Ikväll vandrade jag ute på slätten där endast himlens stjärnor och måne höll mig sällskap. Nu är det fullmåne. Där ute lyste ingen vägbelysning och ljuset kom enbart från månen som reflekterade i den vita snön. Det var ganska ljust där ute, månen lyste min väg. Och det var alldeles tyst, det hördes endast hundskall på håll och bilar som körde på stora vägen långt borta ...
Jag stod länge där ute och njöt av stillheten. Av stjärnorna. Och av månen.
Jag tänkte på när jag var barn och bodde hemma hos min mamma och pappa och när jag brukade titta upp på himlen under fina molnfria kvällar. På den tiden fanns ingen vägbelysning, endast gårdslampor som var tända på gårdarna om kvällarna. Då var det lätt att se himlavalvet och alla dess ljuspunkter. Hemma hade vi en plansch som berättade vad alla stjärnformationer hette. Varje kväll försökte jag kolla in nya stjärnor. Numera har det konstgjorda ljuset tagit över och det är inte många barn som sett stjärnhimlen när den är som vackrast...
De senaste dagarna har månen synts även dagtid. Här en bild från söndag eftermiddag. Då var månen ännu inte helt rund - den gjorde sig dock redo.
Några dagar tidigare var den nästan halv. Vi har haft fint väder flera dagar och månen har varit synlig ibland även dagtid. Men ikväll då var månen helt rund! Och jag stod där tyst ute på slätten och jag kände att jag ägde tiden i månens sken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar