Bland prunkande syrener och rödmålade hus

Igår hade vi en varm sommardag med hela 30 heta plusgrader.

Vi barndomsvänner hade sedan länge bestämt oss för en bya-vandring i

den vackra försommaren, men att det skulle bli så där varmt det hade vi nog

inte räknat med. Visst ville vi röra på oss - men snabbt bestämde vi att

avkorta rundvandringen. Solen stekte på ryggen, framifrån eller från sidan

från en ljusblå himmel. Vinden var minimalt svalkande och den var ju också het...

Svetten lackade och vi bestämde rätt omgående att vi går en ny runda

även en annan dag...

Men igår då prunkade syrenerna och doftade sååå ljuvligt....

Vi började vår vandring med glatt humör enl G:s uttänkta rutt.

Så här i början av juni grönskar naturen och här gick vi förbi en äng där 

massor av maskrosor var på slutrakan med sin blomning.

På Rasmusbacken lyste den storståtliga bondstugan vackert röd.

Motsols såg stugan nästan brun ut, men den var röd med vita knutar.

Här på backen, där syskonen Rasmus bodde förr, har man idag byggt upp ett

ridsports- och hunddressyr center för både häst- och hundvänner.

Sommartid ordnas läger här i den vackra omgivningen.
Denna stora vackra bondgård kallas Arvidgården, efter förra ägaren.

 I det gula huset bodde brodern Verner och idag är huset ett museum. När vi

gick förbi hängde en skylt bredvid dörren; "Ville Villekulla" stod det på skylten,

två igelkottar (i hårt material) vaktade bredvid trappan. Mmm, vad skulle detta betyda?

Uppe på nästa kulle bodde systern Aina och framför hennes hus finns 

idag hästarnas ridplan.

Det är många hus på backen, här en skylt över området.

Vi vandrade vidare i det vackra jordbrukslandskapet. Vackra gröna åkrar
och med både nya och gamla hus nära vägen och på håll.

På något förunderligt vis gör sig den röda husfärgen förträffligt
i försommargrönskan. Och överallt blommar de lila (och vita) syrenerna!

Postlådor. Grönska. Mera maskrosor.
Och så lite skugga av ett träd.

Vi gick över ån och kunde konstatera att det var inte speciellt mycket vatten
som rann över forsens stenar. Några änder simma längre uppströms.

Många gamla hus var väl omhändertagna, men det fanns även hus som sett
sina bättre dagar. Och titta, ännu händer de gamla spetsgardinerna kvar i fönstret....

På Ollilbacken var flaggan i topp. Det är husets amerikaner som firar finländsk
sommar och flaggar "happy hour".

Allt medan syrendoften ligger över bygden fortsätter vi vår
vandring längs de smala grusvägarna..

Och vi vandrade ju inte förgäves, hemma hos G blev vi bjudna på smarrig paj,
rabarberkräm med glass och en stor kopp kaffe. Yes, allt mödan värt!
Blir det liite svalare någon gång i sommar då kommer vi att
fortsätta vår vandring längs de smala grusvägarna
(och då klarar vi oss med ett glas vatten eller en slät kopp kaffe....).