Första dosen

 Idag har både jag och sambon fått den första dosen av corona-vaccin, vi tillhör båda en riskgrupp. Det kändes bra att vi äntligen har kommit så här långt gällande corona-pandemin. Äntligen vaccin, säger då jag! Viruset sprids i ökad takt i södra delarna av vårt land, tack och lov har smittspridningen lugnat ner sig något här i vårt sjukvårdsdistrikt  (dock ökat till 6 nya fall idag).

Jag läste just i tidningen att 14% av finländarna redan har fått (åtminstone) sin första vaccindos. Personer i riskgrupper har fått det omdiskuterade Astra Zeneca-vaccinet. Jag måste tillstå att jag inte har varit det minsta orolig, trots att många länder har pausat just detta vaccin. Visst, jag kan få blodpropp av vaccinet (en chans på 1.000.000) men jag kan också få blodpropp om jag skulle drabbas av viruset (en chans på 1.000), så det är en vaccinationschans jag tar för både mig själv och för alla mina medmänniskor!

Jag kände absolut ingenting när jag fick min spruta i armen, jag såg att sköterskan sprutade in vätskan - men inte ens sticket kände jag! Jag vet att jag har jättehög smärtgräns - på gott och ont det också. Vi fick lov att sitta i 15 minuter och vila oss efter sprutan ifall vi skulle få några akuta biverkningar. Men inget. Och nu flera timmar efteråt känns det fortfarande lugnt. Inte ens ont i armen. Jag lovar meddela om jag får symptom efteråt, enligt informationen vi fick kunde man få några av följande allmänna symtom: huvudvärk, led- och muskelsmärta, feber, frossa, trötthet eller illamående. 

Dags för dos nummer 2 är inplanerad i början av juni månad. Så ännu får vi lov att följa alla försiktighetsdirektiv. Och gärna för mig. Jag har det bra även i våra karantänsliknande förhållanden.

Vår första vaccindos firade vi med kaffe och princess-bakelse här hemma. Nej, nu kör vi resten av torsdagen! 😃