Våra tre ankor fick stanna inomhus i går, det var ju rätt kallt från
morgonen och ankfötter är känsliga för kyla.
Idag har vi regn och plus-grader så jag tyckte att de kunde få komma ut
och lufta på sig lite. Genast när jag öppnade ytterdörren hörde jag hur
de energiskt kvackade och sprang runt i sin bur.
Hördu, nu skall vi ut!
Ut, ut, ut!
(Herr Anka burrar upp sig. Fotade ankorna för några dagar sedan).
De stannade i dörren och tittade uppfordrande på mig.
Vad är det för vitt på marken.... vad har du ställt till med nu då...
har snön inte smält undan.... hur skall vi nu hitta något gott att äta....
(Fru Anka, lika fundersam och rådig som alltid.)
Frun vankar ut i snömoddet och hittar genast en vattenpöl där hon kan
dricka och skölja näbben. Hennes karlar följer efter.
Men det är ju perfekt med vattenpölar över hela gården...
nu kan vi tvätta oss riktigt ordentligt....
(Kalle Anka, deras son som redan hunnit bli två år gammal.)
Mamma, mamma titta så mycket slask!
Men vad skall jag äta? Var är hela gräsmattan med alla kryp och
var finns de gröna stråna? ... Jag tror jag tar ett grönt svartvinbärsblad...
Spåren på gräsmattan avslöjar var ankorna har rört sig.
Jag tror de får vara utomhus någon timme ännu, de tycker om att vandra
kring och leta matnyttigt.
Själv sitter jag inne och dricker hett svart kaffe med jultårta... va, inte är det
väl jul ännu? Nej, men jag hittade lite deg i frysen och en gammal
burk med plommonsylt i kylskåpet., här gäller det att förbruka gammalt
innan det blir säsong för nytt!
Ja, och så köpte jag årets första jultidning i går....
Sådant håller jag på med en helt vanlig oktoberlördag.
Både före och efter min tid alltså.
Det tycker vi också, kvackar ankorna och vaggar runt husknuten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar