Trip down memory lane; mitt Umeå!

Jag har bott i Umeå under 8 år av mitt liv. I Umeå både studerade jag

samt jobbade samtidigt. Igår gjorde vi en tripp över till staden och det

blev en verklig nostalgitripp! För det är verkligen mycket sällan jag besökt

staden sedan jag flyttade därifrån.

Sambon och jag tog färjan Vasaline över Kvarken och det var en helt

underbar vinterdag. Där ute till havs var det vita vidder, kyligt, soligt  och 

nästan vindstilla. Färjan körde längs den utstakade farleden och det var den enda

 farbara leden i det tjocka istäcket som låg mot den finska kusten.

 Jag gick ut på däck för att fotografera istäcket, den blå himlen och

vägen fram igenom isen. Så många gånger jag åkt denna färjerutt, under årens

olika årstider. Så många gånger färjan fastnat i isen, så många gånger jag upplevt 

sjögång och minst lika många gånger stiltje ute till havs....  

Men nu är det många år sedan jag gjorde denna resa mellan de båda länderna.

När vi kört någon timme kom vi fram till mera öppet vatten. Här ute kunde

vi räkna till fem-sex fartyg, lotsbåtar och isbrytare. Eftersom det inte finns någon skärgård

längs den svenska kusten är det ofta mera öppet vatten här. Däremot brukar stora

berg av packad is torna upp sig längs kusten på vårvintrarna och jag minns hur vi under mina

Sverige-år brukade ha till vårvinternöje under lördagar/söndagar åka 

ut för att vandra på strandisen för att beundra isbergen....

Här möter vi den jobbande Zeus. Sambon nappade till sig min kamera och 

gick ut för att fotografera.... 

Båtresan över Kvarken är ett nödvändigt ont, om ni frågar mig. Fyra och en halv

timme med slötid helt enkelt, något man inte vill utsätta sig för i onödan. 

Under mina år i Sverige lärde jag mig att alltid ha böcker/kurslitteratur eller korsord
i väskan, men det bästa man kunde göra under restiden ombord har alltid

 varit att umgås med trevliga bekanta för att "surra" bort båttimmarna. Nu hade vi den

turen att känna några bekanta och det gjorde gårdagens resa mycket trevligare.

Vi satt länge i fartygets matsal och mumsade i oss god mat (både tur & retur). På vägen över

till Umeå blev det röding för min del och på tillbakavägen mumsade jag i mig en

getostburgare med bacon. Nu måste jag ju säga att jag nästan aldrig åt på resorna

förr, nej då blev det endast kaffe och lite godis....

Jag hade bokat bussbiljett in till Umeå, så efter landstigningen dröjde det inte

länge innan vi kunde vandra längs Umeås soldränkta gator.

Här på Rådhustorget hade man byggt upp en snölabyrint och i björkarna

hängde färgglada påskägg. 

Umeå är också cyklarnas stad. Även vintertid. 

Så väl jag kommer ihåg min cykel och alla våra cykelturer som vi 

gjorde både inne i staden och utanför staden. Jag ägde ingen bil när jag bodde

här utan det var cykel som gällde.

Kända skulpturer inne i Umeå. 

Här den ärgade fontänskulpturen på Renmarkstorget

(och mera påskägg i en björk - ja, Umeå kallas ju björkarnas stad....).

Den gröna elden vid Järnvägstorget.

Här lyste solen på gatubelysningen. Rådhuset i bakgrunden.

I det här huset jobbade jag under alla mina år i Umeå. Först på nedre plan och 

sedan en trappa upp. Ja, dom sista åren var jag förstås ofta ute på jobbresa och då såg jag

stora delar av Sverige. Dom första fyra åren studerade jag även heltid vid universitetet.

Det var faktiskt första gången sedan jag sade upp mig för att ta mitt pick och

pack och ta färjan hem igen som jag åter gjorde ett besök här. Visst kände

jag igen innerväggarna - och tavlorna, men mycket hade förändrats!

Det här var riktigt spännande!

Ett måste när jag besöker Umeå är naturligtvis ett besök på

Nya Konditoriet. Så många minnen jag har härifrån! Hit gick de första årens 

studiebidrag när vi varje lördag idkade lite shopping och sedan trängdes

 vid caféborden för att sörpla kaffe och käka bakelser! 

Jag blir riktigt varm i hjärtat när jag märker att allt är sig likt från den tiden

det begav sig. Igår beställde vi kaffe med en stor bit morotstårta och en bit

äppelpaj med massor av vaniljsås. Och så det goda, mörkrostade svenska kaffet

som tog hand om min begynnande huvudvärk!

Verkligen "memory lane" detta café-besök!

Så passade jag på att vinka till min härliga lya under takåsarna där jag 

bodde i många år. Och ni kan ju bara tänka er dom goda dofterna från bageriet

varje morgon.... jag var lyckligt lottad där jag bodde....

Umeå bjöd på en hel del nyheter också.

 Här det nybyggda affärskomplexet Utopia. Här finns småbutiker, caféer 

och restauranger. Högst där uppe fanns ett gym - med utsikt. 

Vi vandrade runt i några affärer här och i de andra galleriorna, men det

blev inte mycket som fick följa med oss hem. Det blev böcker - ett givet köp,

nu hade dom "Köp 4 betala för 3" på pocetböcker - och lite knäckebröd och ost.

En av de affärer som jag kände igen från min tid i staden var Tehuset (eller vad affären

heter...), ett företag som en av mina studiekamrater grundade....

Vi gjorde en sväng ner till Umeälven, den som flyter igenom staden.

Vi kollade också in Navet, den nya simhallen, och Folkets hus.

Umeå har också fått en ny siluett sedan jag flyttade från staden. 

Kulturhuset Väven lyser vit mot den vita snön.

Efter några timmar i Umeå ställde vi oss nöjda vid busshållplatsen

för att ta bussen ut till Holmsund och färjeterminalen. Under hemresan träffade

vi åter våra bekanta och hade sällskap över Kvarken än en gång.

Klockan var nästan midnatt när vi steg av i hamnen i Vasa och vi kunde

ta bilen hem igen. Det blev en riktigt minnesvärd dagskryssning!