Edgång i Borgå

I lördags skulle vår rekryt vid Nylands Brigad avlägga faneden i Borgå. 

Under denna edgång skulle de rekryter som gått grundutbildningen 

avge sina löften att försvara sitt land närhelst landet kallar. 

Det skulle bli ett lite pampigt arrangemang och man väntade flera

tusen anhöriga till staden Borgå. Vi sällade oss till den skaran som åkte
söderut för att med egna ögon och öron ta del av detta speciella tillfälle.

Vi åkte redan dagen innan, men mera om detta i ett senare inlägg.

Edgången i Borgå skedde på idrottsplanen i ett soligt och varmt augustiväder.

Vi var tidigt ute och bänkade oss på läktaren på den översta bänkraden.

Vi underhölls med allehanda information av denna herre i gammal
krigsmundering så länge vi väntade på att själva ceremonin skulle börja.
Först ut var de rekryter som valt att avlägga sin ed utan några religiösa förtecken.
In marscherade 34 rekryter. Bilden överst.

Därefter skulle den stora edgången inledas, ca 700 rekryter skulle marschera
in på planen. Här står de och väntar på att klockan skall ticka framåt
så att de kan börja sin inmarsch.

Marinens Musikkår marscherade in och stämde upp med käcka
marschmelodier.

In tågade så äntligen de olika trupperna. Det var faktiskt riktigt pampigt att se
så många rekryter och deras förmän komma intågande i hundratal.

Rekryterna formade ett U kring planen och vi hade absolut ingen aning
var vår son kunde befinna sig. Kommendören utdelade order (på finska,
eftersom det är militärspråket även på den svenska brigaden) och
alla rekryter greppade gevär, satte gevär på axel, stod "lepo" eller
tog av sig sina mössor när eden skulle sväras.
Allt fungerade i takt enligt order.

Vilken disciplin. Allt fungerade perfekt, vad jag kunde se.

Borgås stadsfullmäktiges ordförande riksdagsman Mikaela Nylander fungerade

som auditör och läste upp eden för rekryterna som upprepade orden.

Därefter höll biskop Björn Wikström en fältgudstjänst och det sjöngs

en psalm. Här ser ni fanorna som vajar i den varma vinden. Från vänster

Vasa Kustjägarbataljonens fana, i mitten Nylands Brigads fana och till

höger Ekenäs Kustbataljons fana. 

Sonen marscherade efter denna fana, han har 

nämligen varit inplacerad i pionjärsgruppen. Efter att en rekryt

har avlagt eden kallas han/hon jägare.

Själva ceremonen inne på idrottsplanen tog ca en timme och snart

var det dags för trupperna att marschera ut från planen. Nu skulle också alla

vi åskådare ut från området för att få en skymt av trupperna när

de skulle paradera (defilera heter det kanske) längs stadens gator.

Nu blev det trängsel längs de av stadens gator där trupperna skulle 

marschera förbi. Militärpolisen gjorde sitt bästa för att mota upp folk

på trottoarerna. Alla ville fotografera.... Alla ville se en skymt av 

sina soldater.....

Och så kom dom marscherande. Ett taktfast stöveltramp.

Först i raden kommer fanbärarna, här Nylands Brigads fana.

 

 

Så marscherade de omkring 750 jägarna förbi. Vi såg sonen och han

såg oss, men fick förståss inte ändra en min. Denna marsch 

genom staden var en höjdpunkt, både för oss tusentalet som stod

längs gatorna men även för ungdomarna som deltog i militärparaden.

 

 

Med precision lämnades gevären bort och här står något av förbanden

uppställda på skolgården när allt är över.

Lite mat delades ut och så var det helt "lepo". Veckoslutsvila.

 

 

Nere vid Borgå å hade brigaden materialförevisning, bland annat Finlands

snabbaste militära stridsbåt visades upp. Vi träffade sonen och köpte varsin kaffe

och sockermunk från Soldathemmets buss. Det smakade gott

med en kaffepaus i skuggan under några träd vid åstranden.

Så bilade vi de nästan 450 km hemåt, nu hade sonen satt sina första

gradbetäckningar på skjortan. Jag satt i baksätet, karlarna turades

om att köra bilen....

Siikajoki korset. 

Soldater vid Nylands infanteriregemente får bära korset

 efter genomförd rekryttid. 

En minnesvärd lördag var det, så roligt att vi ändå kunde vara 

åskådare till detta evenemang. Ett minne för livet.