När jag höll på att skrämma slag på våra ankor...

Jaha, då är det dags att säga välkommen till en ny månad.

Februari, en kort och vintervit månad. 

Denna dag började kylig med en riktigt kall vind som drog över slätten.

Jag hade städat lite bland gamla kläder och fram hade sonens gamla "skoterhalare"

kommit och nu bestämde jag mig för att klä den på mig när jag skulle ut i kylan.

Först gick jag in till våra ankor med lite friskt och ljummet vatten.

Och jag höll på att skämma slag på våra ankor! Stackars ankor!

De höll på att trycka sig fast i motsatta väggen när en helt främmande, stor

och prasslande varelse kom in till deras tysta och trygga boning...! 

Ankorna kacklade högljutt och började vettskrämt springa runt i buren, de

välte matkoppen och plurrade ned i fatet med vatten... Jag pratade på som 

vanligt med dom och eftersom de kände igen min röst stannade de nervöst upp och 

fångade mina ögon. En lång ögonkontakt hade vi  - och ja, visst kände de igen

mig trots att jag hade helt andra kläder än jag normalt brukar ha på mig.

Länge stod Kalle-pojken halvt från vettet och glodde mig rätt in i ögonen!

Med vanliga lugna rörelser gav jag dom nytt vatten, mera foder och lite gröna salladsblad. 

Men de fortsatte att se mig in i ögonen så där skeptiskt och riktigt förnärmat:

Men herreguud vad har hon för kläder på sig...orange-lysande halare

och en mössa som hon inte gör henne till någon lysande stjärna precis..."

Nej, ankorna var inte speciellt imponerade av mig idag!

Jag gick ut på min promenad och jag måste tillstå att det blev rätt varmt

och det var rätt otympligt att gå i sonens gamla halare. Men jag hade i alla fall

riktigt snygga handskar! Dessa Tegera-handskar var faktiskt en julklapp

och de är wind-proof och de var riktigt sköna nu när kylan rådde ute på

slätten och snön var bara några minuter bort.

Jag hann bara komma in i värmen igen och krånglade mig ur halaren

innan snön började vräka ner där ute. Nu utlovas det snöfall resten av 

veckoslutet. Kan bara konstatera att det blir ännu en arbetsfri helg.

För vem vill arbeta i skogen när det är allt för kallt och när snön vräker ner

i nacken och på glasögonen.... Det blir goda stunder framför en varm kakelugn

istället och det är ju inte helt fel det heller.

Ha ett första-februari-skönt veckoslut ni också!