Vandring en vacker höstdag

I dag flyger vissna löv i vinden och regnet är i antågande.
I går var det däremot en ljuvliga sensommardag.Tänka sig i slutet av september!
För att göra det bästa av gårdagen blev det en vandring i Björköby.
Vi tre barndomsvänner gick Vikarskat vandringsled tillsammans. 

Vi valde troligen en av höstens sista vackra dagar och jag tror jag kan tala för oss alla

när jag konstaterar att dagen blev en höjdardag. Vandringsleden är en av de vackraste 

och mest rofyllda vandringsleder man kan tänka sig.

Vi startade rätt tidigt och morgonens dimma höll på att skingras när vi

åkte från fastlandssidan över Replotbron och vidare genom Replot ut till Björköby.

På bron stod de trogna fiskarna som samlas här varje dag.

Vandringsleden startar från Vikarskat fiskeham och går till hamnbastun

vid Finnhamnen. Leden går längs strandlinjen med havet som granne.

Här ute hade dimman skingrats och solen började kika fram.

Vi vandrade igenom gammelskogen.

Förbi några s.k. ryssugnar. Dessa ugnar ute i skogen anses

har byggts av ryssarna under Stora Ofreden (åren 1713-21) och ugnarna

har använts till brödbakning. Historiska vingslag...

Vi fortsatte och nu gick vi förbi ännu en skylt som hänvisar till

ett minnesmärke (men  mera om det på hemvägen).

Så var vi framme vid bastun vid Finnhamnen.
Det här är en ljuvlig plats, en halvö med vatten på två
sidor, och så huset som alltid står öppet för vandrare och fiskare.

Vi satte oss nere vid stranden mot söder och drack vårt kaffe.

Här var vackert, rofyllt och det var så lätt att andas.

Denna dag låg havet majestätiskt stilla, ja nästan spegelblankt
som vilken annan vacker sommardag som helst.....

I horisonten färgas havet mörkare blått, men här ute är det

inget annat land i sikte. 

Vi vänder tillbaka längs leden och nu går vi upp på "stenängen"

som ligger bredvid havet. Här är det stenarna som gör landskapet.
Och vitmossan med ett och annat rött lingon.

Här upp finns också ett minnesmärket över de Björköbor som mist sina liv

ute på havet. Minnesmärket är naturligtvis gjort av sten.

Nere på stranden har någon byggt ett annat stenmonument....

Vi vandrade tillbaka igenom trollskogen (för just här i skogen är

det så vackert så här kanske trollen bor....).

Trollporten.

Höstvackert vid den lilla insjön.

Vandringsleden är vacker, den går i en lättvandrad terräng.
Enda problemet är att spångarna har ruttnat (på vissa ställen var det
till och med svårt att ta sig över sumpmarken, så vi var
tacksamma att det var torrt och fint väder).

Men det vackra landskapet och framför allt det stora havet ger
stor behållning till vandringen längs leden. Och så hade vi ju så trevligt
när vi vandrade, alltid var det någon som höll låda.... ifall
älg eller björn kunde finnas i närheten....eller trollen....

Så var vi ute vid fiskehamnen igen där bilen stod kvar och väntade på oss.
Måsarna ute på stenpiren tycktes också sitta och vänta på bättre tider.
Eller så satt de bara och solade sig....