Glad Valborg!

Äntligen får vi utropa "Glad Valborg!" "Glada Vappen!".

Äntligen sista april och snart riktiga vårmånaden maj !

Nu börjar det hända! 

Nu är äntligen våren här på riktigt!

Jo, man blir ju lite exalterad av detta med valborg och sången "Vintern rasat ut....." 

De senaste dagarnas kyla och kalla nordanvindar har gjort att inte ens på

de mest soliga ställen har det varit bevänt att ta av vinterjackan. 

Men nu vänder det! Nu får det allt lov att vända!

Igår köpte jag vårens första sommarblommor. Det fick bli en hel knippe med gula,

soliga penséer. Det blev gult på föräldrarnas grav och det fick bli gult

hemma hos mig också. Här en solig guling som fick sin plats på väggen

 bredvid ytterdörren. Man blir så glad av gult.... (eller hur?)....

Ute är det just nu sol och klarblå himmel. Ett och annat ulligt moln har

börjat visa sig, men jag väljer att se det klarblåa. Det gör våra duvor också.

De sitter och kurrar i träden härikring, här sitter en duva uppe i den hösta granen.

Den med utsikt över hela omgivningen, över hela världen.

För i dessa corona-tider är det det nära som gäller.

Vi njuter av att vara hemmavid, att ta dagen som den kommer.

Vi njuter av allt det fina vi har precis framför våra ögon!

Glad Valborg, glada vappen till er alla!

Ta hand om er!

Nya Torget som faktiskt är gammalt

Här följer fortsättningen av vår historiska vandring i Gamla Vasa.

Vi vandrade till Nya Torget, ett gammalt torg som år 2014-15 grävdes fram

 under ett halvmeter tjockt jordlager. Under 1800-talet användes torget

i dåtidens Vasa stad. Här sålde bönderna sina produkter till borgarna i staden.

Torget är stenlagt med natursten, och det är rätt ovanligt i våra trakter.

Grövre stenar bildar ett rutmönster över torget och mönstret

markerar försäljningsplatserna.

När jag gick där i kvällssolen kunde jag nästan höra skramlet av kärror

och fraset av kvinnornas långa kjolar... Jag hörde nästan köpslåendet bland 

försäljningsstånden... Här såldes säkert färska ägg, mjölk, kött,

grönsaker och bär, det var här kommersen på stadens "supermarket" ägde rum....

Det här torget är 25 gånger 40 meter och här står jag med ryggen mot

kvällssolen och tittar ut över torget med husen längs Nygatan i bakgrunden.

Staden brann år 1852 och efteråt flyttades ju staden. Torget kom inte längre

att användas som förr, det föll i glömska. Efter hand byggdes nya hus där

de gamla brunnit ned. Och inget blev sig likt.....

Men den vackra stensättningen på torget, den finns ännu kvar.

Stenarna brann inte, de var bara bortglömda under en halv meter jord.

Men nu har stenarna på något sätt fått nytt liv igen!

De (stenarna) är ju Nya Torget i Gamla Vasa.

En historisk vandring vid Alkula gård

Igår kväll gjorde jag och min kusin en historisk vandring i Gamla Vasa.

Vi började med ett besök vid Alkula gård, en plats jag faktiskt aldrig

tidigare besökt. Och vilken trevlig överraskning det blev! 

Alkula historiestig var faktiskt riktigt intressant! Jag kan bara tänka mig

hur vackert det kommer att bli i sommar här kring gården när träden grönskar, 

syrenbersån står ut i blom och när alla djuren (hönsen och kaninerna) får komma fram

till allas glädje. Det här är ett perfekt vandringstips till alla som är intresserade av

närhistoria. Och det lämpar sig perfekt att ta med barn och barnbarn, här har ni

stigen som alla kommer att gilla! Inte för lång, alltid något nytt!

Alkula herrgård härstammar från 1790-talet och byggdes för att fylla

behoven ute på tobaksplantagen, man behövde ett "tobaksplantagehus"!

Man odlade nämligen tobak här ute på ängarna redan vid 1700-talets början.

 Tänka sig att man odlade tobak här på våra breddgrader, lite imponerad blir 

man ju!  Mellan åren 1818-1822 huserade den ortodoxa kyrkan i huset.  

August Alexander Levón köpte gården år 1847. Denne Levón var en företagsam

industriman som betytt mycket för Vasa stad. Till en början var han provisor på apoteket i

Vasa men startade sedan egna företag bl a Vasa Ångkvarn och Vasa bomull. Han startade

även en kemisk fabrik som tillverkade blyvitt och ättika samt ett tegelbruk

 och ett sågverk. Hela staden Vasa brann ned en sommardag år 1852, men Alkula gård

som låg utanför stadsmuren klarade sig. Efter branden flyttades Vasa stad närmare

kusten, där staden finns idag. Idag är det Vasa stad som äger gården och här huserar 

en av stadens 4H-föreningar. På delar av de åkrar där tobak odlades förr

finns idag kolonilotter till odlingsintresserade stadsbors glädje.

För något år sedan bestämde man sig för att fixa upp runt huset. Man röjde

sly och gjorde både en lätt motionsrunda med bord och motionsredskap samt en 

historiestig, den som vi gick igår. Man kan nästan säga att efter staden brunnit ned 

år 1852 så blev det härifrån Alkula som industimannen Levón byggde upp den

nya staden. Men långt före Levón satte sin prägel på gården, hade gården haft flera betydande 

ägare bla Beata Bladh (det var hon som lyfte regionens tobaksindusti) och Abraham Falander, 

senare Wasastjerna (grosshandlare, skeppsredare och industriman).

Vår rundvandring började vid punkt 8 konstigt nog. Här ser man ännu ruinerna

av Finlands första ångkvarn. Ångkvarnen fanns på denna plats åren 1849-76, sedan

flyttades verksamheten till Strandgatan i den nya staden. Spännande tycker jag

är att träbyggnaden revs och såldes till Karperö (undrar vilket hus det blev?).

Här bakom ruinerna av den en meter höga stenfoten står idag ett storståtlig 

videträd i full blomning.

Mittemot ångkvarnen låg arbetarbostäderna. Här finns enbart några stenar

som varit stenfot... och så en rad rara blåsippor!
 

Idag åker man in till Alkula gård via Gripstigen (tidigare gick vägen in till gården

via en väg som gick rakt upp till herrgården). Dagens Gripstig kantas av

en mossklädd stenmur. Och vet ni vem som gett upphov till stigens namn?

Jo det var Bo Jonson Grip, han som var fogde på Korsholms slott på

1300-talet (slottet låg några hundra meter från denna plats).

Här bredvid Gripstigen finns också den stora yviga granen, som

är ett storståtligt landmärke.

Vi vandrar vidare och kommer fram till ruinerna av den gamla smedjan.

Denna smedja antar man är från 1600-talet och man antar också att den

inte har tillhört Alkula gård.

Inne bland stenarna ligger ännu smidda föremål (bredvid ligger mina 

vantar för trots april var det en rätt kylig aprilkväll...).

Vi vandrade vidare och läste om olika hus, väderkvarnar och ladugårdar - och stenmurar.

Här har många olika husgrunder kommit i dagen när man röjt 

bland träd och rösen.

Man hittar allt möjligt roligt längs stigen!

Så är vi tillbaka till den stora lagerbyggnaden som var förenad med ångkvarnen.

Här ser man tydligt byggnadens stenfot.

Så gick vi ner längs den tidigare infarten till Alkula gård. Idag är den infarten stängd.

Till höger ligger det som var tobaksodlingen... och till vänster har man

den senaste tiden planterat ett flertal körsbärsträd. 

Jag blev helt fascinerad av att man odlat tobak på dessa åkrar (varför görs

inte det idag?) Här var alltså en av Finlands första tobaksplantager på 1720-talet.

Området låg utanför Vasas stadsmur och år 1722 grundades Finlands

första tobaksspinneri på den här platsen.

Här mellan skogsdungen och herrgården ligger ruinerna av det gamla stallet.

Detta hus, som åtminstone har använts till stall, är nedsänkt i marken

och man antar att man även på den tiden drog fördel av jordvärmen.

Jag gick runt Alkula herrgård ännu en gång och beundrar bla de väna vårblommorna.

Det var en intressant historiestig, en perfekt avslutning på en kall aprildag!

Och vi fortsatte att vara historiska i Gamla Vasa, vår resa gick vidare. 

Fortsättning följer!

Våren gör sig redo

Så är vi inne i sista veckan i april. Våren är på gång. Tyvärr känns det

 rätt kyligt i dag och lite som om våren stampar på stället. Kan det månne bero

på att vintern har varit så snöfattig och mild? Kan det månne

bero på att vi vant oss vid plusgrader nästan hela vintern?

Solen har tittat fram mest varje dag den senaste tiden. 

Och solen den värmer. (Men nattetid har vi ännu minusgrader).

Vårblommorna börjar titta fram i rabatterna. Vid garageväggen blommar

påskliljorna, under körsbärsträdet lyser en matta av lila krokusar och vid

uthusväggen är scillorna på g. Men i min mesta vårrabatt, den som är bredvid

huset, där är det ännu stillsamt. Tyvärr ligger rabatten i norrläge och i den rabatten

låg snön ännu för någon dag sedan.  Men visst ser jag att tulpanerna, pärl-

och porslinshyasinterna börjar sträcka på sig. Nu behövs bara fler dagar

med vårvärme - för då kommer det att hända magi även i min rabatt i norrläge!

Jobb ute på vedbacken

Under våren behöver jag aldrig ens tänka ordet Gym.

Nej, då jobbar vi på vedbacken med att såga och klyva vinterns

hemkörda trädstammar. Det är ett slitsamt, ibland riktigt tungt, arbete.

Men efter flera veckor på vedbacken är jag stark i både armar, rygg  och bålen.

Redan nu känner jag att benen har blivit starkare, axlarna mindre ömma....

 Jag är nog rätt stark ändå....

Dagens foton togs för några dagar sedan, nu är vedhögarna betydligt fler.

Och ännu återstår en hel del jobb, men nu är sonen ledig så han kan hjälpa till.

Det behövs alltid minst två för att lyfta tunga och sura björkstammar, sedan en

som sköter maskinerna och en som tar hand om den färdiga veden. Efteråt 

hjälps vi alla till med att stapla upp veden för torkningen.

Här har vi en liten vedhög för sommarbruk. (Under sommaren eldar vi endast för varmvatten.)

När vi började med vårens vedjobb kunde vi konstatera att det både är roligt och 

krävande dagar som väntar. Det är bra att röra på sig, det är bra att få jobbet gjort

och det är massor av social samvaro inom familjen. Efter alla år vi jobbat

tillsammans vet var och en sin uppgift, vi vet hur den andra tänker...

Och så är det roligt med gemensamma middagar och kaffepauser!

"Ti arbeit ilaag."

Dessa aprildagar är jag ute mest hela dagarna. Förutom vedjobbandet har jag 

städat upp i trädgården. Jag har också tagit upp all sättpotatis och satt i växthuset för

 groddning. I dessa corona-tider är det perfekt sysselsättning med utomhusjobb.

Att sitta inne och jobba vid datorn det får bli mitt morgon-o kvällsjobb.

Nej, nu kör vi vidare på vedbacken (sambon kom hem från dagens möte)!

En härlig vårdag ute vid villan

Igår hade vi en solig dag, och årets varmaste på omkring 14 grader!

Vi tog en "semesterdag" och åkte ut till vår sommarvilla. Där ute vid havet

lyste himlen och vattnet blåare än vanligt. Och ute på verandan var det riktig härlig

sommarvärme på minst 20 grader (betydligt kallare nere vid stranden, eftersom vattnet

 ännu är vinterkyligt). Åh, så jag längtat till just det här!

Nordanvinden hade lagt sig och tittar man på vattnet är det nästan som en 

spegel. En riktig vårspegel!

Jag började med att plocka ut lite möbler på verandan och så

blev det förmiddagskaffe ur termosen och med nyköpta wienerbröd, allt medan

solen flödade och småfåglarna kvittrade i snart sagt varje träd.

Jag slängde ut mattor för vädring och sambon satte fyr i bastun.

Men först måste jag gå runt och njuta en stund.

Den här tiden på året är blåbärs- och lingonriset brunt av vårsolen, 

men snart kommer grönskan. Och före allt börjar grönska och gro gäller

det att kratta undan alla fjolårslöv och vinterns nedblåsta kvistar och grenar.

Jag plockade fram krattan och satte igång med lite finputsning

(men det blev ju en del som får vänta till nästa gång vi kommer ut också...).

Jag hann också gå ut på en välbehövlig skogsvandring i solskenet och

mitt i fågelsången. Skriande måsar flög nere vid viken och här

inne i skogen såg jag några tranor som trumpetande sökte sig till andra platser.

Många småfåglar hade troligen hittat sina revir och drillade där bland träden,

osynliga i det skarpa solskenet.

Det är intressant att kolla vad som hänt längs skogsvägen under vintern.

Här såg jag en uppäten grankotte på en stubbe. Säkert hade ekorren haft

det gott att sitta där på stubben när hen smaskade i sig fröna.

 

På skuggsidan i viken låg ännu lite snö, eller rättare sagt is. Här går nämligen en bäck 

där fiskarna stiger upp till Påttin varje vår.

I själva Påttin låg också lite is kvar. Men där höll grodorna låda, ett väldigt

oljud förde dom, det ekade över hela omgivningen! Där höll också en ensam

and till, ser ni den i vassen? Den kvackade också allt emellanåt, sökte nog

locka till sig någon partner (lät precis som våra ankor här hemma!) och så fick

den för sig att tvätta sig under livligt plaskande. Allt för att visa sig vacker om någon

fästmö skulle visa sig.... Det sprätte också under vattnet, en del

gäddor och abborrar hade tydligen lyckats simma in i vår lilla insjö.

När vi hade bastat grillade vi korv till middag. När vi satt ute i solen på

verandan hörde jag plötsligt att det prasslade i vassen. Det var en älg som

helt sonika kom vandrande! Tyvärr hade jag inte kameran nära, men det var

ett spännande ögonblick!

Men "vårt" svanpar hann jag ändå få med på bild. Jag satt i bastun och hade just tvättat håret

när jag såg svanparet komma simmande förbi. Så jag ut ur bastun och försökte

knäppa en bild innan de simmat förbi. Men solen var så stark och jag var nog

lite förblindad av hårshampot, så det blev lite suddiga foton...

Några krokusar kikade fram emellan fjolårslöven, så härligt att se!

Både fjärilar och myggen (de stora som kommer på våren) hade också vaknat till liv.

Och jag ville absolut inte åka hemåt, jag ville stanna där ute hela långa kvällen!

Men tyvärr, sambon måste hem till landbacken och jag fick lov att följa med....

Men vilken ljuvlig dag det var!

 En vårdag att minnas!

Härmed är växthussäsongen inledd

Jag har ju ett litet växthus som är en av mina oaser sommartid.

Här inne odlar jag. Här inne dricker jag förmiddagskaffe. Eller så bara

sitter jag och njuter. Växthuset köpte jag för låt oss säga 20 år sedan och då

som begagnat, så det är ett växthus som sett åren komma och gå.

Varken själva växthuset eller inredningen är moderiktig eller trendig.

Men det är det bästa växthus jag har och det har tjänat mig väl!

Igår inleddes årets växthussäsong.

Igår tvättade jag fönstren både in- och utvändigt. Eftersom jag inte har 

någon vattenslang nära är det handtvätt som gäller. Och sedan 

städade jag växthuset invändigt, tömde krukor och torkade bort

spindelväv och sopade alla stenplattor på golvet.

Ja, och så tog jag mig en kaffepaus i vårvärmen.

 

 Jag sådde också massor av tagetesfrön i två lådor.
Nu är det dags för förodling! Och jag förodlar mina sommarblommor

på det mest enkla sätt man kan tänka sig. Eftersom jag tar frön från

förra årets blommor.

 Varje höst tar jag in alla mina blomlådor och låter blommorna stå

inne i växthuset under vintern. Nu på våren är det bara att plocka ner

fröna och så. Jag plockar alltså inte fröna på hösten, utan jag tar fröna direkt

av de vissnade fjolårsblommorna på våren. Praktiskt och effektivt.

Det har jag gjort i många år med bra resultat, hoppas att det lyckas

även detta år.

Efter att ha plockat ned alla tagetesfrön, blev det massor över.

Så är det någon som vill ha lite frön, så har jag lite extra!

Dessutom är det massor av olika sorter av tagetes, så man

vet aldrig vilka sorter och vilka färger som gror denna vår.

Så härligt att få inleda vårsäsongen i växthuset.

Med eller utan kaffe!

PS. Ännu får de köldtåliga försådda växterna stå inne i köksfönstret.

Vårsolen lyser dagtid men nätterna är ännu mycket kyliga.