Ett farväl till februari

Denna onsdag, som är februaris sista dag, har det varit soligt och underbart ljust.

Klockan är över 5 på eftermiddagen redan och ännu skiner de sista solstrålarna

över bygden. Det är den här tiden på året som man verkligen märker

att dagarna bara blir längre och längre. Ljuset har återvänt!

Trots att vi klagar på kylan kändes det faktiskt lite varmare

idag, för idag hade vinden lagt sig till vila (och den lilla vind som

ändå fanns där, den kom från söder!).

När jag idag var ute på en vinterpromenad kunde jag inte låta bli att 

föreviga vinterhimlen. Tänk så underbart ,härlig blå den var!

Ute på slätten flödade solen! Ljuset!

Att det varit så kyligt tidigare dagar har berott på vinden, den har

gjort kyleffekten riktigt outhärdlig ibland... Ute på slätten ser man

hur den gamla snön har blåst och bildat snöformationer.

Sambon spände på sig skidorna idag och skidade iväg längs några skoterspår.

Så gick det några timmar och jag började undra om han stött på någon vargflock....

men så kom han då äntligen hem. Han hade tydligen skidat runt 

och gjort sina egna spår. Kilometer hade lagts till kilometer.

Väl hemma lackade svetten och han var riktigt trött.

"Borde ha vallat skidorna", sa han. "Borde inte ha åkt så långt," tyckte jag.

Nåväl, nu ligger han på soffan inbäddad i några filtar.

Månne han inte är fit for fight igen om en stund, för snart skall han 

spela Pidro (kortspel) med grabbarna..... 

Jag däremot skall fortsätta läsa min bok och 

titta på den vackra solnedgången.

PS Tyvärr har jag något konstigt på min FB-sida, varför jag inte kan
dela mina inlägg.

Idioter mitt i kylan

De sista dagarna i februari är kylslagna, nu är det verkligen kalla vinterdagar.

Termometern visar just nu på minus 15 men den iskall nordostlig vinden

sveper över landskapet och gör att kylan blir b-i-t-a-n-d-e. Vintersolen värmer

 inte nämnvärt. Det är nu vi säger att vi har Sibirienkyla också här.

Dessa iskalla dagar är som gjorda för att vistas inomhus.

Som att sitta inomhus och läsa böcker...

Just nu läser jag Thomas Eriksons bok "Omgiven av idioter".

Den här boken handlar om olika människotyper och hur vi kommunicerar.

I boken kan man läsa om de fyra huvudkategorierna av beteendetyper,

den röda dominanta, den gula inspirerande, den gröna stabila och den

blå analytiska. Jag har alltid tyckt att det är intressant att notera hur olika

 vi människor beter oss, hur vi reagerar och hur vi utnyttjar situationer.

Så ett litet tips till dig som är intresserad av beteendevetenskap:

Läs boken du också!

Vinterkölden lär hålla i sig några dagar till!

Strålande februarisol, men fy så kallt!

Så kom då den riktiga vintern, den som vi bara drömde om

förra året. Nu har vi vinterhögtryck och det betyder vintersol och

riktigt kyligt. I går morse hade vi - 25 grader, men framemot eftermiddagen

blev det lite varmare. Men inte nämnvärt varmare, 

för nordanvinden gjorde livet riktigt kallt.

Vi tröstade oss med att nu behöver vi i alla fall inte bry oss om

 mygg och fästingar....

Här följer några vinterbilder från gårdagen.

När vintersolen lyser då är vår värld mycket vit och blå.

Undra på det, igår firade vi även finländskt os-guld. 

Man blir ju så fosterländsk i dessa os-tider. 

Men det satt hårt åt, tack och lov kom guldmedaljen den näst sista dagen!

Jag vandrade ute på slätten längs några skoterspår. 

Fram och åter upp mot skogen gick jag.

Men fyyy så kallt! 

Kylan gick igenom märg och ben där ute i snålblåsten!

Längs bäcken växer några späda björkar och jag tackade slyet för

att det blev lite vindskyddat just där.

Här hade en älg vandrat under morgonnatten. 

Säkert inte skoj för de vilda djuren denna vinter, 

det är ju både kall och rikligt med snö.

Idag har vi åter firat med kaffe och tårta.

 Idag firade vi os-silver och att N skulle äntra flyget

 till Syd Korea för universitetsstudier, han blir borta i några månader.

 Nu går livet vidare. 

Os är över för denna gång och snart förbyts februari mot månaden mars.

Snart närmar vi oss varmare tider. 

Men som sagt först några veckor med vinterkyla.

Med barndomsvännerna ute på isen

Häromdagen var jag ute med mina barndomsvänner på Stadsfjärden.

I år har vi en riktigt kall vinter och nu är isarna som gjorda för oss med

harhjärtan. Jag menar, i år är isen gjord även för oss som inte vill röra oss ute

på isen när vi inte vet om isen bär eller brister. För i år bär den! Till och med för bilar!

Så månne den inte skulle bära oss tre barndomsvänner också, tänkte vi härom dagen,

och beslöt oss för att sammanstråla för en vinterpromenad ute på isen.
På köpet fick vi se staden från ett annat håll också!

På morgonen var det kallt, riktigt kallt. Och så var det mulet. Jag suckade lite och

tänkte att "typiskt när vi nu äntligen skall träffas...". När jag rattade in mot staden

såg jag en strimma blå himmel och den där antydan till sol kom närmare och närmare.

Dessutom visade sig temperaturen också bättra sig och visade minus 9 när

jag parkerade bilen inne i staden. Och för ovanligheten inte minsta vind!

Perfekt väder på vandring ute på isen, alltså!

Vi började med att besöka Sandön, den lilla ön mellan stadskärnan och

stadsdelen Vasklot. Vi konstaterade att det var år och dagar sedan vi

vandrat runt på den lilla ön. Det måste ha varit i vår ungdom när vi var

på popkonsert..... vår första popkonsert! Något år sedan....

På den tiden spelade orkestrar på en utescen och den scenen finns ännu kvar
(okej, troligen är den nygjord, men enligt samma ritning). Scenen har dock fått nya

målningar, färgglatt i det vita landskapet märkte vi. Vi barndomsvänner vandrade
 omkring och mindes The Big Pop-konstert. Vi liksom snöade in oss
på gamla tider.... Då när det var sommar och vi hade pick-nick
 på en filt i gröngräset.... Det var i ungdomens dagar det....
(troligen min första och enda popkonsert...)

Numera är Sandön ett eldorado för traktens vinterbadare. 

Här finns en varm bastu och en ständigt öppen vak. Det är bara för de
 modiga "pingvinerna" att ta sig ut längs den långa bryggan för att sedan
 klättra nedför stegen och ta sig ett uppfriskande dopp.
Vi frös bara vi såg på damen som vandrade där ute iklädd endast simdräkt....
och sedan tog hon sig en simtur i det iskalla vattnet....Brrr...!
(Men det lär ju vara hälsosamt.)

Här är en vy mot stadsdelen Brändö, till höger det nybyggda diesellaboratoriet medan
de tegelröda tegelröda gamla fabriksbyggnaderna numera är tillhåll för olika
småföretag med olika inriktningar.

Nu tittade solen fram och vi bestämde oss för en vandring ute på isen.
Här ute på isen fanns bilvägar och ett och annat skidspår.
Staden hade plogat upp en isbana inför nästa veckas sportlov.
Det var mycket folk ute på isen och en och annan bil gasade förbi oss.

Det var skönt att promenerat ute i solen, men eftersom vi hade en hel del
att avhandla kom vi på oss med att ibland stanna för att avhandla något
riktigt viktigt.....

Här har vi segelpaviljongen Seglis som är en av stadens populära
sommarrestauranger. Nu ligger båthamnen och restaurangen i vinterdvala.

Det ser onekligen kyligt ut i hamnen med alla segelbåtarna.
På morgonen var alla träden rimfrostprydda men allt efter solen började
värma försvann det vackra vita i träden.

Vi stegade vidare ute på fjärden. I bakgrunden ser ni Kuntsi (museet för modern konst)
i den gula långa byggnaden. Åbo Akademi i de röda tegelbyggnaderna rakt fram och
de grå silosarna, som en gång i tiden tillhörde Vasa Ångkvarn, men som nu
kommer att rivas för att ge staden en annan siluett.

Vi hade solen i ryggen!

Och här är då beviset att vi var tre stycken ute på isen.
Det är jag i mitten som ser liten ut, trots att vi garanterat är jämnlånga.
Dessutom ser jag ut att var iklädd en långkappa, men se det hade jag inte.
Skuggor i snön blir så skojiga!

Vi bestämde oss för att vandra upp här på Brändö, precis
nedanför Vasa Universitets byggnader.
Tänk så annorlunda allt ser ut från havssidan!

Här vid Universitetsstranden finns denna ståtliga skulptur.
Den ser ut att stå redo inför framtiden!

Dags att vandra tillbaka in till stadens centrum och varsin kopp kaffe!
När vi gick över Brändö-bron kunde jag inte låta bli att knäppa en bild motsols.
Här ser ni Vasa Elektriskas nybyggda kontorsfastighet som ligger
alldeles nära vattnet. I bakgrunden de två tornen som är en välkänd siluetter mot havet.
För över hundra år sedan huserade kvarnarbetare och sjömän i de elevatortornen,
numera tillhör tornen Åbo Akademi och studeranden har övertagit tornen.

Vi barndomsvänner avslutade vår träff med caféhäng.
Jag satsade på en god smörgås och en kopp gott kaffe. Inte alls illa!
Tack för en trevlig vinterdag ute på isen och skönt caféliv tjejer!

Sov du lilla videung än så är det vinter....

Ute på slätten var det bitande kallt i vinden när jag var ute på 

min runda. Solen bländade och snökristaller gnistrade.

Räven har varit ut på vandring under natten...

Ute på slätten lyssnar han säkert till möss under snötäcket....

Härs och tvärs går spåren.

Skoterspåren går också härs och tvärs över den vita marken.

Och så är det vintersol med gnistrande snökristaller och blå skuggor.

Där ute på slätten gör sig videbusken redo för våren.

Små vita "mössöron" tittar fram. Då kan jag inte låta bli att nynna:

Sov du lilla videung, än så är det vinter...

För visst är det ännu en kall vinter, den riktigt biter sig fast och

trots solen är det riktigt svinkallt ute på slätten.

Det känns långt, långt till våren.

Men när jag vandrade förbi mitt växthus såg jag att solen hade 

börjat krympa snön. Långa spjut av is pekade mot marken och en och

annan droppe dripp-droppade. Dagsmeja i vintersolen!

Sköna vinterdagar

Det har varit stilla här på bloggen några dagar och tystnaden brukar

bero antingen på för mycket eller för lite jobb. Den här gången har det varit

både och. I helgen har vi tillbringat tid både hemma i tv-soffan för

att följa med de olympiska vinterspelen i Syd Korea och så har det

varit friska jobbstunder ute i skogen.

Vi har åter vinter. Det är kyligt och soligt. Men varje morgon när jag har öppnat

ögonen har det varit mulet och ibland har det dalat ner ett lätt snöfall.

Fram emot förmiddagen har solen tittat fram - och den är så efterlängtad varje dag!

Men vintersol brukar också betyda rätt kyligt väder.

Den här vintern har vi dessutom massor av snö.

Det är skönt med vintersol, bara att kisa emot strålarna.

Det är runt -10 grader och perfekt väder för skogsjobb.

Nu utlovas en hel härlig vecka med vinter och vi får hoppas på många soldagar.

Skogen är mycket vackrare när solen lyser.

Det är till och med roligare att sitta inne och glo på tv om solen lyser.

Men nu är det bokföring som gäller för mig. Det blir att sitta inne i några

timmar innan jag kan gå ut på min dagliga runda.

Vissa dagar är skönare

Hela vintern har det varit gråmulet och trist. Men så idag - vinden rev tag

i molnen och föste iväg molntussarna med fart .... för att solen skulle få sin chans!

Och plötsligt kändes det vår i luften! Sol, flera plusgrader och 

de första småfåglar som livat kurtiserade i träden.

Tänk bara det att solen bländar! Att solen reflekterar i svart asfalt!

Nästan hela körbanan var blöt och glittrande!

Och tänk att jag log längs hela vägen där jag promenerade

 trots att vägen var våt och snömoddig... och jag hade motvind!

Ute på slätten var det som sagt blåsigt - men solen värmde skönt!

Och jag bara fortsatte att le...

Jag hade tänkt fota småfåglarna som kvittrade, men de gömde sig

uppe i träden och bland grenarna. Både kråkor och skator var också

mera livliga än på länge och den här stora skatan fick jag i alla fall på bild

innan den ystert skrikande flög vidare.

 En så skön torsdag! I går läste jag om att vintern skulle stanna i

ytterligare två månader.... och så fick vi en vårvinterdag!

(Nu är det mulet igen, men det skriver jag inom parentes.)

Helt klart är vissa dagar skönare än andra!

Vändagen

Hoppas ni alla har haft en fin Vändag!

(Eller Alla hjärtans dag som dagen också kallas.)

För egen del blev det krakelerat, men det får lov att gå det också....

Fastlagstisdag!

När jag var barn var fastlagstisdagen en av årets höjdpunkter.

Då brukade mamma koka fastlagstisdagens speciella mat, nämligen fastlagssoppa

(köttsoppa med klimp) och så gräddade vi våfflor som vi åt med vispgrädde och sylt.

På kvällen eldades traditionsenligt en stor fastlagsbrasa i byn.

Vi barn brukade grilla korv i den falnande elden och så fick vi vara uppe och

leka länge där vid brasan, trots att vi hade skoldag dagen därpå. 

Fastlagstisdagen är för evigt inpräntad i mitt minne!

Numera är det inte samma traditioner som gäller. 

Istället har denna dag blivit fastlagsbulles dag.

Denna fastlagstisdag faller ett lätt snöfall här hos oss. 

Dagens oväder gör att min arm värker mera än vanligt och det 

har varken blivit våffelfest eller fastlagsbrasa. Däremot har det blivit

en varm fastlagssoppa denna gråkulna fastlagstisdag.

Några traditioner måste man hålla fast vid!

 

Byafesten 2018

Sedan några år tillbaka har det åter årligen ordnats Byafest här i byn.

Det har blivit en tradition att mitt i vintern anmäla sig till festen för att få skratta

 bort en helkväll tillsammans med andra bybor och njuta av massor av

god mat och dryck (drickat får man ta med själva, så där får var och en välja inriktning).

Det här är en sluten tillställning - och alltid med bindande anmälan.

I två dagar hade sambon (och jag på ett litet hörn) turats om med några andra att

elda i den stora kaminen inne i festsalen för att göra hela hembygdsföreningens 

utrymmen varma och festklara. Och så i lördags var det så äntligen dags!

Redan ute vid vägen spred facklor ljus och ett härligt sorl mötte oss 

inne i en den varma lokalen när vi kom!

Efter välkomstskålen och lite prat av hf-ordföranden blev det så dags
för alla att hugg in på den goda maten!

Maten är via catering och i år bestod den av olika sallader, grisfilé med pepparsås,
 potatisgratäng och varma grönsaker. Här ovan ser ni min välfyllda tallrik
och som ni ser - här var en hungrig festdeltagare! Mellan tuggorna sjöng vi
en hel del snapsvisor och sorlet var ganska högljutt i festsalen.

 Mellan huvudrätt och efterrätt ordnas som brukligt P-r-o-g-r-a-m.
Varje år utges ny utgåva av byns eget årsinfo som kallas Facklan.
 Att det heter just Facklan har sitt ursprung i tidigare
årgångar av byainfon, en gång i tiden trycktes t.o.m. häften upp till försäljning.
Facklan har som sagt långa traditioner här i byn, kanske rent av såg detta forum
dagens ljus på 1930-talet, vem minns?
Kvällens rubriker av Facklan ser ni ovan. Uppe på scenen stod konferenciern och
han visade bilder och - Årets Nyhet: F-i-l-m! - på en duk som spänts upp från väggen.
Det vill jag kalla utveckling! Först uppläsning, så tidning, databilder, nygjorda bya-filmer
och ja, vad blir det nästa år?..!
 Byafestens höjdpunkt är alltid Facklan-informationen.
Alltid lika fenomenalt roligt!
I år fick vi verkligen skratta! Här fick vi bl.a. veta om hur flitiga
renoveringsjobbarna hade varit - och då visades bilder på byns jobbare som stod och
hängde med händerna i byxfickorna - ja, för att inte tala om deras idoga jobbande för
kaffe och bulla .... Och så fick vi ta del av hur välstädat och fejat det hade
varit i lokalen - allt medan man visade hur byggjobbarna var täckta av damm....

  
I våras var vi bybor på en busstur till Kyrön  Distellery. Byns förening har fått Leader-pengar
(dvs EU-pengar) för renoveringen  av lokalen och vi ville besöka andra som också
fått del av EU-kakan. Lämpligt hade distelleriet i Storkyro även fått bidrag så vi fick oss
ett trevligt studiebesök till ett av världens främsta tillverkare av gin (Napue gin
gjort på råg har fått flera internationella utmärkelser).
Nu hade dom visst fått inspiration av vårt besök och gjort ett nytt gin-märke också ...

Byns tv-reporter hade också intervjuat byns nya ishockeyproffs. Byn har ju
vintertid en isbana som byn själva underhåller. Här skrinnas det flitigt vintertid,
både barn och ungdomar och som sagt de nya proffsen... och vi märkte
att vissa är mera frispråkiga än andra....
En fin film inspelad en av de få vinterdagarna med sol här i byn, tjusigt!

Vår by är också känt för sina MC Angels (fast själva kallar dom sig för moppe-pojkarna
eftersom dom vurmar för gamla mopeder). Ni vet, sommartid knattrar dom ut på
rundtur alla på rad och sprider skräck - eller förtjusning - där dom drar fram.
Vintertid servar dom sina klenoder, som vilket mc-gäng som helst....

Dom här pojkarna, som alla räknar sig som pojkar fast dom av någon konstig
anledning vid det här laget passerat 50, har väckt intresse långt utanför byns
gränser -ja, ända till Petsmo!
Vi fick se en film där Elin drömde om dom snygga mopederna eller var det
pojkarna.... Efter filmen står hon plötsligt livs levande uppe på scenen...

och visst fick hon dom tuffa mc-knuttarna att resa på sig i festlokalen och
visst utverkade hon både kramar och telefon-numror.... Helt fenomenal
teaterprestation Elin eller U!

Vi fick oss också till livs översättning av olika dialektala ord/uttryck som används i byn.
Det är många som är inflyttade till byn, många har förstås andra dialekter och
det är många som har finska som modersmål och då kan ju den här byns
viktiga ordförråd vara omöjliga att begripa. Eller hur det nu var?
Slutligen kan jag avslöja att vissa av kvällens rubriker hade sin förklaring i
kommentarer på byns FB-konto. Det gällde liksom att följa med på nätet....

 
Så blev det dags för kaffe och efterrätt allt emedan sorlet i lokalen  nådde nya höjder.
Efterrätten hade förenings driftiga kvinns gjort själva och den smakade utmärkt!
Så var det dags för några av byns ungdomar att bjuda in till lekar i sann studentikos anda.

Först behövdes fyra frivilliga personer. Vinnaren skulle få en stor kartong med
något drickbart....kartongen visades upp flera gånger....
Två damer och två herrar lovade ställa upp. Först var det en
Dobi-doo tävling (vi tjöt av skratt....) och sedan följde en dricka-med-sugrör-och-blåsa-ut-ljus-
 tävling och efter mera skrattsalvor  korades En Vinnare. Vinnaren fick den åtråvärda
stora kartongen som innehöll något drickbart -  det visade sig vara den minsta
 pyttelilla flaska man sett.... Men innehållet var drickbart!

 Inför ungdomarnas nästa programpunkt utdelades en plastpåse som innehöll
diverse förunderliga saker. Med i påsen fanns en sångtext på "Fula Bettan" med
melodi Pippi Långstrump. Det visade sig att medan vi sjöng skulle vi först
ta på oss hatten på huvudet (plastpåsen), sedan de två papptallrikarna (som öron), de två
sockerbitarna (nya framtänder) och till sist de två snapsglasen (till nya ögon)
- och där såg jag inte längre sångtexten.... och dessutom skrattade jag så mycket
att jag inte kunde sjunga. Bara en titt på sambon räckte... Det blir inga foton av oss
som utklädda Fula Bettor, den glädjen förbehåller jag oss festdeltagare emellan...
Vid det här laget var jag riktigt sjuk i  magen av allt flabbande.
Som en av de sista programpunkterna kunde så festdeltagarna
kasta slant mot en stor flaska god konjak. Det här är en programpunkt som alltid lockar
storpublik, men det är då jag brukar gå runt och prata lite för jag är varken intresserad
av tävling eller konjak. Kvällen avslutades med dansmusik och nattamat för den som ville.
När sambon och jag vandrade hemåt i natten kunde vi båda konstatera att det
hade åter igen blivit en lyckad byafest!