År 1703 grundades Kimo bruk i Oravais av
en svensk-tysk man vid namn Petter Heijke.
en svensk-tysk man vid namn Petter Heijke.
På 1700-talet var järn en efterfrågad handelsvara. Järn behövdes för bl a
byggnadsverksamhet och för vapenproduktion. För det Svenska riket var
järn en viktig exportvara. Järnmalmen bröts i Roslagen eller i Bottenhavets
södra skärgård, sedan fraktades det med skepp upp till Österbotten,
eftersom man här hade bränsle (skog) och vattenkraft som behövdes
för förädlingen av järnet. I masugnar göts järnet till tackor, det togs till
bearbetning i smedjorna där det förädlades till stångjärn. Här tillverkade man även
ankare, spikar, bultar och verktyg av järnet.
År 1792 var Kimo bruk Finlands mest produktiva järnbruk.
södra skärgård, sedan fraktades det med skepp upp till Österbotten,
eftersom man här hade bränsle (skog) och vattenkraft som behövdes
för förädlingen av järnet. I masugnar göts järnet till tackor, det togs till
bearbetning i smedjorna där det förädlades till stångjärn. Här tillverkade man även
ankare, spikar, bultar och verktyg av järnet.
År 1792 var Kimo bruk Finlands mest produktiva järnbruk.
I slutet av 1800-talet blev järnhanteringen olönsam och år 1891 lades järnbruket ned.
Andra industrier tog över, och idag är området ett kulturcentrum
som i vårgrönskan blir till ett vackert utflyktsmål...
För några kvällar sedan styrde jag och barndomsvännerna till Kimo bruk.
Kvällen var som gjord för en kort vandring längs en led som ingen
av oss tidigare vandrat.
Vid Kimo bruk startar tre vandringsleder, en på 1.5 km, en på 3 km och
en längre på 8 km. Vi valde vandringen på 3 km.
Leden började i vårgrön skog. Nere i gräset blommade de väna kärrviolerna.
Leden var lättvandrad, delvis längs en sågspånsbana som sedan gick
uppåt mot ett berg.
Det fanns flera rastplatser längs leden.
Uppe på skogshällarna var det snustorrt denna junikväll.
Men det var så vackert i allt det karga också.
Så var vi väl nere vid bruket igen och vi bestämde oss
för en paus innan vi styrde hemåt.
Vi bänkade oss bredvid dansbanan och njöt av kvällssolen.
Vi hade med oss lite drickbart, smörgås och frukt.
Vi strövar runt på området... mitt i äppelblomningstiden....
Det var en vacker försommarkväll vid bruket.
Jag kunde inte låta bli att undra hur det såg ut längs ån förr i tiden,
då när järnet skulle lastas på de egna skeppen i Tacksamviken (hamnen),
för att sedan seglas till järntorget i Gamla stan i Stockholm.
För att därifrån fraktas vidare ut i Europa....
Andra industrier tog över, och idag är området ett kulturcentrum
som i vårgrönskan blir till ett vackert utflyktsmål...
För några kvällar sedan styrde jag och barndomsvännerna till Kimo bruk.
Kvällen var som gjord för en kort vandring längs en led som ingen
av oss tidigare vandrat.
Vid Kimo bruk startar tre vandringsleder, en på 1.5 km, en på 3 km och
en längre på 8 km. Vi valde vandringen på 3 km.
Leden började i vårgrön skog. Nere i gräset blommade de väna kärrviolerna.
Leden var lättvandrad, delvis längs en sågspånsbana som sedan gick
uppåt mot ett berg.
Det fanns flera rastplatser längs leden.
Uppe på skogshällarna var det snustorrt denna junikväll.
Men det var så vackert i allt det karga också.
Så var vi väl nere vid bruket igen och vi bestämde oss
för en paus innan vi styrde hemåt.
Vi bänkade oss bredvid dansbanan och njöt av kvällssolen.
Vi hade med oss lite drickbart, smörgås och frukt.
Vi strövar runt på området... mitt i äppelblomningstiden....
Det var en vacker försommarkväll vid bruket.
Jag kunde inte låta bli att undra hur det såg ut längs ån förr i tiden,
då när järnet skulle lastas på de egna skeppen i Tacksamviken (hamnen),
för att sedan seglas till järntorget i Gamla stan i Stockholm.
För att därifrån fraktas vidare ut i Europa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar