Från skogen till restaurangen

I går var det en sådan där blåsig dag med solsken, just en sådan

där dag när man bara vill vara ledig och dra ut i naturen. 

Och det var just det jag gjorde!

Det bästa med att vara sin egen chef är att man kan ta ledigt när man vill.

I alla fall nästan när man vill. Fast igår fick jag en ledig dag och

jag hoppade i bilen för att åka ut till villan.

Jag tog bara en sväng via ett speciellt ställe i skogen först. Jag parkerade bilen

men kunde inte gå förbi alla de vackra ormbunkarna som delvis ännu

lyste gröna i skogen. Solen lyste in mellan träden som stod tätt. tätt.

Här är verkligen ett ställe där ormbunkar trivs. 

Så här såg dagen ut. Klarblå himmel och gult i träden.

Jag gick längs en liten väg till ett speciellt ställe i skogen.

Det speciella stället är ett ställe där jag vet att det växer trattkantareller.

I år var det kantareller överallt! Förstå att jag gick och myste när

jag gick runt och plockade de goda svamparna.

(Ursäkta den dåliga skärpan i bilden, var tydligen för exalterad

för att få en rättvis bild....) Det roliga med det här stället är

att jag har hittat det alldeles själv. I några års tid har jag kommit

hit varje höst och ju mer jag plockar rubbet, dess mera svampar 

tittar upp ur marken nästa år.....

Det blev massor av trattisar! När jag äntligen kom hem och hällde ut svamparna

på bordet för rensning blev det en stor hög. Nu har jag ringt en restaurangägare 

som jag delvis känner och han ville köpa min svampskatt. Så nu kanske

du får smaka på "mina" trattisar i morgon!

Hej då älskade september!

I helgen blev det lingonplock

I helgen plockade sambon och jag lite lingon. Vi behöver inte

hur mycket som helst, men det är alltid bra att ha lite lingon på matbordet.  

Rårörda lingon är en favorit.

Vi åkte iväg till skogen och när vi väl kom fram till ett av våra

lingonställen kunde vi snabbt konstatera att den varma och

torra sommaren gjort lingonen något mindre än normalt.

Nu återstår det bara att rensa bären. En del hann jag faktiskt med i går kväll,

men resten kan jag rensa nu på eftermiddagen. Kanske sätter jag mig

utomhus, för i dag skiner solen!

Söndagspyssel i rosé-teknik

Söndagseftermiddagar brukar vara som gjorda för handarbete. Pyssel.

Idag blev det en sådan dag när vi fem damer sammanstrålade för lite pyssel.

M hade varit på handarbetskurs i veckan och ville visa hur man

gör rosor av papperssnören.

Nu höll hon på att binda ihop blommorna. Det skulle bli en

lampskärm var det tänkt. 

För att göra dessa blommor enligt rosé-tekniken behövs ett redskap, en rund

platta med piggar, sax och papperssnören. Man kan använda snören som antingen

är bredare eller tunnare. (Det bästa av allt var ju att jag för snart fem år sedan

hade köpt materialet - men inte riktigt kommit igång. Så jag plockade fram mina

grejer och satte i gång. Perfekt med en pysseldag, nu kom jag äntligen igång!)

Man binder tråden runt piggarna och fäster trådändarna under skivan.

En blomma av den här enkla modellen går snabbt att göra.

L gjorde större blommor och använde både det större och det 

mindre redskapet. Visst blev dom fina! 

Rosé är en traditionell handarbetsteknik som är känd under sina tidigare namn

teneriffaspets eller solspets. Med rosé-tekniken kan man göra olika slags 

dukar, gardiner eller ponchon. Eller lampskärmar.

Så här blev M:s lampskärm!

På en liten stund hade jag gjort 25 blommor allt medan vi satt och 

pratade och hade det trevligt. Nu skall jag göra ännu en stor laddning,

så kanske jag får en fin gardinskappa.

Briggen Tre Kronor

I går hade jag ärende in till staden och då fick jag den fenomenala

idéen att jag skulle parkera bilen nere vid inre hamnen. 

Nere vid inre hamnen låg nämligen Tre Kronor af Stockholm, en nybyggd brigg 

gjord enligt gammal förlaga. Fartyget hade kommit in till hamnen på torsdagen

och skall stanna till söndag eftermiddag, när den avseglar till Sundsvall.

Jag gick runt på kajen och beundrade alla detaljerna på fartyget.

Fartyget låg inne vid kajen också förra året (läs här ).

Nu visade det sig att man bara fick kliva ombord och titta sig omkring.

Jag var ju inte svårbedd, utan klev raskt ombord!

På däcket gick några unga män och de berättade att de för tillfället

var 18 personer ombord. Stort manskap alltså!

Jag hade den otroliga turen att stöta på Ellinor som tog mig 

med på en rundtur ombord. Ellinor var på en 4 veckors praktikperiod

och hade redan avverkat 1,5 vecka.

Under däck fanns små kabysser med sängar. Oj, här skulle

man nog inte ha cellskräck, utrymmet var ju inte det största.

Inne i fören fanns också små sovplatser. Uppe i taket hängde

handdukar och kläder på tork och inne i sovalkoven förvarades de 

personliga tillhörigheterna.

Inne i stora matsalen fanns också en liten bar, där man kunde sitta och hänga 

på kvällarna. Ombord på båten serverades bra mat, sa Ellinor. Det mesta 

var ekologiskt. Briggen samarbetar med forskare, näringsliv, organisationer

och myndigheter för att sprida information om miljösituationen i Östersjön och 

vad som kan göras för att rädda detta vackra innanhav.

"Hållbara hav" var fartygets budskap.

Köket fanns uppe på däck och jag blev mycket förvånad över att det var så litet.

Fartyget hade en egen kock, men Ellinor berättade att de själva brukade

göra sig frukost och bära ner till matsalen.

Jag kikade in hos kapten och också i maskinrummet. Nutidens

brigg kan också köras med motor. När jag var ombord var det tydligen 

service i maskinrummet.

När jag hade uträttat mina ärenden inne i staden och kom tillbaka till hamnen

för att hämta bilen, stod en oljebil vid fartyget. Man hade inplanerat 

flera seglingar under dagarna i Vasa. Hoppas att gick bra under gårdagskvällens

stormväder! Och tack Ellinor för rundvandringen!

Hösten kan vara så grå

Som jag skrev i går var dagen grå. Riktigt grå.

(Men fram emot kvällen blev den också lite ljusblå, tack och lov.)

Där vid 12-tiden bestämde jag mig för att åka ut till

havet för att se om vi fortsättningsvis hade lågvatten. Enligt uppgifter 

hade vattennivån sjunkit nästan en meter under det normala pga

de kraftiga nordliga vindarna vi haft de senaste dagarna.

Jag åkte ut till Replotbron. 

Fiskarna stod i långa rader längs broräcket, tydligen

kommer det mycket fisk nu när hösten är här. Men kallt blåste

det och säkert ännu kallare uppe på bron.

Fiskarna stod inte bara uppe på bron, det fanns en båt med 

fritidsfiskare som flöt på vattnet nära bron också.

Och nej, jag tyckte att det inte var låg nivå på vattnet. Lite

lägre än normalt, det ser man på betongpelarna, men 

inget uppseendeväckande.

Och så den sista gråa bilden.
Tack och lov för att det finns dagar som är mera färgrika.
Hösten brukar ju bjuda på många färger!

Ha en fin fredag!

Hösten är röd

I dag har vi så mulet och kulet att man måste ha lamporna tända mitt

på blanka dagen. Inte så kul. 

I går lyste solen, fast det var kallt ute.

Jag var ut på en liten höstpromenad och såg att hösten

är rätt röd om den bara vill....

Rönnbären, lyser upp lite överallt denna höst.

Röda blad på denna buske hos en av grannarna.

"Ruska" i blåbärsriset.

Och tillbaka i min trädgård, där rosorna ännu har massor av knoppar.

Regndropparna satt kvar i blommorna i går. I dag ser det likadant ut, 

vi hade regnskurar mest hela natten. 

Det viktigaste är inte varifrån man kommer,

utan vart man går.

När det är lite vitt på marken.....

I går kväll satt jag inomhus och kurade skymning.

Ljusen var tända, de skapade verklig höststämning, Själv satt i soffan inlindad i en 

pläd och läste. Just nu läser jag Jo Nesbö:s senaste pocketbok. En deckare med en

hemsk handling, men med ett språk och en struktur som fascinerar. Jag verkligen kände 

hur mitt ombonade hem krockade med det hårda mörka i boken.

Inne hos mig doftade det av äpplen eftersom jag kokade äppelsaft igår. Och jag 

bakade äppelpaj och gjorde äppelsylt.....

Ute smattrade det på tak och fönsterplåt. I går kom flera hagelskurar.

Stora, skarpa vita korn smällde mot marken. En fem minuters skur och sedan sken

solen igen tills det var dags för nästa hagelskur. Ibland hade vi alldeles vitt på marken.

Fast igår smälte det vita snabbt bort. Men vitt, som snö.....

Mina sommarblommor kurade under det kalla våta. 

I dag har vi endast +3 grader och på vissa ställen ligger ännu vitt på gräsmattan...

Sådan tur att jag kan krypa upp i soffhörnan med min bok och med min

pläd och mina ljus. Men först skall här jobbas!

Tisdag med mörka moln i väster

Tisdag förmiddag. 

Vi har soligt väder, men i väster tornar mörka moln upp sig.

Som  kinesiska muren ruvar regnet, och kanske snön, där ute till havs.

Kollade just att vi har endast +5 grader. Hösten är definitivt här.

I natt hade vid runt nollan. De flesta växterna klarade sig, och det

var nog mest tack vare att den nordliga vinden inte gick till ro ens under

natten. Kärleksörten fotade jag för en stund sedan, den börjar 

äntligen ändra färg och visst är den vacker så här på höstkanten.

Ha en fin dag, du som kikar in!

Nu skall jag göra lite jobb klart sedan blir det 

att koka mera äppelsaft.

Mina gula pumpor

Just i dag kom hösten.

Redan i går bankade den på dörren och bjöd på regn och rusk.

I dag däremot orkar temperaturen inte lyfta sig över 10 graders strecket.

Det känns som om det ohjälpligt är slut på sensommaren..

Nu är det gula löv som virvlar runt i vinden och de sista 

sommarblommorna kurar i kylan.

Kvällarna blir snabbt mörka och i natt utlovas den första

förrädiska nattfrosten....

I år har jag odlat pumpor.

 Jag sådde fyra frön och nu har jag flera stora frukter

som verkligen har växt till sig.

En av dessa pumpor får bli något annat än soppa. Kanske ljushållare?

I kväll blir det dags att täcka alla grödor och hämta in 

det som man inte vill skall frysa under natten.....

Dags att ta fram långkalsonger och vinterjackan alltså.

Huualigen.

Två tuffa kvinns

Lördagen blev en vandrings- och friluftsdag.

Min kusin, tillika en av mina barndomsvänner, och jag hade kommit överens

om att gå ut i höstskogen för lite skönt friluftsliv. Morgonen var dimmig

och dimman hade ännu inte lättat vid 11-tiden när vi hade stämt träff

vid ett av stadens strövområden. 

Vid parkeringen fanns massor av skyltar, så vi bestämde oss för att bara 

gå iväg ditåt pilarna pekade. Vi hade inga stora planer. Den enda 

planen vi hade var att vandra, njuta av hösten och ta dagen

som den kom. "Vi går enligt pilarna" sa vi.

Dimman smög in mellan tallstammarna och det såg riktigt höstlikt ut.

Men vi såg att dimman höll på att lätta, det skulle bli en finfin dag.

Kanske en av sensommarens allra sista varma dagar.

Det fanns en hel del folk ute på vandring. Både med barnvagnar

och hundar .Och en och annan fiskare, eftersom det finns rätt

många vattendrag på området. Plus en hel del vägar och stigar

som går lite kors och tvärs.

Vi hade bestämt oss för att vandra några kilometer för att kanske

hitta någon lämplig rastplats, där vi kunde dricka vårt kaffe.

Det var lätt att vandra längs grusvägarna och vi höll en så där lämpligt

hög vandringsfart. Lämplig för att hinna avhandla allt mellan 

himmel och jord. Vi var både lite förvånade att det låg så mycket 

löv längs vägen. När hade dom löven blivit gula och fallit?

Det kändes mycket höst i skogen. Som daggvåta spindelväv och bruna

liljekonvaljblad. Men luften var syrerik och vi travade på.

Solen började titta fram och när vi gått ca 4 km från parkeringen såg vi

inte längre några andra vandrare.

Nu började vi söka efter någon trevlig rastplats. Solen sken och det

började kännas varmt. Här ute i skogen fanns olika vägar men just inga 

vägvisare, men några pilar såg vi som pekade till några rastplatser. Men där var så 

skräpigt att vi beslöt gå vidare. "Inte går det någon nöd på oss", sa vi.

Vi kom till en vägkorsning med vägvisare i olika riktningar. Vi kollade att

vi hade 4,7 km raka vägen tillbaka till parkeringen. Okej. Vi kom fram till att vi hade 

vandrat ca 7 km så långt, eftersom vi gått lite hit och dit. Nu bestämde vi oss för att ta oss

fram till en raststuga som enligt pilarna låg 1,8 km längre fram i skogen.

När vi gått stigen ca 1,8 km slutade stigen i en väg. Det var väg åt båda hållen, liksom.

Men ingen pil och ingen raststuga. Vi hade kommit till ett stenbrott. Där var

det varmt och skönt, så vi bestämde oss för att här skulle vi ha vår kafferast.

Förstå att det smakade gott med kaffe, smörgås och en munk.

Jag måste säga att stenbrott fascinerar mig. Det här stenbrottet

var stort, djupt och såg allt lite farligt ut.Vi gick runt för att kontrollera

vart de olika vägarna gick, fast vi kände oss lite vilsna så vi bestämde oss för att gå 

tillbaka samma 1,8 km:s väg som vi kommit. Vid vägkorsningen som vi nyss passerat

såg vi att det även pekade åt ett annat håll och när vi gick dit noterade vi

att vi kunde gå en annan väg till bilparkeringen och den vägen var endast 3,7 km.

Här fanns det älgflugor och älgflugor tycker vi inte om! Det är lätt att känna igen dom

på surret och så med ens känner man hur det börjar klia i håret. När en älgfluga väl 

har landat tappar den sina vingar och kommer alltså resten av sitt liv att

leva på den som de landat på. Nä fyy, för älgflugor, dom skall

genast knipas mitt i tu.

Så kom vi fram till en slambassäng och vår väg delade sig plötsligt till tre olika vägar.

Väginformation saknades och vi upptäckte att varje väg var en återvändsgränd. 

Nää nu...

Vi var mitt i skogen och vi tänkte inte gå tillbaka  samma väg som vi kommit!

Alltså gick vi in i skogen, över stock och över sten till en väg som vi såg 

längre fram längs sjön.

Här var skogen vacker och vägen gick precis åt rätt håll och

åter var humöret i topp. Fast vi såg inte en endaste vägvisare.

Nere vid sjön var det mycket vackert. "Så vacker natur" och "Hösten är

bra härlig" sa vi och log i kapp med solen. Vi var allt bra på att peppa oss själva!

Ser ni annars fågelholken som är fastsatt på den fina stenen ute i vattnet?

Här ute på sjön flöt några sjöfåglar omkring, men de fick bråttom när vi kom.

Vi frågade två fiskare vart vår väg gick någonstans, och fick till svar att vi var

ännu rätt långt från bilparkeringen. "Det gör inget" sa vi så där kavat "Vi hittar vägen!".

Och visst hittade vi vägen tillbaka, men vi kunde inte vandra hela vägen tillbaka 

igenom skogen, utan vi måste ut på asfalterade cykelvägar. 

Och asfalt är inte bra för fötter och ben...

Väl tillbaka vid parkeringen där vi startat vår vandring kollade vi klockan. Vi hade varit

ute i 4,5 timmar och vi hade vandrat nästan 20 km! Och då hade vi vandrat

i bra takt och med endast en kaffepaus och en annan liten drickapaus.

De två fiskarna kom cyklande emot oss och de tyckte vi var två tuffa kvinns. 

Och sjutton om vi inte själva tyckte det också!