Min drömresa till Italien blir inte av....

I juni skulle vi resa till norra Italien - var det tänkt.

Men som ni vet kom coronan emellan....

I början av året började jag läsa in mig på Verona och Venedig....

och jag längtade till våren och sommaren i Italien.

Nu får Italien fortsätta vara en dröm. 

 För länge, länge sedan åkte jag via Milano och

susade fram längs tågbanorna i norra Italien. Och efter den resan

bestämde jag mig för att en dag skulle jag besöka Italien på nytt.

(Rom ligger högst på listan.)

 

Efter vårens pandemi har jag tänkt om. Just nu förstår jag att 

resande ut i världen sker med livet som insats.

Jag som hör till en riskgrupp har det bäst att stanna här hemma

där smittorisken är liten. För jag vill ju fortsätta leva och jag vill att alla

i min omgivning skall få vara friska, jag vill inte eventuellt vara den

som är smittokällan till andra... Och nej, det är alls ingen uppoffring att inte

få resa till Italien. Jag älskar att vara hemma, att uppleva saker

runt husknuten så att säga.

Jag har faktiskt inte rest så mycket i mitt liv. Sambon har sett hela världen,

han har rest i alla världsdelar (utom Antarktis). 

Tänker jag efter har mitt bästa resmål varit Island, 

landet med de varma källorna, de trevliga människorna 

och det karga landskapet. 

Nu lägger jag Italien på hyllan 

och så får vi se vad livet har att erbjuda längre fram.

Två kvällspromenader

Ljusa varma vårkvällar är som gjorda för promenader.

Igår kväll blev det till och med två promenader!

Jag följde med sambon till ödegården med den vildvuxna trädgården.

Där på backsluttningen lyste påskliljor, narcisser och porslinshyacinter 

bland fjolårsgräset, så vackert och så förgängligt tänkte jag.

Jag begav mig ut i den härliga skogen medan sambon grejade med sitt.

Här ute är marken sandblandad

och skogsstigarna är mjuka och sköna att vandra längs.

Småfåglarna höll kvällskonsert i skogen, just här lät det så vackert...

Så åkte vi hemåt och väl hemma kände jag att det skulle sitta

fint med ännu en promenad. Kvällen bjöd ju på superväder.

Det fick bli en vända ute på slätten också.

Med massor av himmel och lite grönskande åkrar.

 

Lärkorna drillade uppe i skyn, några tofsvipor jagade skränande runt mig

(de hade säkert satt bo längs min stig) och så hade vi en sädesärla som 

inte alls var rädd för mig utan samlade strån till sitt bobygge med en väldans fart

(men hen fastnade i alla fall på bild...).

Där ute på slätten gick också några flockar med gäss omkring.

Och de försåg sig glupskt med sädeskorn från åkern.

Jag måste säga att tyvärr blir det fler och fler gäss som äter och förstör 

ute på åkrarna. Visst är det vackra djur, men när de blir för många

blir det inte bra. I nyheterna visade de hundratals gäss som åt ute

på åkrarna i södra delen av landet, snart har vi dom här....

Väl hemma blev det en kopp te med smörgås, mums!

Ibland är det finemang med lite regn

Hela maj månad har varit rätt torr här hos oss, men nu

idag har vi fått lite regn. Och när jag skriver lite så menar jag lite.

Det föll några lätta droppar i ca en kvart, precis så mycket att

efter det här kommer allt där ute att kunna växa vidare. 

Redan nu en halv timme senare tycker jag att hela världen

ser betydligt grönare ut. Här uppe i norr säger det bara "poff!" 

när våren exploderar..... för att sedan bli till sommar...

Igår kväll förstod man att mera moln skulle svepa in.

Efter dagar av klarblå himmel.

Inne i växthuset börjar det hända saker. Igår köpte jag tre olika gurksorter

(jag driver aldrig upp egna gurkor). Det blev två olika vanliga gurkplantor

och så en djungelgruka (en ekologisk Jungel Agurk Zehneria Scabra). 

Det skall bli spännande att se om jag lyckas ta så väl hand om den

så att vi får små djungelgurkor! Min vana trogen planterar jag mina

gurkor i plastpåsar med färdigblandad jord med långtidsverkande gödning.

Nu hoppas jag vi fick lite vatten i våra vattentunnor så att jag kan vattna mina

växthusplantor med regnvatten...

 

Vårens ljusa kvällar

Jag bor på den vackraste platsen på jorden!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är så lycklig att

jag har fötts just här. I ett bra land med en vacker natur. I en natur som ständigt

ändras. Från vår till sommar, till höst och till vinter.

Tänk bara på våra ljusa vårkvällar, när ljuset dröjer sig kvar nästan hela 

natten, när det aldrig blir riktigt mörkt...  

Igår kväll gick jag ut i kvällssolen, 

klockan var 22 och solen var ännu uppe.

Inne i syrenbersån kikar den sista vitsippan rakt mot kvällssolen.

Solstrålarna lyste rakt på de sista scillorna och de små påskliljorna

under de ännu bruna ölandstoken.

En liten stråle träffade även mina övervintrande penséer och titta 

där ut över åkrarna spirar kornet i kvällssolen!

Min hela värld håller på att grönska!

För två dagar sedan var här svart mylla och idag spirar det första 

gröna, det känns nästan som magi!

Och en timme senare (omkring kl 23) var solen ännu uppe.

Och vet ni det bästa? Jo, kvällarna blir bara längre och längre

ända fram till midsommaren... Det är nu det är ljusets högtid!

Och solen den visar sig också idag 

och idag har även den riktiga sommarvärmen kommit.

Varmaste dagen på evigheter!

Visst bor jag i paradiset på jorden!

Månadens sista måndag och Familjen And

Dagarna rusar förbi. 

Och nu har ju äntligen den härliga vårvärmen anlänt!

Bättre sent än aldrig. 

Efter gårdagens få droppar regn strålar grönskan idag.

Här hemma fylls hemmet av doften av häggens blommor och

ute börjar äntligen sommarens grönska göra sig gällande.

Vi har börjat maj månads sista vecka och vi skriver måndag....

Min morsdagsros är ännu inne eftersom jag är rädd för nattfrost.

Trots att vi de senaste nätterna haft flera plusgrader vet man ju inte när

frosten nyper ohärdade blommor....

För några dagar sedan tillbringade vi tid ute vid vår villa.

Och jag satte mig på en mossig sten nere vid Påttin för att kolla fågel- och fisklivet

i den lilla vattensamlingen. Precis här har jag suttit många vårar. Jag har lapat sol 

för det mesta, men här satt jag också den våren jag läste inför min placeringsexamen

(APV) för flera år sedan. Jag kom ihåg hur jag med samma vy försökte plugga

några matematiska formler - utan framgång för att fågelsången var så vacker

och solen så skön....

Precis som alltid bildades ringar i vattnet när de små fiskarna kommer

upp till vattenytan för att snappa luft.

Herr och fru And hade fått ungar också detta år.

Men ungarna fick gömma sig i vassen medan

föräldrarna försökte avleda varje attack mot de försvarslösa telningarna.

Det var en rovfågel av något slag som kom cirklande över Påttin,

följt av några kraxande kråkor, det var en stor trut som kom spejande 

över vattenytan och så var det sambon som med kikare och kameran i högsta

hugg försökte räkna hur många dunbollar som andparet hade.

 Jag fick inte heller syn på fågelungarna, de skyddades alltför väl av föräldrarna.

För att visa småfågelungar  plockar jag fram ett suddigt foto från förra året

(tagit igenom ett fönster). Fågelmamman, som inte är en and,

 samlar gärna sina ungar uppe på en sten.

När mamman känner att fara vankas simmar hon ut i vattnet åt ett

helt annat håll för att faran skall komma efter henne istället.

Ungarna får lov att ligga alldeles stilla på sin sten. Oftast lyckas den manövern.

Just så gjorde hon också härom dagen när sambon försökte räkna ungarna.

Han gömde sig tyst bakom ett buskage och kikade fram allt emellanåt,

men fågelmamman hon hade koll på honom, så några foton blev det inte....

Nu hoppas vi på en roliga barnkammare i Påttin denna sommar!

Äntligen kom vårvärmen!

Som jag har väntat på den riktiga vårvärmen - och idag kom den!

Med klarblå himmel och en nordanvind som äntligen höll sig

borta (åtminstone nästan hela dagen), ja då fick jag äntligen slänga

vintermössan, ytterjackan, fleecetröjan och yllesockorna!

Nu är trädgårdslandet fixat, blomrabatterna uppfyllda med ny jord

och den sista veden uppsågad! Häggen blommar på varma ställen

och det börjar grönska ute i naturen. Många av våra grannar har redan 

klippt gräsmattan, men inte vi ännu....

Snart grönskar hela naturen. De stora björkarna skiftar i ljusgrönt. 

Nu är det mössöronens tid! Och just idag är ljusgrönt min älsklingsfärg!

Våren är lite sen - men alltså, idag kom värmen!

Nu är vi på rätt köl igen!

Yes, jag känner att vi kan gasa mot sommaren!

 

Att ta bort mossa mellan stenplattor

Ett av vårens tråkigaste uppgifter är att putsa bort mossa och

ogräs som börjat växa mellan stenplattorna på vår uteplats.

Jag vägrar använda besprutningsmedel av något slag, inget gift

där vi skall sitta och äta eller dricka kaffe varma sommardagar!

Därför får det lov att bli handkraft med kniv och borste av något slag....

Så här såg det ut när jag började. Förra våren borstade jag inte bort mossan

utan tog enbart bort lite ogräs, så denna vår såg det ju rätt anskrämligt ut.

Jag har hållit på i två dagar, och igår fick jag dessutom hjälp av sambon...

Det blev en hel skottkärra full med "skräp".

Men Åh så fint det blev! efter några timmars jobb!

Jag hade fått denna skrapborste av sonen i julklapp och nu kom den

väl till pass. Mojängen med långt skaft har en pigg för att skrapa mellan plattorna 

och en stålborste för att sopa bort mossan. Nu behöver jag inte längre

krypa på knäna när här skall städas fint, tack sonen för den presenten!

Nu väntar vi bara på vårvärmen så att vi kan ta ut våra sommarmöblerna....

 

Igår fick det bli kaffe med dopp inne i ett varmt växthus.

Och kaffe smakar ju så gott efter lite kroppsarbete...

 

Att bygga bo på en sten

Nu har svanmamman ruvat sina ägg uppe på en liten sten i 

någon vecka. Äggen kläcks efter 35 till 40 dagar, så troligen kommer

hon att ligga på äggen ännu några dagar. Boet ser ut att vara byggt av dy och

en hel del vasstrån. Boet ligger på en sten ute i ett litet lungt vattendrag.

I går smög jag mig fram bakom några träd vid stranden för att kolla.

Mamman var genast vaksam och höll mig under uppsikt.

Det var inte bara mamman som spanade in mig, bredvid låg också pappan

och han såg riktigt arg ut. Inte närmare! tycktes han utstråla med sitt kroppspråk.

Svanar försvarar sitt bo mycket aggressivt, så det gäller att vara vaksam.

Där låg dom och spejade in mig.

Mamman i boet på sin sten och pappan på lilla ön bakom en videbuske.

Skall bli så spännande att se hur många ungar som kläcks. 

Jag berättar inte var boet finns, svanparet måste få ruva ifred.

 Jag smög mig sakta därifrån...

 

Så tvättade vi av oss vårdammet...

I slutet av förra veckan hade vi vårbruket klappat och klart så då

 bestämde vi oss för att åka ut till vårt sommarparadis för att tvätta av 

oss vårdammet i en het bastu. Och vad är inte skönare än att

få gå in i en skön och varm vedeldad bastu i detta kalla vårväder?

När vi kom dit ut möttes vi av gula blommor som sken som små solar.

Vid Rinilin (det lilla diket) blommade de första kabblekorna.

Och längs vägen blommade gula påskliljor.

Förra årets storm hade ju knäckt några stora granar och nu fick plötsligt

liljelökarna så mycket mera sol att denna vår bjöd de på blommig fägring.

Havsfjärden låg där spegelblank och blå.

Trots att vattnet ser (nästan) spegelblankt ut så pep en ettrig kall nordanvind

och det fanns inte ett ställe där ute som var varm och vindfri...

Efter att ha satt fyr i bastukaminen satte vi oss ståndaktigt ute på verandan och åt 

lite mat, men någon värme var det ju inte trots solen. Jag fick lov att

ta på mig vinterjackan och en extra filt över benen....

För att undvika blåsten gick jag en sväng i skogen. Och titta där 

lyste ännu en gul blomma! Hästhoven (tussilagon)!

Så var det äntligen klart att gå i bastun. Denna härliga varma bastu!

Vi njöt av 80 grader uppe på bastulaven, vi kände av värmen i minsta lilla por.

Så skrubbade vi oss riktigt rena och var så redo att ta hand om en av dessa

småkyliga och soliga vårkvällar!

Medan vi ännu satt inne i bastukammaren såg vi svanparet komma

simmandes in i den lilla viken vid parkeringen. Här inmundigade de 

sitt kvällsmål innan de sökte sig vidare längs fjärdens stränder.

Tyvärr har vi haft nattfrost i flera veckor nu, så jag hoppas innerligt att 

varmare luftströmmar snart hittar upp till vår del av världen också!

Molnen med hagel och vitt på marken....

Varje kväll brukar jag kolla in kvällssolen. 

Blir det en vacker solnedgång ikväll? Borde jag ut med kameran?

Den senaste veckan har vi haft klara vackra solnedgångar. Men så 

i går kväll, då var det så vackert när solen sänkte sig. Det utannonserades

lite väderomslag kände jag på mig.

Kl 21:58.

 Jag gick ut på balkongen på andra våningen och beundrade molnen.

Solen den var ännu uppe, men det såg ut att bli en vacker nedgång.

Kl 22.39.

Ja men nu började det likna något! Det blev vackert!

 

Och när jag står där uppe på balkongen ser jag mer och mer tydligt

de vita molnstråken som drar över himlavalvet.

Vackrare än så här blir det nästan aldrig, tänkte jag.

Kl 23.03.

Nu är molnen mörklila och solen är borta.

I morse när jag vaknade såg jag en klarblå himmel och solen den lyste.

Fram på förmiddagen tittade jag ut och såg att dessa vackra moln

drog in från väster. Det skulle visa sig att molnen hade bildat snökanoner

ute till havs, för efter en timme hände detta....

 

Plötsligt försvann solen och det började hagla!

De första haglen smattrade som kanonkulor på hustaket.

Vår gårdsplan blev mer och mer vitfärgad.

Stora, runda hagelkorn (i och för sig har man ju sett större och rundare) hamnade på

vår veranda. Ur de svarta molnen smattrade hagel och täckte allt och alla där ute.

Mina vårblommor hukade sig i hagelskuren.

Jag öppnade ytterdörren och kikade ut ....

Och så lika plötsligt som snömolnen drog in så åkte de vidare.

Solen kikade fram och nu en timme senare är nästan allt 

det vita borta. Solen värmer och vi har +7 grader, så det är inte alls

omöjligt att det blir ytterligare vita överraskningar.

Våren 2020 är sig inte till sin fördel!