Advent och första ljuset är tänt

Första advent

och jag tände det första ljuset i min adventsstake.

En liten låga som lyser upp i den mörka kvällen.

En låga som sprider värme och glädje. Förväntan.

Även i år dekorerade jag min adventsstake med mossa,

tallkottar, grenar och porslinsbollar i silver och rosa.

Kära advent välkommen!

Glad lilla jul!

Lördagen före första advent firar vi lilla jul 

här i svenskfinland (på finskt håll firar man också och då heter

 dagen pikkujoulu). Lilla jul är en försmak på den

 riktiga julen. När jag var liten var lilla jul mycket rolig. Det var då 

vi tog in lillajulgranen, en liten gran på ca 1 meter, och det var på

lillajul vi slängde in små  julkort till varandra. När sonen var liten hade

vi alltid lillajulgran, som han smyckade med allt möjligt

julglitter och pynt som han gjort på lekis eller i skolan.

Dessutom kom alltid en viss osynlig tomtenisse och

slängde in ett litet julpaket till sonen.... och på kvällen när det

blev mörkt pälsade vi på oss och så gick vi ut för att

slänga in julkort och julgodis till våra grannar.

Vad det någon som såg oss ropade vi 

"Glad lillajul!"

I dag fick jag den bästa julkänslan när jag var in till Saluhallen

för att lyssna till julsånger med sambons kör.

De sjöng alla de kända julsångerna och tillsammans

med hallens alla goda dofter blev det verkligen en julboost!

Kören hade små och stora åhörare. 

Det är en alldeles speciell stämning inne i Saluhallen,

den är alltid glad och gemytlig, dessutom kan man handla de

mest utsökta varor här. Här ett lite smakprov på vad

Saluhallen bjuder på (det var trångt att fotografera, men jag försökte

vänta ut alla förbipasserande....)

Dagen till ära bjöds på olika smakprover. Ostar, sillinläggningar,

olika kaffe- och teblandningar, glögg och pepparkakor.....

..och överallt ljöd de vackra julsångarna.

Glad lilla jul!

Att ge

Dagarna rullar på med en väldans fart.

Dimma och solsken avlöser varandra med hala vägar och

mindre hala vägar. Det är omväxling och det sker snabbt.

November sjunger på sista versen och idag är det lilla jul

(men mera om det senare).

Vi närmar oss julen med stormsteg och min vana

trogen brukar jag aldrig börja nosa på julen innan advent.

Fråntaget pepparkaksbaket och lussebullarna då, men

de är redan uppätna så det blir ny laddning någon dag.

Torsdagen var en dimmig och gråmulen dag. Vi åkte ut till

vårt sommarhus och städade undan det sista inför vintern.

Väl där ute var ändå luften så skön att andas. Havsfjärden låg isfri

men dimman trollade bort horisonten. Min vana trogen började

jag drömma om att börja elda upp i husen för att tillbringa

några dagar där ute i naturen,,,,

Fast så blev det ju inte. Jag hade lovat samla ihop lite prylar till

insamling för hjälpbehövande i den egna kommunen och till

Hoppets Stjärna, en organisation som bedriver internationellt

biståndsarbete främst till barn och barnfamiljer. Det känns bra att

hjälpa andra, att dela med sig lite inför julen.

Att glädja någon.

I går lyste solen och dimman var ett minne blott. Idag

blir det åter en gråmulen dag. Släkten har förärats med ännu

en ny liten människa och det känns fint att allt gått bra.

Nu sitter jag i startgroparna för ännu en stadsresa,

idag skall sambon sjunga julsånger tillsammans

 med sin kör.

Boknörd

Jag är en riktig boknörd.

Jag älskar böcker.

Redan som liten tyckte jag om böcker.

 Min mamma brukade berätta om en jul

 när hon skämdes över mig och "mina böcker". När jag var liten

firade vi julafton tillsammans med två av mina farbröder med familjer och

det var alltid roligt med stoj och stim, precis som det skall vara på julen.

 Men när sedan jultomten kom och jag fick

 en ny bok, då tog jag pappa i handen och sa att nu kunde vi 

gå och lägga oss så att han kunde läsa den nya boken för mig.

Barnböcker och bilderböcker var ju inte så vanliga då

när jag var liten och inte fanns det ju bibliotek heller,

så att få en ny alldeles egen bok var något stort.

Större än julkalas och kompisar.

Det tyckte inte mamma.

Härom veckan köpte jag lite nya böcker.

 Bland annat köpte jag

historiken om min barndoms kyrka, en bok som jag läst från

pärm till pärm, ett riktigt praktexemplar. Dessutom inhandlade jag

Österbottniska lustresor, en bok med fina bilder och intressanta 

texter. Slutligen  kunde jag inte motstå boken om den unga

Fredspristagaren Malala, den boken läser jag just nu. Här flyttas jag

 in i ett helt annat landskap, andra traditioner och en helt annan 

verklighet. Intressant.

I går kväll blev min kurs inhiberad pga att vår kursledare plötsligt

hade insjuknat. Så då bestämde jag mig för att besöka biblioteket

istället. Jag kom hem med tre böcker. Bland annat praktexemplaret

om Kvarken, en vacker fotobok. En fin bok om halmarbeten och så

Bodil Jönssons nya bok Silver. Den boken handlar om tiden, hon 

resonerar kring hur vi tänker när vi blir äldre. Eller årsrik, som hon

uttrycker det.

Allting som är trevligt

är bra för magen.

-Tove Jansson-

Äntligen solsken!

Onsdagen har bjudit på solsken!

Det var länge sedan senast och det var som gjort för

en promenad ute i det fina vädret. Hade det inte varit för

solen hade jag nog inte kommit mig ut idag, för tyvärr

mår jag inte så bra. Det hade nog blivit sängen 

hela dagen. Men solen lockade och drog ut mig.

Och skönt var det!

Solen lyste på kölddimmorna längs skogskanten.

Det var en trolsk stämning där jag gick.

I dikeskanten sträckte de små gröna bladen på sig i värmen.

Ankorna ville ut och lufta på sig. Här skrotar 

de på bakom bärbuskarna. Eftersom vi haft veckor av 

regn och snö och kyla har de inte varit utanför

dörren förrän idag. 

När lite blir mycket

När jag idag sitter och skriver på mitt 1001:a inlägg

kan jag känna att oj, vad lite kan bli mycket.

Ett litet inlägg nästan varje dag som växt till sig med

åren och plötsligt blir en stor hög. Små blad av mitt liv som

blivit till en stor dagbok fylld med vardagsbilder.

Precis som i morse när solen färgade himlen röd.

Så länge sedan vi senast såg en vacker morgonhimmel,

denna gråmulna november. Nu har tyvärr gråhimlen kommit

tillbaka och dessutom bjuds vi på några regndroppar.

I dag har vi plusgrader och gårdagens vackra vita

snö är snart borta. Men tänk vad den vackra starten betydde

mycket för den fortsatta dagen!

Det är det jag kan konstatera just idag :

Att just lite betyder så mycket.

Hösten

är den årstid som lär oss

att förändring kan vara

vackert

och nödvändigt.

En vit söndag

I dag har vi en vit söndag. Ja, snö-vit alltså.

I går kväll och i natt dalade stora snöflak ner från de

grå molnen och i morse låg världen vitpudrad. 

Inte den minsta vindpust, utan all snö ligger så vackert på

trädens grenar, så nu bara väntar man på att en röd tomtenisse

skall kika fram bakom någon buske.

Det enda som kikade fram var grannbarnen som åkte pulka i

en backe. Och de gömde sig inte bakom någon buske,

utan de åkte pulka mitt på vägen. Nåja, i den här backen

har massor av barn åkt pulka, och en fridfull söndag som denna

brukar det inte vara så många bilar längs vår väg.

Idag är älgjägarna ute i skogen för att se om de ser älgspår.

Sambons älgjaktlag har ännu två kalvar på jaktkvoten.

Jag gick ut för att fånga nysnön och så hoppas jag på

att molnen skall skingra sig så att vi ser liiiite blå himmel.

Det är länge sedan senast.

En aningen ljusare himmel, men så drev det gråa in igen.

Jag gick ner till bäcken och där rinner vattnet utan minsta antydan

till isskorpa. Vi har runt nollan idag igen.

En stilla vit söndag här hos oss, alltså.

Nu skulle det passa med ett långkok på spisen.

Jo, det får det bli.

Saffran och lördagsjobb

Jag lärde mig tycka om saffran när jag bodde i Umeå.

Lussebullar och fika var två helt nya begrepp som jag då

genast tog till mig och lade till min "gott-att-mumsa-i-sig"-lista. 

Hemma hade mamma alltid bakat vanliga vetebullar till advent.

Till julen brukade hon baka en tomtegubbe och en tomtegumma

av vetedegen, men aldrig så vi hade saffrans- eller lussebullar hemma.

Men som sagt, i Umeå lärde jag mig tycka om saffran

och numera bakar jag alltid lussebullar till advent.

I min deg sätter jag i 1 gram saffran och bara att se på

mjölkblandningen är en solskensfröjd för ögat. 

I går kväll bakade jag säsongens första saffransbullar.

Mmm, så gott det doftade i hela huset när mina plåtar

med lussebullar togs ut ur ugnen!

I dag blev det en dag i skogen. Eller rättare sagt

en dag i skogsbrynet. Vi är ju delägare i en gammal fastighet

med tillhörande skog och åkrar. Och allt behöver ju ha sin översyn.

Så idag hade vi fika ute i det fria efter några timmars jobb. 

Och visst är det extra gott att dricka varmt te och mumsa på nybakade

lussebullar när man har paus i skogsröjningen.

Vi är några stycken som jobbar tillsammans och här går

några av dem på inspektionsrunda. Månne det finns någon

fin julgran i det här diket? Jo, det gjorde det. 

Här skall vi dessutom röja, så det gäller att kolla

in vilka granar som skall sparas till julen....

Härmed bekräftat att vi har ett skogsröjningsprojekt den här

vintern också. Som ni ser fick vi lite mera snö i går kväll och

eftersom vi har några minusgrader hade det bildats

en liten isrand i diket.

Ute på åkern såg vi färska spår av älg.

Både ett större och ett mindre spår. Sambon som är älgjägare

såg genast att det var en ko med kalv. Kanske hade vi

skrämt bort djuren när vi kom på förmiddagen.

Dagens glädjefnatt

Dagarna är grå och trots att det kom lite snöblandat

regn i går kväll och trots att det vita ligger kvar på marken,

är det igen en gråare än grå dag.... 

Dags att plocka fram dagens glädjeämne!

Nu är det äntligen bestämt att vi skall åka ner till Helsingfors

för att njuta av MAMMA MIA!-musikalen. 

Över 54 miljoner människor världen över har blivit förälskade i 

karaktärerna, berättelsen och musiken. Musikalen MAMMA MIA! 

bygger på 22 av ABBA:s klassiska hitlåtar och bjuder på

en roliga och glad historia från en grekisk ö. 

Vi kommer att bänka oss på Svenska Teatern först

 i början av nästa år. Och vi kommer att tillbringa

en natt på hotell i huvudstaden. Och vi reser med ett trevligt 

gäng. Så kan det bli bättre? Jag ser fram emot en glamour-helg!

 Idag  passade jag

på att inhandla en chokladadventskalender från Karl Fazer

när jag veckohandlade.

 Snart endast en vecka kvar och

så har vi advent. Nu längtar jag till julpysslet och ljusen.
Aldrig har jag längtat så mycket till advent som

jag har gjort denna november...

Underbar

I går när jag var in till affären för att handla mjölk

"ramlade" jag över en finsk tidning med det vackra namnet Ihana.

Ooo vilket namn! Ihana = underbar!

Det var en tidning med julpyssel och den riktigt skrek ut

mitt namn, så ett exemplar fick följa med mig hem. 

I morse, medan jag satt vid köksbordet med min varma tekopp och

mumsade på pepparkakor, planerade jag vilka pyssel jag skulle satsa på.

Pappersgranen som var på pärmbilden såg rolig ut.

Och så vill jag göra en "himmeli". I tidningen hade dom

gjort himmeln av långsmala glaspärlor men jag tänkte göra av

färgglada sugrör. Det kunde väl passa?

Jag blev också förtjust i det virkade halsbandet eller skall

man kalla det en schal. Både det helbruna och ett mera färgglatt

av restgarner skulle intressera mig.

Ett rött rönnbär och en vit röksvamp

Onsdag.

I mitten av en grå november.

Där ute är det någon plusgrad och det är grått, trist

och avslaget. Absolut inget höjdarväder. Oberoende man

vill eller inte så påverkas man av det trista vädret. Dags för
en lång promenad tänkte jag. Här skall grådasket motas, här
skall det in något positivt!

Det första positiva blev ett rött utropstecken. Ett rönnbär som låg

en bit från en rönn som haft påhälsning av fåglar helt nyligen.

Där låg bäret lite malplacerat. Lite rött uppkäftigt.

En positiv prick i det gråa.

Jag vandrade rätt länge innan jag såg nästa positiva utropstecken.
En vit röksvamp som såg lite halvvissen ut. Först tänkte jag
att oj, en larv uppe på svampen. Men det var en por, ett hål i toppen
på svampen, varifrån de mogna sporerna har spridits ut.
Andra positiva pricken i allt det gråa.

En röd Buu-klubbsstämpel på en affisch satt på
byns anslagstavla vid dagiset. YLE hade Buu-klubbsdag för
alla Buu-klubbisar förra veckoslutet stod det på lappen.
Så det var lite gammal info på den lappen,
men helt klart ett rött och glatt utropstecken till.

Det sista vita utropstecknet för dagen var den vita hästen som
fick sig en promenad längs gyttjiga ängsvägar.
Det gäller att fånga dagen med dess utropstecken
av rött och vitt nu när det mesta ser helt förbrukat ut....

En sollös novemberdag

Novemberdagarna är grå.

När solen inte visar sig känns det som om vi inte

har någon dag alls. Morgnarna är mörka, kvällarna kommer

tidigt och däremellan - ja, inte ens då kan man ha lampan släckt.

(Det var nu jag skulle tänka på den soliga sommaren,

tänkte ju jag i juni-juli-augusti, då när sommaren var som bäst!

Så den sommaren tänkte jag på idag när jag satt insvept i 

den varma pläden....och det kändes genast lite bättre.

Snart knackar advent på dörren,

och vi får ljus i alla former...)

I går kväll skapade jag lite julstämning i novembermörkret.

Tänk så mycket ett litet ljus betyder.

Stämning.

Värme.

Hemtrevnad.

Ett ljus i novembermörkret för glädje och njutning.

En fin dag till dig också!