tisdag 20 juli 2021

Bocken Bruse

På söndagskvällen bestämde jag mig för att gå ut på en sen promenad, klockan var sisådär 22:30. Det hade dykt upp några moln på himlen och jag tog kameran med mig för att fota molnen. Men jag hittade också något annat att fota, det var nämligen Bocken Bruse (som jag genast döpte det lilla hjortdjuret till) som var ute och åt sitt kvällsmål mat! Inne på grannens fält med ärtor!

Men jag skall ta det från början. Molnen var det.

Jag såg vackra moln som täckte himlen mer och mer.

Visst såg det ut som regnmoln, de gråblåa molnen som syntes i väster. Men se icke, inte minsta regn här hos oss. (Och nu är det torrt ute i markerna vill jag lova! Under juni och juli har vi kanske förärats 10-20 mm regn, men växtligheten behöver mycket mer än det för att växa och inte torka bort... Och jo jag vet att bara några tiotal kilometer bort har det regnat en hel del, men vad hjälper det oss!)




Så där gick jag ute på slätten i den sena julikvällen. Ensam med min kamera.


På hemvägen såg jag något brunt längs bäcken på grannens åker. Jag zoomade in med kameran. Här var det visst någon som var hungrig! Och jag vet att ärtor är smaskens, det tyckte visst Bocken Bruse också!



 Jag viftade med armarna för att få Bocken Bruses uppmärksamhet. Och visst vände han snabbt på huvudet. Vad var det där för tok som stod på vägen och såg konstig ut... Månne en väderkvarn?...

Äsch, inget märkvärdigt, tänkte Bruse och fortsatte äta. Han vände baken åt mitt håll.

Rallarrosorna som växte i bäckkanten var också smaskiga... Jaha, tänkte jag om det inte hjälper med att veva armarna får jag väl ropa då. Sagt och gjort. Jag hojtade. Ingen reaktion. Jag ropade högre... och till sist gav jag upp ett högt skrik...

Äntligen tittade Bocken på mig och jag fick ett foto! Han tyckte säkert jag var en konstig filur (det kanske alla grannar också tyckte där jag stod ute på slätten och skrek - men se det bjuder jag på!).


Bocken Bruse fortsatte sitt ätande. Han fortsatte framåt längs bäckkanten. Med baken vänd mot mig.

Äsch, tänkte jag. Och gick hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar