Ibland känns det som om inget händer - och så plötsligt...
Nu har jag en hel vecka fylld med roliga upptåg, begivenheter.
Idag blev det bio tillsammans med barndomsvännerna, och det är ju
evigheter sedan jag varit på bio senast. Det kändes kittlande spännande.
Vi skulle se den svenska dramafilmen "Britt-Marie var här", en film som
hade premiär i januari detta år. Det är en film om drömmar, fördomar och
konsten att leva ett liv - trots att man fyllt 63. Det är en film i långsamt tempo
som handlar om Britt-Marie, hon som väntat hela sitt liv på att hennes liv skall börja.
Hon hade ju inte tänkt att förändringen skulle bli på detta sättet, inte med fotboll
och på okänd mark. Hon hade alltid önskat att hon hade blivit sedd innan,
där hon gick i sitt välstädade hem med de finputsade fönstren och bland
mannens nytvättade skjortor som doftade en annans parfym....
En speciell film som får en att tänka till. En film för oss som förstår
hur det är att bli äldre, men som också förstår att vi har mycket kvar av livet.
Efter filmen sökte vi oss till café Espresso House för lite gott att dricka
och lite glatt pladder. Jag satsade på cappuccino, en nödvändighet eftersom
det var så länge sedan jag druckit just cappuccino.
Naturligtvis gick jag all in och beställde en caramel cheesecake också.
Nu sitter jag här hemma och jäser och mår.
Det är livet det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar