Nu har vårt tranpar kommit!

Så glad jag blev härom kvällen när jag såg att vårt tranpar har kommit!

Nu har de flugit upp över landet, svept in över "våra" åkrar - och landat!

Nu går dom där på sina åkrar och pickar i sig något ätbart.

Så glad jag blir!

Hur jag vet att det är samma tranor som återvänt till "vår" slätt?

 Nja, det vet jag inte. Men jag tror det. För vilka skulle det annars vara

som landar just på pricken här? Alltid samma åker, nästan på metern när. 

Varje vår.

Där gick dom ute på den leriga åkern. Vaksamma som alltid.

Jag ville gärna smyga mig närmare, men då hördes trumpetandet

"Fara! Kom inte närmare!"

Visst är det dom!

 Det strävsamma paret, som bytt Egyptens sol (eller

var dom nu tillbringat vintern) mot vår kalla, leriga åker med råkall vårkväll.

Här ute på slätten brukar de sedan tillbringa våren och sommaren. Till natten

brukar de flyga ut mot havet, men på morgnar och ibland en stund på kvällen

 är de tillbaka på vår slätt igen.

Välkomna, säger jag! Ni är efterlängtade.

När jag gick för att fotografera tranorna flög 25 svanar över mig. Men jag

såg några vita prickar ute på en åker, så jag gick för närmare för att fota. 

Fast när jag kom närmare vände de

baken åt mig.... inte speciellt artigt om jag får säga....

Samma kväll såg jag att tofsvipan också har kommit och hörde jag rätt

lät det som en frusen lärka som drillade där uppe i skyn.

Det är så spännande att räkna in alla tecken som visar

 att våren är på väg!