I natt vaknade jag av att regnet trummade på yttertaket.
Äntligen, äntligen regn i vårt snustorra landskap!
Många droppar blev det inte, men lite regn fick vi efter sex veckor av torka.
Nu är vi inne i midsommarveckan och vi är mitt inne i den allra
ljusaste delen av året. Det är en så härlig årstid! Något som vi nordbor verkligen
längtar efter i mörkaste november! För nu blir det aldrig mörkt nattetid, solen går ner
strax före midnatt - och efter bara någon timme är solen uppe igen!
Härom kvällen var jag ute med kameran innan solen kröp ned bakom
skogstopparna. Klockan var omkring 23 och kvällen var ljummen
och alldeles, alldeles underbar! Vinden hade mojnat, ute på slätten var
det alldeles stilla. De vita hundlokorna och vitklövern doftade längs
grusvägen.... Kvällssolen lyste i ögonen....
När man kommer ut ur den lilla skogsdungen går man från
skymning bland de höga träden ut mot slätten som
badar i kvällssol. Kontrasten är uppenbar.
Och man känner sig både liten - och stor - i kvällsljuset.
Hemma på gården skimrar vallmoknopparna i motljuset.
Så tar solen adjö av dagen och himlen färgas gul, mot gulröd.
Nattmörkret hinner aldrig sänka sig innan himlen åter lyses upp av solen.
Och vi går mot en ny sommardag.
En ny dag och allt grönskar efter regndropparna som kom
under morgonnatten.
Välkommen kära midsommartid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar