Vuokko, Aile och Pähkinä vid byacaféet

Ibland är det roligt, ja riktigt spännande, att satsa på något som man åkt förbi

 många gånger, men aldrig tagit sig tid för att utforska.

Dagens trevliga upplevelse blev att vi stannade vid det lilla byacaféet i Tuurala och 

avnjöt varsin kopp kaffe. Vi tyckte att det skulle smaka gott

med kaffe efter ett jobbarpass. Och ja, vi stannade och upptäckte något nytt!

Tuuralan kyläkaffila /Tuurala byacafé är inrymt i en liten gammal bod alldeles

bredvid Kyro älv i Storkyro (Isokyrö på finska). Det trevliga caféet är öppet

sommartid och det ligger inte längs de stora allfarvägarna, om jag säger så.

Vi beställde varsin kaffe med bulle och satte oss på uteplatsen invid älvstranden.

På andra sidan älven är det inte långt till Kyro gamla kyrka från 1300-talets början.

Det här är ett gammalt samhälle med många gamla röda bondgårdar längs älven.

Bredvid caféet betade tre får i sin hage. Så roligt att de även fick sina namn

marknadsförda på papperstallrikar, så nu vet vi att de heter Vuokko, Aile

och Pähkinä!

Vi avnjöt det goda kaffet medan vi tittade ut över älven. 

Vattnet låg som en spegel och en och annan fisk hoppade i vattnet.

Just nu ser det ut att vara lågvatten i älven. Det brusade i forsen längre upp

längs älvfåran, men det var ingen stark ström - inte alls som på våren....

Här har jag åkt förbi massor av gånger men aldrig stannat.

Idag gjorde vi det.

Det här borde man ju göra oftare... utforska näromgivningen alltså....