I morse vaknade jag till lätt snöfall. Äntligen tänkte jag!
Men se det skulle jag inte ha tänkt.... För med flera minusgrader och på det några
centimeter med nysnö på en isig gårdsplan är det lika med livsfara. Det uppmärksammade jag
när jag skulle ut för att ge ankorna mat. Jag hade dubbskor på fötterna och jag
tog det jätteförsiktigt, men jag hade inte tagit många små steg innan
jag låg med fötterna i luften. Och det var stört omöjligt att försöka stiga upp.
Jag var som Bambi på hal is, fast värre....
Jag fick krypa fram till sparkstöttingen som jag hade vid uthusväggen.
Blåslagen, men med benen i behåll (eftersom jag har osteoporos kan fall vara
mindre trevliga) försökte jag ta mig fram och åter över gårdsplanen.
Vet ni, det här året började inte trevligt, hur skall jag nu kunna ta mig ut på
mina länkar längs snöiga och hala vägar? Blir jag inburad inomhus nu
tills gårdsplanen och vägarna blir farbara?
Januari börjar med snömoln.
Vissa moln stannar kvar ute till havs, vissa tar vägen över inlandet
och så är det några som tar svängen över vårt hus. Och vår gårdsplan.....
I nyårshelgen fick vår kanin Milou komma in och värma sig. Genast plockade jag
fram en morot och Milou lät sig väl smaka. Knaprigt gott tyckte han.
Han var rätt nyfiken på min kamera också. Månne den är ätbar?
Nej, han tyckte allt att moroten var smarrigare!
Tur för mig det!
Ja fy va tråkigt med isen under snön.
SvaraRaderaJag undviker nog promenader tills vidare.
Gullig kanin ni har!
Ser att du hade samma tur som jag ,tänkte också på Bambi .Är öm i hela kroppen och en rejäl bula i huvudet ,vi kan bara önska att det går över för det kan tänkas vi ha många hundra som sitter gipsade nu ,kramen Nette
SvaraRadera