När vattnet försvinner

Naturen är bra oförutsägbar. Alltid händer det något.

Just det här veckoslutet har vi lågvatten vid våra stränder, omkring en halv

meter lägre vattenstånd än normalt. Någon som dragit ur proppen!
 Lågvatten är inte så ovanligt, men det är
ovanligt att det är så här lågt som nu och att det händer på hösten.

I vår lilla vik ute vid villan var det torra land. En liten vattenpöl skvallrade om
att här brukar det vara vatten, nu syns endast lite dy och några stenar.
I lördags var det mulet och en kall nordöstlig vind, vi åkte ut för att frakta
hem en båt, men först ville vi titta till vår egen båt som låg förtöjd vid bryggan.

Än så länge flöt båten, men blir det lägre vatten blir det bottenkänning.
I augusti gick vattnet upp till bryggan. Nu kan jag garanterat inte ta mig varken
ner i båten eller upp igen... i alla fall inte från bryggan....
och inte får vi in vår båt i båthuset heller, för båthuset ligger långt upp på land just nu....

Här i viken, där vi ibland förtöjer vår båt, var det som sagt vattenfattigt.
Allt det här beror på det kraftiga och långvariga högtryck som varit parkerat
ovanför Norden. Dessutom har de nordliga och de östliga vindarna pressat ut
vattnet till Atlanten. Nu förväntar sig förstå-sig-på:are att när lågtrycken åter börjar
dra in från väster kommer vi att få in mera nytt salt- och syrehaltigt havsvatten
från Atlanten. Precis vad våra innanhav behöver, säger man.

Att det är höst och lågt vatten är inte så vanligt.
Vid vår steniga kust har vi förstås upptäckt mera stenar än vanligt.

Vi har också upplevt de första snöflingorna i luften, men ännu ingen snö
på marken. Men grått och trist har det varit i veckoslutet.

Så här såg det ut i lördags. Söndagen var lika grå och idag, måndag,
då är det också jämngrått. Några plusgrader och uppehållsväder.
Fast snart lär högtrycket försvinna/försvagas och vi får lov att vänja
oss vid ostadigare väder. Det där med bra och dåligt  höstvädret:
Det lär jämna ut sig.....