När sambon sätter sig för att se de sena tv-nyheterna....

.... då går jag ut med kameran.

I går kväll, klockan var si-så-där 22.00, då jag hände kameran på axeln

och gick ut en sväng. Jag gick ut mot slätten. En lätt bris hade tagit fart till kvällen

och solen flödade det sista och jag var alldeles ensam ute på grusvägen.

Det knastrade av småsten under sandalerna och det kändes lite småkyligt

efter en sommarvarm dag....

Nu blommar det som vackrast längs vägkanten. Någon dag in i juli

slåttas vägrenarna och blomsterprakten och överdådet försvinner....

Här blommar vägtisteln, eller "målarbåsstan" som vi kallade blomman 

när jag var liten.

Den lilla blåklockan är så vacker, nu när den blommar som bäst.

Den här värnlösa blomman är en av mina favoriter som jag gärna

plockar för att sätta i en vas på köksbordet.

Hemma på gården blommar våra vallmon,

en gammeldags sort med dubbla kronblad.  Den gör sig så vacker

där den står perfekt i en sluttning och belyses av aftonens sista strålar.

Tyvärr är vallmons blomning så kortvarig.

 

Ute på slätten har vårt korn gått i ax. Kvällsbrisen vajade sädesaxen och

förvandlade mitt foto till något somrigt trollskt och förunderligt.

Solens sista minuter ovan skogsbrynet och jag vandrade hemåt för att se om

sambon ännu var vaken i tv-soffan... jo, det är han naturligtvis!