jag hann springa in för att hämta kameran)
Rävungen låg där uppe på stenen en lång stund. Solen värmde och den gäspade ännu en gång....
När jag gick närmare stenen och bara var några meter bort hoppade den vigt ner och gömde sig i stubbåkern. Han trodde säkert att jag inte såg hen, men se det gjorde jag!
Efter en stund orkade den inte ligga och trycka längre utan reste sig upp.
"Skall du bara stå där?" tycks den undra och kikade på mig. Jag hann knäppa dessa fyra bilder av rävungen innan den hoppade iväg mot bäcken och försvann i det höga gräset.
Nej, rävar vill vi inte ha kring gården när ankorna är ute om dagarna! Snart är denna unge så stor och så hungrig att den förstår sig på ankor.... Nej, den dagen vill vi inte uppleva! Fast ännu är rävungen bara söt och lite rolig att fota. Ännu är våra ankor för stora för en liten rävunge. Ännu är rävungen inte alls rädd för människor och ännu finns det kanske tillräckligt med ätbart längs bäcken....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar