Tack och hej till september

 Så sjunger månad 9 på sista versen, nu är det endast några timmar kvar. Årets september har varit gråmulen och kylig. Visst har solen lyst och värmt också, men i det stora hela tycker jag att månaden har varit kylslagen. Här har yllesockar och mössa kommit till heders och hur jag nu skall klara vintern när jag tycker det redan nu är alltför kallt det får tiden utvisa...

De senaste dagarna har bjudit på sprakande höstfärger. Ruska, som det heter på finska.

Idag lite gråmulet och det gjorde att färgprakten var lite dämpad.

Igår bjöd stadens lönnalléer på intensivare färgprakt. Igår sken solen och himlen var alldeles blå.

För att inte tala om hur vackert det röda vildvinet lyste mot flera av stadens husfasader!

Nu tackar jag för alla frukter och bär som blivit plockade denna september (det har blivit rekordmycket av den varan här hos mig).  Och nu ser jag verkligen fram emot oktober och hoppas att detta envetna covid19-viruset blåser bort med höstvindarna!

 Tack och hej september, du var rätt bra ändå!

De sista dagarna i september

 Nu är vi inne i slutet av september och de senaste dagarna har varit riktigt soliga och varma. Dessa sköna dagar har jag verkligen kramat ur det sista av sensommaren! På måndagen njöt jag av lugnet ute vid vårt sommarparadis och på tisdagen var jag ut och åt på restaurang (det händer numera så sällan så det känns nästan exotiskt).

Måndagen var strålande vacker. Sambon skulle jobba med sitt så jag bestämde mig för en heldag ute vid vår stuga. Eftersom han skulle åt rätt håll med bilen följde jag med och gick igenom skogen fram till vårt sommarparadis där ute vid havsviken. Med mig hade jag en ryggsäck fylld med kaffetermos och en laddning goda smörgåsar. Väl där ute värmde solen ute på verandan. Det var sååå härligt att jag började med en mugg kaffe. Det kändes sommar där jag satt i den sköna campingstolen!

 

 

Höstens vackraste dag nere vid stranden!

Men jag hade föresatt mig att jag skulle städa på tomten, därför kunde jag ju inte vila alltför länge.  Så dags att jobba! Efter någon timme var jag både genomsvettig och allt lite kaffesugen igen...

Vilken tur att jag hade med klädombyte i ryggsäcken! Efter att ha bytt lite tröjor satte jag mig åter ute på verandan och nu mumsade jag också på smörgåsarna. Men ingen rast ingen ro! Det fick bli en tur ut i skogen för att plocka lingon. När jag var tillbaka på verandan igen uppenbarade sig ett moln som skymde solen - just precis över mig, där jag skulle sitta i solen och rensa.... ! Solen tittade fram igen - och så var det plötsligt kväll. Sambon ringde så jag traskade tillbaka igenom skogen för att bli upphämtad. Väl hemma var kaffetermosen tom men ryggsäcken var fylld med nyplockade lingon istället! Och kvällssolen fortsatte lysa!

Tisdagen började också solig och vacker, sedan dök en del moln upp på himlen. Men vi hade bestämt oss för att åka över Replot-bron och äta vid restaurang Berny´s, så vad gjorde väl ett eller annat moln! Jättegod mat och trevligt sällskap, det kändes verkligen lyxigt att få gå ut och äta! 

Vi hann också kika in på foto-utställningen "Relations with the sea, art and sience". Ovan några tavlor på temat mat från havet. 

Så gjorde vi en kort rundtur på ön innan vi åkte via fiskaffären och försåg oss med lite mat för resten av veckan. Det kändes helt fantastiskt att i två dagar njuta av sensommaren så här i slutet av september och dessutom få göra något helt annat än det "gamla vanliga". (Och dessutom har vi idag, onsdag, haft ett strålande vackert höstväder, och då har jag också varit ut på vift....men det är en annan historia.)

Ljuva september!

Förvandling

De senaste dagarna har varit soliga och de har bjudit på en del färgsprakande färger.

Lönnens sprakande färger.

Humlen är fortfarande grön, men så vacker när solen lyser igenom bladen.

Aspens blad har förvandlats från gröna till lysande gula. De riktigt lyser i höstsolens sken.

Vi vandrar i gula lövsalar. I skugga och stark höstsol.

Och en ofantlig blå himmel överst.

Värld i förvandling.

Kvällens tranor på Söderfjärden

 Varje vår och höst samlas flyttfåglarna på Söderfjärden (på den stora slätten utanför Vasa). De samlas här på sin färd antingen norröver eller söderöver. Här på Söderfjärdens åkrar äter de upp sig och vilar inför den kommande flytten. Varje höst brukar jag besöka detta skådespel med fåglar som samlas just här. 

Igår kväll styrde vi bilen ut till fåglarnas rastplats för att se det mäktiga skådespelet när tusentals och åter tusentals tranor lyfter och flyger ut mot havet för natten. Det är verkligen ett mäktigt skådespel och tranornas trumpetande hörs vida omkring. Nu varnar jag för många foton!

 När vi styrde ut mot Meteorian, som ligger mitt på den stora slätten (som för för miljontals år sedan bildats av ett meteoritnedslag, som legat under vatten och som sedan dikats ut och idag utgör en stor, rund slätt med prima jordbruksmark) kom hundratalet tranor i olika formationer flygande. Kvällen var mulen men just när vi kom tittade en av de sista solstrålarna fram igenom molnen.

När den första stora hopen med fåglar styrt västeröver (mot havet) kom fler och fler "plogar" flygandes. Vi parkerade bilden och gick runt ute på slätten för att se på denna otroliga naturupplevelse.

Här träffade den absolut sista solstrålen en åker med ett 50-tal svanar, jag bestämde mig för att gå närmare...

Medan jag stod och fotade svanarna kom fler och fler formationer med tranor flygande. De kom som pulserande hjärtslag. Flock efter flock.

Det var svårt att hinna fota, vissa kom utanför bild...

Minst lika spektakulärt som tranflockana var också molnen som bytte skepnad hela tiden. 

Tranornas musik ljöd över slätten. Mest var det olika former av trumpeter som ljöd. Ljudet följde flock efter flock. 

Jag gick tillbaka till bilparkeringen. Det var rätt många fågelintresserade som var ute denna lördagskväll, bilar kom och for...

Tranor kom och for de också....

Många besökare hade sökt sig upp i fågeltornet. Vi stod nere på marken och blickade uppåt.

.

Skymningen började falla och ännu kom tranor flygande, men nu hade flockarna blivit mindre. Så vi bestämde oss för att söka oss vidare.

En vacker vy mot den ensamma vindmöllan.

Ännu stannar tranorna någon dag ute på Söderfjärden, men snart söker de sig söderöver. Kanske till Egyptens stränder?