Det jag är mest less på...

Jaha, så blev det plusgrader och regn.

Efter vita, vackra och framförallt kalla dagar.

Det var den vintern, suckar jag.

Den här dagen har bjudit på gråmulet och dimma - och halt väglag.

De större vägarna är vid det här laget fria från is och snö, men våra

små gårdsvägar de är isbelagda och hala. 

Det är just dessa dagar som jag är mest less på!

 

Jag tog mod till mig, hoppade i mina skor med dubbar och så

gav jag mig ut i snöslasket. Vägen har isig som en skridskobana.

Färgskalan går i grått, svart, brunt och lite vitt dessa dagar.

Dimman och småregnet kunde jag väl stå ut med - men halkan

den är ändå den värsta! "Å än slank hon hit och än slank hon dit och

än slank hon ner i diket!" sjöng vi när vi var barn. Visst stämmer det!

Jag sökte mig i diket när jag såg två färgklickar på vägen.

 Det var två flickor som var ut på en ridtur och hästarnas "reflexvästar" 

lyste upp i grådasket! (Hästarna hade bra dubbar på fötterna).

När jag kom tillbaka hem lät jag våra ankor komma ut en stund.

Det var ju ändå plus 4 grader och ankorna har längtat så att få komma ut.

Men riktigt nöjda med blötsnön var dom inte, men springa hit

och dit, det tyckte dom var riktigt skoj!