Äntligen en solig morgon!

Att vakna till klarblå himmel och sol -  det är lycka!

Att vi inte fått den lyckan de senaste månaderna, det är glömt just nu. För

nu lyser den härligaste solen från den vackraste klarblåa himlen!

Det blev tidig väckning även denna morgon och efter att ha avklarat morgonbestyren

med en älgjägare i huset och efter att ha läst dagens Vbl och  avnjutit en kopp kaffe i allsköns ro

 beslöt jag mig för att ta med mig kameran och söka mig ut i morgonsolen.

Jag sökte mig ut bakom uthusen, mer mot bäcken.
Gårdagens regndroppar prydde grässtråna och bakom buskaget

lyser s-o-l-e-n!

Jag går ut på slätten och kisar mot solen. Alltså kisar.... smaka på den... kisar...

Oj, vad jag längtat efter solstrålarna. Längtat, längtat. Det märker jag nu på morgonen...

Mot solen!

Mot solen! Kiiiis!

Det hörs tre skott från skogen, älgjägarna är där ute någonstans.

Svanarna som samlats ute på en oplogad åker tittar upp. De är vaksamma.

De trumpetar värre än vanligt, men de lyfter inte och flyger iväg.

Jag går närmare svanarna och nästan alla blir mycket uppmärksamma på mig.

De sträcker på halsarna och för ett fasligt oväsen.

Här mot skogen är morgonljuset obönhörligt skarpt och svanarna lyser mot kornstubben

 som denna morgon lyser gulare än vanligt.

Jag fortsätter hemåt och fortsätter att njuta av solen.

Tänk att jag längtat efter solen så mycket, jag riktigt känner i hela kroppen 

hur härligt det är med frisk höstluft och klarblå himmel.

Till och med höstens blommor tackar för de klara solstrålarna.

Det gör jag också! Tack solen!