Kristi himmelsfärdsdagen

Kristi himmelsfärdsdagen är en röd dag i vår almanacka.

Redan på onsdagskvällen åkte vi ut till vår sommarvilla. Trots att

mörka moln åkte av och an på himlen och trots att vinden blåste allt vad

den kunde. Trots allt det där så satte vi oss i bilen, jag sänkte axlarna i viloläge och

så åkte vi iväg. Det blev en riktigt skön kväll där ute vid vår havsfjärd.

Stormbyarna märktes nästan inte av hos oss eftersom vinden för en gångs skull

blåste rätt väg. 

Jag gick runt och plockade blommor för att fylla husets vaser. 

Det blev förstås en stor bukett med väldoftande liljekonvaljer.

Sambon jobbade med träden som blåste omkull under nyårsstormen.

Jag hjälpte halvhjärtat till, för min del blev det mest att städa undan rishögar.

Så länge den vedeldade bastun värmdes gick jag för att kolla om vårens

svampar dykt upp. Och visst hittade jag några murklor som ploppat upp ur marken.

Och nej, jag brukar normalt inte plocka dessa murklor (trots att jag vet

att de är läckerheter när de är rätt tillagade).

Kvällen var vacker och vinden mojnade något.

Nere i Påttin försåg sig fyra änder med mat. Men oj så svåra dom var

att fota, alltid sänkte de huvudet under vattenytan just när jag skulle knäppa 

av en bild... En svan kom inflygande och märkte att hans matplats var upptagen....

Torsdagsmorgonen var solig och vacker. Jag satt ute på bastutrappan och drack

mitt morgonkaffe -  allt medan vinden tilltog och solen flödade.

Så kom den ensamma svanen simmande och den hade tydligen bestämt sig

för att komma simmandes till vår lilla vindskyddade vik. Men så satt ju

jag på trappan och så kanske några bastuhanddukar fladdrade på tork på

basturäcket. Den kollade av läget. Länge, länge. Minste en halv timme (!)

flöt den där på samma ställe och kollade in mig och handdukarna.

Det var jag som gav upp först.

Jag orkade inte kolla svanen längre utan fick för att ta in handdukarna

och sedan hjälpa sambon med vedhögarna. I ögonvrån såg jag att svanen

simmade ut mot fjärden, den gav upp den också.

En maskros och många små lyckliga bin.

Nu blommar den oansenliga kärrviolen, en av mina favoritblommor.

Häggen blommar ännu ute vid vår havsvik.

När vi väl åkte hemåt märkte vi att på landbacken hade vinden tilltagit

och det kändes som storm. Molnen drog långsamt in och till kvällen kom 

de första regndropparna....

När dimman drar in över Replotbron

I lördags drev dimman in från havet.

På landbacken var det soligt och skönt, medan det ute på

öarna var mulet och kulet och framför allt dimmigt.

Jag kunde förstås inte låta bli att fota dimman vid Replotbron.

Uppe på bron var det blåsigt och kyligt (+5 grader) pass kl 20.

Dimman vällde in från havet.

Här knäppte jag foton in mot landbacken där himlen var blå.

Dimbankarna drev in och måsen kollade ut mot havet vad som

skulle komma härnäst.

Dimman lindade in Replot-landet, med de små öarna utanför, i grå dimma.

Men solen fanns ändå där och bildade ljus och skugga i den gråa täcket.

Jag gick upp mot ett av de två  höga cementtornen och de små dimbankarna
fortsatte att driva in från havet. Vinden slet i min jacka och håret flög åt alla håll.
Det var en blåsig lördagskväll.

Den nästan helt klarblåa himlen syntes mot öster....

...men mot väster och ut mot havet regerade dimman och skymde

både sol och blå himmel.

Här ut mot öppna havet var det bara dimmigt.
Horisonten var inlindad i ett tjockt töcken.

 

När jag gick ner från bron kollade jag in fastlandssidan och noterade

att vi hade en bättre lördagskväll på den sidan...
Dit åkte vi!

Ett körsbärsträd mindre

För över en vecka sedan sågade vi ner ett av körsbärsträden

vid mitt barndomshem. Trädet var gammalt och hade blivit så yvigt

och stort att det blev stört omöjligt att nå upp till de mesta söta bären,

när väl körsbären mognade. Dessutom tog trädet alldeles för mycket plats.

Det gamla trädets rötter hade spridit sig in bland bärbuskarna och bildat nya

fina träd, varför moderträdet nu kunde sågas ner.

Trädet var fullt av vackra vita blommor och många fler knoppar

som ännu inte slagit ut. När kvistarna låg i en hög

på marken kändes det hjärtlöst. 

Men även de nya friska körsbärsträden blommade och 

humlorna surrade i kvällssolen. Nu får ungdomarna ta över!

Äppelträdet fick stå kvar, trots att det också är yvigt och dant.

Nu var också äppelträdet översållat med blomknoppar.

Halva vår gräsmatta in mot skogen var täckt med vitsippor (som

ännu blommade i skuggan av de höga träden). 

Där släpade vi in kvistarna från körsbärsträdet och den kändes som

ett helgerån att dra de stora kvistarna över de vackra sipporna.

Och mamma, dina påskliljor blommar ännu varje vår!

Alltid till morsdag i minst 50 år har dessa liljor blommat.

Numera är blommorna helt vita. Gamla och ärevördiga står de där

varje vår och påminner mig om dig, mamma.

Här hemma har jag njutit av körsbärskvistar inne i vår farstu i

över en vecka redan. Körsbärsblom som är så vackra.

Ack våren, du är alltid vackrast!

Undret: "Ti spel i laag"

I går kväll upplevde vi ett under. 

Finlands ishockey Lejon vann finalen och tog VM-guld!

Ännu en ishockey-match som blev en riktig nagelbitare. Tufft och

med fruktansvärt hårt motstånd från segrarfavoriten Kanada. Alla trodde

på Kanada, hela ishockey-världen trodde på Kanada....

Men de finska Lejonen trodde på sig själva. De trodde att de kunde

vinna (vilket är rätt otypiskt för en finländare). Varje spelare trodde på

sig själva och på sina lagkamrater. De spelade tillsammans.

Och de vann tillsammans.

Grattis Lejonen!

 

Lagkaptenen  Marko "Mörkö" (Mårran) Anttila.

Han gjorde två av lagets tre segermål i finalen, men ändå säger han att

det var laget som gjorde segern. Och där håller jag med honom. Laget gjorde det.

Alla offrade sig, jag vill gärna ge en stor eloge till försvararna och

till gentlemannen Kevin Lankinen, den fantastiske målvakten.

Guldfest på isen.

Fotona knäppte jag från tv-utsändningen.

När lejonen får värma

Vart försvann sommarvärmen?

Buurrrrr, säger jag denna kyliga fredag, inte ens +10 grader....

(Men naturen tackar för gårdagens och nattens regn. Ja, inom

parentes sagt.) Men visst, när vädret är som det - då värmer det i alla fall

att våra ishockeylejon gör bra ifrån sig i årets VM! Idag är det fridag

från tv-tittandet, men sedan måste "vi" tampas med ryssarna och dom

är det aldrig roliga att tass med....

 En kylig dag som denna plockar jag raskt fram ett foto från

en av dessa kvällar när sommarvärmen var påslagen. 

Det var i tisdags jag fotade dessa ljuvligt doftande häggblomster

när jag var ut på min kvällslänk.

Skillnaden mellan några och många tulpaner

I min blomrabatt som är i norrläge har mina tulpaner äntligen

visat färg. I alla fall dom allra första, det finns många knoppar ännu.

I höstas petade jag ned några lökar i jorden och nu när det blev

vår kommer jag inte ihåg vilken färg jag hade köpt.

I höstas hade jag tydligen tänkt att det skulle sitta fint med en färg som 

harmoniserar med alla mina gula påskliljor.

Idag har vi mulet och lätt regn och då får mina påskliljor lysa som solar.

Dom påskliljor som står i söderläge är utblommade för länge sedan,

men här i norrläge blommas det ännu.

Visst är det bra med lite regn... men vart försvann värmen?!

Här hade jag vant mig med shorts och linne, men så

vände vädret till det kallare.

Visst kan man bara drömma om hav av tulpaner...

Jag menar istället för några tiotal kunde det ju vara så vackert

med liiite fler i den egna rabatten.

 Det blir ju en så vacker effekt av mångfald!

Den stora tulpanrabatten fotade jag inne i staden häromdagen.

Det är bra pampigt med massor av tulpaner bredvid gator och torget.

Nu kom jag på en fördel med svalare väder... tulpanerna blommar 

längre och blomningen är inte förbi i ett ögonblick.

Alltid något! Nu kör vi torsdag, tjohej!

Djuren och naturen ute vid vårt sommarparadis

Så kom då sommarvärmen lämpligt till veckoslutet!

På lördag förmiddag åkte vi ut till vår sommarstuga ute vid havsfjärden.

Det kändes så avslappnande att äntligen få åka ut till det kravlösa

livet där ute. Vi hade dock en hel del på vår "to-do"-lista, bl.a. måste det krattas

löv och så måste vi ta hand om vinterns omkullblåsta träd.

Och så kom vi då till vårt naturparadis. Nere vid den lilla bäcken Rinilin

blommade kabbelekorna och en och annan fisk sprätte i vattnet.

Småfåglarna kvittrade och inifrån skogen hörde jag gökens ku-kuu.

Solen flödade från en klarblå himmel denna lördag bjöd på ett

alldeles vindstilla väder. Bara så ljuvligt väder!

Vi satte genat igång att jobba och medan jag gick runt och krattade bort

gamla löv och nedblåsta grenar kom svanen flygande och landade i 

den lilla insjön Påttin som finns bakom husen. 

När kom jag smygande med kameran var svanen först lite misstänksam

emot mig, men den bestämde sig sedan för att inte vara rädd utan

stannade och åt av vasens rötter i flera timmar.

Jag kokade mat och vi satt ute på verandan och åt medan vi tittade på 

fågellivet som levdes alldeles inpå oss.

Småfåglarna sjöng och det var kvitter uppe i snart sagt varje björk.

Nere i vår lilla vik höll två tärnor till och ni som vet hur tärnor skränar förstår

vilket oljud dom bestod oss med. Dom kom inflygande över det grunda vattnet 

i viken och störtdök efter småfiskarna....

Mot kvällen började vi elda i bastun och medan den värmdes gick jag ut

en sväng för att se om jag kunde lokalisera göken. Men den enda jag 

fann var en domherre som satt i kvällssolen och kurtiserade sin dam

(damen kom inte med på bild dock).

Efter det sköna bastubadet måste jag fota den vackra kvällen.

För nu hade den nästan obefintliga vinden mojnat helt och hållet och

havsfjärden låg alldeles spegelblank. 

Dom två tärnorna höll paus i fisket och här tar den ena paus...

...högt uppe på en sten.

 

Ögonkontakt (med min kamera)!

Vårkvällarna är ljusa och trots att solen tar farväl finns ljuset kvar hela natten.

Nu blir det inte längre mörkt på nätterna här uppe i norr...

Men jag var trött efter en hel dag ute i den friska havsluften och 

det var skönt att somna tidigt där ute.

Och jag sov riktigt länge och så blev det dags för en kopp kaffe och 

en smörgås ute på bastutrappen som leder ner till stranden.

Som jag längtat hela vintern till dessa morgnar på denna trappa!

Längtat att få kisa emot solen och känna den varma sommarvinden.

(Ett korsord eller ett sudaku hör alltid morgnarna till).

Jag satt en bra stund där ute på trappan och kollade fågellivet ute på fjärden.

Här kom en strandskata och landade på en sten ute i vattnet.

Plötsligt kom två änder simmande mot vår brygga. Innan jag fick upp kameran hade

redan frun fått syn på mig och simmade ut mot fjärden igen.

Hannen kollade in mig en extra gång innan även han simmade utåt....

 

På morgonen testade också en av småfåglarna hur det skulle vara att

sätta bo i holken bakom villan. Den flög ut och in i holken, satt en stund

uppe på holkens tak och så in i holken ingen...

 Söndagen bjöd på ett lite molnigare väder, men värmen (över 25 grader) den

kunde vi inte klaga på. På vårarna är det alltid kallare ute vid havet

och lövsprickningen är inte så långt hunnen som på fastlandet.

Men finns det något vackrare är skira björkar som grönskar?

Söndagen fick bli en städdag när jag sprang barfota in och ut i villan.

De små fåglarna (av olika slag) fortsatt sitt kvittrande och 

vackrare sång får man ju leta efter.

Tyvärr hade vi för första gången på årtionden en huggorm på tomten,

men den fick allt flytta på sig, 

för man vill ju inte ha ormar alltför nära husen.

Innan vi åkte hemåt på söndagskvällen fick jag ännu en bild på en koltrast

som samlade byggmaterial (eller är det månne mask?) nere vid bilparkeringen.

Det blev ett underbart veckoslut ute i naturen och vi var ute mest 

hela tiden iklädda shorts och linne 

.... och jag klarade av långt över 15.000 steg per dag....