Igår firade vi Farsdag, en lite småkylig och solig söndag. Sonen hade meddelat att han, hans sambo och hunden Nelli skulle komma ut vid middagstid för att fira fadern i huset. Jag hade stått i köket hela förmiddagen. Det skulle serveras en smarrig salt paj tillsammans med en god sallad på bl.a. de sista körsbärstomaterna från växthuset.
På spisen stod också en älgköttsoppa, men ungdomarna var inte tillräckligt hungriga för att efter pajen dessutom hugga in på soppan, så vi lät oss väl smaka av den traditionella farsdagstårtan tillsammans med kaffet. När vi ätit oss så där riktigt mätta och belåtna, då fick hunden Nelli också en smakbit av tårtan och hon ääälskar ju tårta med vispgrädde!
Vi satt en god stund vid köksbordet och sedan var det dags för sonen med sällskap att dra vidare till nästa tårtfirande hemma hos M:s familj. Sonen hade kommit med present och en stor chokladask åt sin far (och nu lovar jag på heder och samvete att jag inte skall äta upp alla godbitarna ur chokladasken - fast lätt blir det ju inte, haha!)
När det åter blev lugnt i huset hoppade sambon och jag i bilen och åkte för att hedra våra egna fäder. Vi tände först ett ljus på sambons pappas grav (och morfars och farfars gravar) sedan styrde vi vidare för att tända ljus till min fars minne. När vi åkte hemåt i kvällningen fick vi åter en vacker solnedgång som lyste upp hela himlen i väster. Det känns viktigt att minnas sina fäder, viktigt att stanna upp en stund och glädjas åt det vi fått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar