Farväl till en omvälvande historisk mars månad

Mars 2020, vilken månad!

De första dagarna hade vi ingen aning om hur det skulle bli, vi levde

precis som vanligt. Vi hade sett tv-nyheter om det nya corona-viruset i Kina, men

så plötsligt fick vi också höra om den förödande fart spridningen fick när viruset väl slog

ned sina klor i Europa. Och så -  i mitten av månaden blev det allvar även här i vårt land.

Undantagstillstånd började råda i landet. Landets gränser stängdes. Skolor och universitet

 stängdes. Man ombads jobba hemifrån, fysiska möten inhiberades. Teatrar, bion, museer

bibliotek och konsertlokaler stängde sina dörrar. Restauranger, caféer, barer

och nattklubbar stängdes. 70+:ar beordrades hålla sig i hemkarantän. Inte fler

än 10 personer fick träffas och på 1-2 meters avstånd. Helsingfors och Nyland

stängdes för ut- och inresa med polis och militär ute på vägarna.

Vi beordrades tvätta händerna och vi beordrades att inte peta oss i ansiktet.... 

och folk över hela världenbörjade köpa toapappersrullar.... 

Och viruset, det bara sprider sig vidare över

världen och mellan oss människor.... 

Det är nu det gäller att tänka på

 allt bra vi har istället för allt det vi inte har.

Så här på månadens sista dag har det snöat som aldrig förr denna vinter.

Så här såg det ut vid middagstid när jag kikade ut igenom ytterdörren.

Snön dalade ner och slätten låg i ett snötöcken. Mot kvällen upphörde snöande

och det började storma. In drev varma vindar och vi förärades med massor

av plusgrader. Marsväder....

Lagom till kvällen tittade så solen fram och nu började snön smälta.

Jag hälsade på mina snödroppar som såg att ha det rätt gott ändå.

Nu säger vi Hejdå! och Farväl! till denna mars månad.

En historisk månad. En månad jag aldrig trodde jag måste uppleva.

I morgon hälsar vi april välkommen, det lär bli en konstig månad 

det också.....

Marsväder ute vid vår havsfjärd

För några dagar sedan åkte vi ut till vår sommarvilla för att kolla

att allt var ok. Det var sen eftermiddag, nästan kväll, men solen lyste och 

ute vid havsfjärden kändes inte den iskalla vinden. 

Ute på fjärden låg ännu isen och tydligen var den hållbar, för

två fiskare var ute och pimpade fisk.

Nu var det absolut inget högvatten, det var snarare så att vi undrade

vart allt havsvatten tagit vägen. Och som sagt, jag skulle absolut inte bege

mig ut på isen denna vinter, men jag är ju ingen modig fiskare heller....

Igår åkte vi ut till svärmors sommarvilla. Den ligger inte långt borta från vårt

sommarparadis. Och där flödade vattnet fritt! Nattens minusgrader hade dock

skulpterat isfigurer på några vasstrån i strandkanten.

Där ute glittrade solen i vattnet, det kändes nästan som sommar....

Igår ställde vi om våra klockor till sommartid, så det är väl snart dags

att börja njuta av livet ute vid havet tänkte vi.

I morse låg fem cm snö på marken - trots sommartiden....

Marsväder!

Och jag läser om coronan, del 2

Här rullar dagarna på, ibland händer något - ibland ingenting.

För det mest händer det något.

För trots dessa ovanliga tider går livet vidare här hos oss.

Idag fick vi finländare följande meddelande via våra telefoner:

 "Trafiken mellan Nyland och de övriga landskapen begränsas 28.3-19.4".

Den mest corona-utsatta delen av landet har stängts av och både polis och militär

är utposterade för att förhindra smittspridningen över landet.

En helt otänkbar tanke i februari - alltså, bara för några dagar sedan ....

Jag läser om att man eventuellt snart måste prioritera vem som kommer att få

intensivvård på våra sjukhus. Jag läser om 70+:are som känner sig diskriminerade

för att de måste stanna inne. Och så läser jag om finländare som bor i de 

värst corona-drabbade länderna och som inte förstår att vi inte förstår

 hur bra vi ännu har det. Det lär bli värre.... och längre än vi tänkt....

Jag läser om företagare som måste se hela sina företagarliv försvinna,

arbetare som förlorar sina jobb och egendomar som förlorar sitt värde.

Allt inom loppet av några få veckor. Det som kanske kunde hända, 

men inte skulle hända, håller på att hända.  Allt så plötsligt....

 

Jag läser om sjukvårdspersonal och läkare som jobbar mera febrilt än tidigare.

Och jag möter affärsbiträden som sitter i sina kassor utsatta för kundernas

hostattacker utan att kunna värja sig - och ännu med ett litet leende....

Många arbetar ännu, de flesta företag är ännu igång.

Livet går vidare. Tills den dag det inte gör det.

Som jag nämnde, dagarna rullar på här hos oss. Vi försöker ta hand om oss,

vi knegar på och försöker ta hand om de dagar vi har här och nu.

Vi håller koll på våra nästan osynliga grannar.

Dessa dagar är historiska dagar. Otroliga dagar. 

Världen kanske inte blir sig likt efter detta.

Och i kväll firar vi Earth Hour med nedsläkta lampor och 

en världen som håller andan....

I corona-tidsåldern, del 1

Plötsligt är den över oss, den nya tidsåldern. 

Corona pandemin 

och det nya livet under ett hot av ett osynligt virus.

En farsot som breder ut sig och som håller världen i sina klor.

 Och som olika länder försöker tackla på olika sätt enligt de 

förutsättningar som finns. Det är nu människan märker - om man märker -

att allting inte längre är som förut. Att mångt och mycket som vi

tagit för givet numera är en önskedröm. Det är nu det är dags att 

tänka om. Det är nu det är dags att tänka på sin nästa...

Här hos oss går livet sin gilla gång. Vi tar en dag i sänder och vi

är mycket hemmavid och mycket ute i naturen.

I går jobbade vi i skogen med att ta ner några stora granar.

Det var härligt att vara ute i den friska luften, att få röra på sig lite

och att sedan ha en paus ute i det fria, bara sambon och jag....

Jag hittade en gammal trädstam där vi kunde sätta oss för att mumsa på

skinksmörgåsar och varsitt chokladkex (alltså något gott måste man alltid 

unna sig!). Där vi satt hade vi uppsikt över en samlingen med svanar ute på en åker....

Svanarna hade möte. Ett högljutt möte, månne det var ett vårmöte?

Dom hade i alla fall storsamling, vi människor har numera inga stormöten,

inte fler än 10 personer bör umgås säger vår regering.

Dessa dagar träffar vi inte många människor, vi umgås med enbart några få.

Vi åker ut för att handla och sköta ärenden, men

vi försöker hålla oss lugna. Vi försöker tänka på våra medmänniskor.

Annars går dagarna sin gilla gång med både bokföring och deklarationer.

Dessutom brukar jag baka varje eller varannan dag. Ibland blir det kakor, ibland småbröd,

ibland matbröd och ibland fröknäcke. För något måste man ju sysselsätta sig med.

Ja, och så följer vi med nyhetssändningarna.

För det är nu vi gått in i en ny tidsålder med nya värderingar.

Livet kanske inte blir sig likt efter detta...

 

Vårdagjämningen kom med solljuset!

För några dagar sedan inföll vårdagjämningen och nu har

vi redan trätt in i den del av året när nattens mörker krymper rejält och

dagsljuset tar för sig och knaprar upp nattmörkret. I morse steg solen 

upp kl 6:27 och den kommer att gå ner kl 18:55. Nu är det mera dag än natt!

Vi går mot ljusare tider!

De senaste dagarna har vi haft soligt väder och vad är vackrare än solen 

som hälsar på redan från morgonen!

Och kvällarna blir bara längre och ljusare dom också.

Att gå ut på kvällspromenad är numera mitt högsta nöje,

jag behöver inte treva mig fram i vintermörkret utan det går

bra att ta dagens sista utelänk efter kvällens första nyhetssändning.

Hoppas alla har det bra och att ni tänker på varandra!

 

Den osynliga fienden

Visst känns det som att leva i en science fiction värld!

Coronaviruset sprider sig och världen går in för åtgärder som vi aldrig

varit med om tidigare. Det ena landet efter det andra stänger ner

skolor, aktiviteter och gränser.... Vi som varit vana att leva i ett

rörelsefritt land har svårt att greppa de nya lagarna som gäller.

Allt går med rekordfart, det som gällde igår gäller inte längre idag.

Men vi förstår varför och vi försöker anpassa oss.

Och det här är bara början....

 

Vi har lärt oss att ha kontakt med varandra via de sociala medierna

hellre än face-to-face. Idag kollade jag upp med mina barndomsvänner 

hur de har det, naturligtvis via vår egen grupp på FB. Jovisst, alla hade det

bra. En jobbade i spökstaden Stockholm, en gjorde skolarbete med skolledigt 

barnbarn, en kurerade sig efter en operation och en försökte roa sig med

inomhusjobb hemma med en och annan promenad ute i solen.

Nu gäller det att se tiden an. 

Att försöka anpassa sig till en helt ny verklighet.

 Det vi försöker anpassa oss till är osynligt. Men det finns och

det är en fiende som vi skall besegra! 

Jag kollar vårtecken

Så här i medlet av mars börjar jag kolla in vårtecken.

Redan förra veckan räknade jag in de första lärkorna som drillade

uppe i skyn ute på slätten och svanarna som hade också kommit och 

gick omkring och sökte sig ett skrovmål på åkrarna. 

Och så våra ankor som har blivit alldeles vårrusiga....

tänk vad lite värmande vårsol kan göra susen!

Inne bland fjolårslöven har snödropparna kikat fram.

Den här bilden tog jag för några dagar sedan och efter det har det

kanske inte hänt så mycket. Vi har haft snö i repriser och kyliga nätter.

Fast lite, lite hade dom sträckt på sig i solgasset i morse, tyckte jag.....

Ute på slätten ligger numera inte mista snö kvar, det har det senaste 

regnet trollat bort. Men kolla himlen, den är redan sommarblå!

Viden blommar i vackra vita "kissor", så vackert emot det blå.

Och så till sist ett av de vanligaste vårtecknen hemma hos oss.

Sambon som stått i vårsolen och täljt ut fågelholkar.

Våren, med eller utan corona, du är så välkommen!

Alla berörs när beredskapslagen träder i kraft

Corona-viruset sprider sig och stänger ned världen.

Just nu går vi in i en ny era, vi påverkas vare sig vi vill eller inte.

Det nya viruset sprider sig över världen med rekordfart och

för att hälsovården skall klara utmaningen inför land efter land

olika åtgärder. Under gårdagen informerade vår lands regering om att 

beredskapslagen tas i kraft med 19 olika punkter och som kommer att gälla

åtminstone fram till 13 april. Skolorna stängs, dagvården stängs delvis,

offentliga inrättningar stängs, äldre över 70 år uppmanas isolera sig,

inga besök på sjukhus och vårdhem, högst 10 får träffas samtidigt, man

förbereder att stänga landets gränser....

För första gången sedan kriget går nu landets styrande in för

begränsningar i vardagen som påverkar alla landets innevånare. 

Det här är unikt. Och det känns kraftfullt.

Välden bävar och företagen lider. 

Världens börser dyker och snappar efter luft.

Vi går in i en ny era. Corona-eran. 

Men klockan den tickar och vi hoppas alla komma ut på andra sidan.

Idag var jag ut för att veckohandla, precis som jag brukar.

Men oj så butikens hyllor gapade tomma, det var jag väl inte riktigt

beredd på. En av världens snackisar (åtminstone i i-länderna) är hamstringen

av toa-papper (och jäst). Kaffet och jästen, både den färska och torrjästen, var slut 

där jag brukar handla. Så vilken tur att jag sedan tidigare är välförsedd med världens

viktigaste varor just nu, haha! Nej, jag behövde inhandla mjölk och

smör, grönsaker, bröd och lite smörgåspålägg. Allt inhemskt förstås!

Den sista bilden som jag just knäppte tog jag med ett leende.... ni vet!

 Nu håller jag fingrar och tår att sjukvården klarar av epidemin och

att vi alla hjälps åt att rädda de som drabbas värst av detta coronavirus.

Säger jag och nyser lätt i ärmvecket....

(har en enkel liten förkylning sedan några veckor tillbaka!)

Ett stopp längs Kyro älv

För några dagar sedan körde jag längs Kyro älv.

Jag ville kolla hur det var med isläget längs älven. Efter en mycket

ovanlig "vinter" var jag rätt nyfiken på hur älven betedde sig.

 Is eller öppet vatten? Stora eller små vattenmängder? Hade sjöfåglarna kommit?

Svaret blev, efter att ha kört i flera kilometer längs älven, både ja och nej.

Längs vissa partier var det is, ibland öppet vatten, små isproppar

och ibland lågt vatten och ibland högt beroende på uppdämningarna.

Och ja, en hel del sjöfåglar såg jag.

Efter en gråmulen dag började det klarna upp mot kvällen.

Jag stannade bilen vid en av de vackra forsarna.

Här flöt vattnet fritt och här var det rätt mycket vatten som kom rusande.

Längre upp längs älven låg ett tunt istäcke, precis som vid den

lugna älvkanten. Solen och några moln speglade sig i det öppna vattnet

innan det begav sig in i forsen....

Och forsen den brusade!

Jag stannade inte speciellt länge där nere vid älvkanten.

Men det var så vackert just där vattnet började forsa, just i det

ögonblick som det förstod att ju blev det åka av!

Den gamla kvarnen såg nästen brun ut i motljuset....

 

....medan husen på andra sidan vägen lyste röda i solens sista strålar.

Jag åkte hemåt medan jag konstaterade att våren är på väg längs älven.

Att vara ute i skogen en vacker dag i mars

Så här i medlet av mars börjar det verkligen kännas att våren

är på ingång. Nåja, någon riktig vinter har vi väl inte haft, men

när dagarna blir längre och solen värmer så där vårvinter skönt, då

känns det prima att vara ute och njuta av livet. Igår bestämde jag mig för

en vandring i skogen. Att söka sig ut i naturen är den ultimata sysselsättningen

i dessa coronavirus-tider! 

Ute på slätten flödade solen under gårdagen.

Ett litet snötäcke hade sett dagens ljus under fredagen, så det var ljust och vackert.

Utetemperaturen visade på någon minusgrad (i skuggan).

Jag vandrade längs mina stigar ute på slätten och tog så en av de små vägarna 

som leder in till skogens mörker. Ute på slätten blåste en ettrig kall nordanvind

men här i skogsbrynet värme och lyste solen....

Inne i skogen går en stig.

Solen gav skogen ljus och skugga.

Så kom jag ut till en skogsväg  och här fanns tydliga spår av en traktor.

Jo, det var sambon som passade på att hämta hem lite ved när

vi hade minusgrader....

Inne i storskogen var det tyst och stilla.

Färgskalan är inte så omfattande den här tiden på året.

Nu är det mycket brunt, grått och vitt - och tack och lov

massor av gröna granar.

Så såg jag traktorn och sambon som vinschar in några trädstammar

från ett stenröse längre bort. Ute i markerna finns nästan ingen tjäle detta år, 

marken är så mjuk att tunga fordon inte kan köra ute i skogen. Vilken tur

vi har en maskin som orkar dra stora långa stockar....

Jag stannade några timmar ute i skogen tillsammans med en jobbande sambo.

 Där ute var luften ren och klar.

Och solen den flödade, värmde det mesta den kunde....

När vi hade lastat på lite ved blev det dags att åka hemåt längs den

sliriga skogsvägen. Traktorn hade kättingar på bakhjulen, ett måste denna vinter!

Sambon for ut för att hämta hem ännu ett lass med ved.

Denna gång stannade jag hemma, jag hade trots allt lyckats med 

över 15.000 steg denna lördag!