Veckoslutet har varit grått och regnigt.
All snö som kom i fredags har regnat bort, nu är det grått, grått, grått.
Trots den gråa inramningen har ändå lördag-söndag bjudit på en
hel del glatt och positivt. Som små guldhjärtan av medkänsla.
På lördagsmorgonen plingade det till i telefonen, vi var inbjudna
på lunch kl 12 till sambons syster. Guldkant.
Så roligt att bara så där mitt på en helt vanlig lördag få en
matinbjudan, det var garanterat ett glatt utropstecken!
Mycket gott var det dessutom, tack L! Guldkant.
Till kvällen bar det av till Vörå kyrka på gospelkonsert för
de drabbade på Haiti. Fem gospelkörer sjöng och här är det en
barnkör och en vuxenkör som glatt viftar med händerna.
Här suckar jag över grått väder trots att jag har ett varmt hem och mat på bordet.
Annat är det för de fattigaste i det olycksdrabbade Haiti.
Genom åren har jag haft två fadderbarn, två flickor och båda
har bott på Haiti. Med min slant har jag gett dem skolgång
och förhoppningsvis en bättre framtid.
Lördagskvällens konsert gav säkert också en slant till Haitis barn,
kyrkan var fullsatt.... Guldkant.
Söndagen var mulen och bjöd bland annat på en vandring i skog och
mark tillsammans med sambon.
Det blev en sådan där dag när man inte gör alltför mycket,
man bara är. Guldkant.
Ja det gäller att sätta guldkant på sina dagar i novembermörkret.
SvaraRaderaOch att bli bjuden på mat är ju inte illa det, glatt skulle vi också ropa jaaaa...
Fadderbarn har vi också haft men i Indien, men nu har vi inget,
hon växte upp och vi blev erbjuden ett nytt men då kom också postkodliooeriet i vår väg och vi gick med där.
Det gynnar ju så många olika bra fonder som vi brinner för.
Tjingelingen från Rantamor.
Tur att det finns dom som vill sätta guld på tillvaron ,här är det mest grått mannen sjukskriven en vecka igen knä krånglar sedan djupdykningen i skogen på älgjakten ,kramen Nette
SvaraRadera