Återblickar (oktober 2012-2018)

Jag började blogga våren 2012 och har hållit på sedan dess. Tänk!

Jag är helt på det klara med att jag bloggar för att jag tycker det är roligt,

jag gör det för min egen skull. Idag bestämde jag mig för att kika tillbaka och

se vad jag bloggat om de sista dagarna i oktober varje år. Trots att jag bloggar om

pyttesmå detaljer i mitt liv, ger varje inlägg en historia som för mig betyder

så mycket mera än bara det som syns i bilder och text här på bloggen...

Men vad hände då i slutet av oktober år 2012? 

Tisdagen den 30 oktober 2012 bloggade jag om regnet och att jag gärna ville

minnas söndagens solskensväder när jag och sonen hade varit ute på

geocaching tillsammans med T. Det blev en runda i skärgården där det

låg lite snö på marken, men vädret var perfekt!

Den 31 oktober 2013 bloggade jag om min vandring längs Södra Vallgrunds 

vandringsled och som ni ser ingen snö det året.

Den sista oktober 2014 bloggade jag om att jag tagit upp mina morötter och

rödbetor och att vi hade solskensdagar och att vi skulle åka ut till

vår villa vid havsviken för att sova över för sista gången det året.

Den 31 oktober 2015 var det Alla helgons dag och vi tänder ljus och mindes

våra anhöriga som inte längre fanns ibland oss. Det ser soligt och vackert

höstlikt ut det året också.

Så är vi inne i 2016 och den sista oktober blev det dags att tänka på

båtens vinterförvaring och så skrev jag om hur stenarna byggde vårt land.

Den hösten såg också varm och härlig ut.

Men så....förra året 2017 beklagade jag mig över den myckna kalla snön

som låg på marken (våra ankor föll visst in i klagovisan).

 Den 29 oktober blev det regn på kalla snöiga vägar....

Jag kan inte låta bli att lägga in en bild från den 27 oktober 2017 då vi hade

minus 10 på morgonen .... och jag suckade djupt (men det var ju vackert!).

Den första snön smälte bort, och sedan fick vi ju en riktig vinter

i början av detta år.

Årets bilder i slutet av oktober knäppte jag på morgonen den 28:e.

Idag har vi mulet och flera plusgrader. Igår kväll vräkte regnet ned på kalla

vägar och gjorde vägarna blixthala. Ännu i morse var det så halt på vår

grusväg att det måste sandas, men nu börjar visst is-faran vara över.

Vi har haft rimfrost på marken de senaste dagarna, men ingen snö. 

Det var minusgrader under veckoslutet och solen sken (och vägarna var torra och fina).

Men så igår drev sydliga varma vindar in och det började regna....

Nu skall jag ut på en långpromenad, det är mulet och plus 6 grader!

Björkö, möbler och natur

Denna hösttråkiga oktobertisdag tänkte jag plocka fram en bok samt några

foton från den 3 september detta år. Jag tänkte förflytta mig till det

natursköna Björköby i Korsholm. Långt där ute i havsbandet ligger Björkö, som är

en del av Kvarkens naturarv som finns med på Unesco:s världsarvslista.

Idag finns vägförbindelse med fastlandet (via Replot), men så har det ju inte alltid varit. 

Där ute på en ö i havet har familjer hankat sig fram som rätt fattiga fiskare med en liten jordplätt.

Här ute började man för några hundra år sedan tillverka och måla vackra möbler,

då blev några möbelslöjdare och möbelmålare.... Varifrån kom idén till dessa vackra

snickrade och målade möbler? Och varför just på Björkö?

I början av september köpte jag boken "Björkö möbler/kalusteet" i en av sjöbodarna

i Svedjehamn. Boken är skriven av Jarl Nystrand och Anita Storm och den är

fylld med vackra foton, de flesta fotade av Patricia Rodas. Boken är ett

fantastiskt praktverk över de otroligt vackra Björkömöblerna. 

"Idag uppskattar många de gamla möblerna som hållit på att försvinna, möbler 

som man tidigare endast sett som funktionella men inte insett det estetiska

och kulturella värdet i", så skriver författarna i inledningen av boken,

Det har tillverkats åtminstone 450 skåp i Björkö - och långt fler om man räknar med

alla som tillverkats i Björkö-Replot skärgård. Ursprungsmodellen kom från Björkö och

utgående från den har man sedan utvecklat liknande modeller i de andra byar i skärgården. 

(Hemma hos min farmor/farbror fanns ett skåp som liknade skåpet andra i raden uppe till höger,

måste dock sägas att farmor/farfar bodde långt från Björkö och har inget med Björköby att göra).

De äldsta bevarade skåpen i Björköby är från 1700-talets andra del och guldåldern

för skåptillverkningen låg mellan 1850 och 1950. Många av de omkring 300 skåp som ännu

finns bevarade är fortfarande integrerade i husen i Björkö trots att folk i övrigt

har moderniserat sina hus.

Vissa skåp byggdes ihop med högsängar. Jag kunde inte låta bli att ta med den här

roliga bilden från en högsäng med skåp. Långa personer kunde nämligen ta bort en del av

kärlhyllans baksida för att kunna sträcka ut sig i full längd i sängen.....

Under hösten har jag läst nästan hela boken, 234 sidor lång. 

Boken är utgiven på Scriptums förlag. Rekommenderas (om du vill se fler bilder på

vackra Björkö möbler och läsa om historien kring dessa möbler)!

 

3 september var det en halvdisig dag när solen ibland ville visa sig. Vi hade

ännu sommarvärme då och på bilden ovan syns båthusen vid Svedjehamn och i

bakgrunden syns Saltkaret, besökstornet. Bilden nedan är från hamnen med

havet där långt ute.

Där uppe i Saltkaret ser man de berömda de geer moränerna som bildades 

under istiden. Jag har varit där uppe många gånger.

Landskapet här ute är kargt och lite speciellt. 

Här på bilden ser man rötter av enris som klättrat uppför stenslänten.

En späd rönn har slagit rot bland stenar och lingonris.

Här ute finns vackra vandringsleder. På vissa ställen har man

lagt ut spån för att underlätta för vandrare, men för det mesta består

underlaget av sten på sten och en och annan trädrot.

Ute i Björkö brukar vi varje höst plocka havtornsbär, bären som är

fullproppade med c-vitamin. Längs vandringslederna är buskarna 

renplockade, men vi har "våra" ställen som vi inte vill avslöja för någon annan....

Denna höst levererade havtornen mängder av bär och de

var mogna mycket tidigare än normala år (detta pga den varma sommaren).

Det är härligt att vara där ute i vassen, med havet som svallar och med havsörnar

och måsar som flyger över strandlinjen.

Vi drack vårt medhavda kaffe med dopp och så fortsatte vi plockandet....

 

Och så till sist en skalbagge som kryper på marken. 

Att vandra ute i naturen i Björkö är alltid fascinerande, jag önskar

att ni alla kunde ta er dit ut en eller flera dagar. Där finns så mycket att upptäcka

om man är det minsta nyfiken..... under årets alla dagar....

Buster har tagit vinterledigt

Vi har en liten plåtbåt som heter Buster. Den är ingen nyhet utan den

har hängt med länge. Varje sommar får den komma ut på havet och varje

vinter dras den upp på landbacken igen. De senaste åren har den fått husera

inne i ett båthus under vinterhalvåret. Nu bestämde vi att det var

dags att dra upp Buster för denna säsong.

De sista dagarna i oktober är soliga och kyliga. Snöbyar drar ute till havs,

men snön når inte landbacken. Så vi har ingen snö, endast rimfrost på morgnarna.

Och som ni ser, nu har de flesta lövträd tappat sina vackra gula löv....

Det var vackert med plattvatten när jag kisade mot solen. 

Här står jag bredvid båthuset och väntar att sambon skall komma

brummande med Buster (det var nämligen så tyst där ute att man hörde

båtljudet långt, långt bortifrån....).

Jag öppnade dörrarna till båthuset och var så tacksam att det var

högvatten (fast det har varit mycket högre vattenstånd tidigare, det

såg jag på lövhögen inne bland båthusets stenar).

Så kom Buster puttrande

 och hela landskapet speglade sig i vattnet.

Sambon var iklädd mössa och vinterjacka, det behövdes denna småkyliga dag.

Vi vinschade upp båten. Vi och vi... okej,det var sambon som vevade vinschen....

Men vi fixade bort allt löst i båten och jag stängde om båthuset och 

gav Buster en sista klapp inför vinterledigheten. Nu får båten

ta ledigt och vila inför nästa säsong.

Vid vårt sommarhus kändes det riktigt höstkyligt. 

En tunn isskorpa hade lagt sig på den lilla sjön Påttin.

Isen smälter inte ens dagtid nu när vi har högtryck med kyla.

Men snart utlovas åter varmare vindar och då kommer vi säkert

att njuta flera dagar där ute vid vår egen havsvik. Utan isskorpor -

och med en sprakande brasa inne i huset.

Frostnupet

Den här veckan har bjudit på kalla morgnar med rimfrost.

Höstkylan kommer krypande. 

Framemot morgonnatten blir det minusgrader.

Alla årstider har sin tjusning, tänker jag när jag går runt

i vår trädgård.....

Här är det Finlands vita ros som övergått till brunt och rött

och som varje morgon pryds av iskristaller efter en kall natt.

I morse var kärleksörten täckt av frost, men ännu 

sprider blomman Kärlek!

Min alpklematis som klänger längs garageväggen ser numera lite risig ut, 

men den har blommat även hela hösten!

De senaste nätternas köldknäppar har äntligen tagit körsbärsträdets 

alla löv, de ligger nu i mängder på marken (jag väntar på lite

varmare väder innan jag räfsar ihop löven.... för se jag räfsar bara en gång!)

Så här frostnupet såg det ut vid postlådan i morse.

Där får björklöven ligga tills de förmultnar.

Ute i naturens fria trädgård har frosten målat om

tåteln. Nu lyser gräset vitt mot den svarta myllan.

Brun renfana med vita iskristaller.

En ihopkrupen fyrklöver.

Men oj, här har visst viden tagit fel på årstid!

"Sov du lilla vide ung, än så är det vinter...", nej vintern

har ju inte ens kommit....! Men nu lär det inte dröja många timmar

innan vi har mera vitt på marken. Det är så det känns i luften. Snö....

"Trump, miljarderna, medierna och makten"

Just nu läser jag en bok om USA:s nuvarande president  Donald Trump.

Boken är skriven på svenska av Karin Henriksson. Hon är bosatt i Washington D.C.

och har gett ut en rad böcker om amerikansk politik. Jag kände med en 

gång att det här är en intressant bok för mig som vill sätta mig in i Trumps värld.

Det är en både spännande men också skrämmande bok om en person som

vill synas och höras. Och som numera är en av världens mäktigaste män.

Bråkstaken, playboyen, människan, byggherren, familjefadern, affärsmannen,

dokusåpastjärnan, bedragaren, outsidern, kandidaten, lögnaren, folktalaren,

segraren, trumpisten, rysslandsvännen  och presidenten.

Det här är bokens kapitel. Visst blir man nyfiken....

(Just nu är jag framme vid kapitel nr 11: Lögnaren.)

 För några år sedan läste jag Barack Obamas självbiografi "Min far hade 

en dröm", nu är det dags att försöka förstå en helt annan typ av människa

som sitter på USA:s högsta ämbete. De facto är denna bok ingen självbiografi,

men jag tycker den tar fram många olika detaljer om denne man

och hans sätt att tänka och agera. 

Så vill ni också veta mera om Trump kan jag rekommendera denna bok.

(Jag köpte mitt bokex på Finska Bokhandeln i Vasa, pocket).

Nattdimman lägger sig

Mörkret lägger sig fortare för var dag.

Flera kvällar har dimman dansat in över slätten när solen

sänkt sig bakom skogstopparna. En kall, våt dimma har dragit in

som ett vitt skirt lakan mot den mörka skogen. 

Det känns verkligen att hösten är här, 

mörk och lite kuslig.

Dagens älgjägare kom hem så länge solen ännu var uppe. Han slukade 

den varma soppan som jag kokat och lade sig på soffan för att få fatt i 

några minuters sömn. Efter en stund var han uppe igen och det plingade 

till i telefonen. En älgkalv hade blivit dagens sista byte och nu 

behövdes åter hela jaktlaget för att ta hand om djuret....

Kanske en mindre älgfara i trafiken, tänker jag.

Men ändå vill jag varna alla trafikanter: 

Se upp i kvällningen!

Dimman drar in 

och plötsligt kan du ha en älg framför bilen....

Höstvandring längs Iskmo-Jungsund vandringsled

För några dagar sedan var jag ut på vandring längs Iskmo-Jungsund vandringsled.

Jag gick inte hela leden, utan vandrade endast en del av den. Med kameran 

runt halsen andades jag in den friska luften i mina lungor.

Jag sänkte axlarna och höll koll på var jag satte fötterna medan jag med 

ett öga registrerade allt höstvackert runtomkring mig.

Dagen var gråmulen men varm.

Jag startade vid fotbollsplanen och vandrade in i gran- och tallskogen.

Här gällde det att se efter för stenarna var hala. Jag passerade sågspånsbanan

där vinterns skidspår dras och så kom jag fram till den första spången som går

förbi en liten insjö. Den såg allt lite vattenfattig ut efter sommarens torka.

Stigen var fylld med nyfallna löv så det gällde verkligen att ha koll

på var man satte fötterna (speciellt för mig som har stela leder gäller det att 

se sig för, ingen vill sätta sig på rumpan ensam i skogen...).

Höstens färgprakt lyste längs leden.

Jag stannade ofta och njöt av naturen.

Det var vindstilla och på håll hörde jag några svanar.

Jag såg inte speciellt mycket svamp, men dom här stannade jag

ändå för att fota. Såg lite söta ut, tyckte jag.

En nyhet för detta år är bron över till Kråknäs.

På håll studerade jag bron och grillplatsen som knappt syns mellan

de gula björkarna....

När jag kom fram till bron tittade nästan solen fram!

Bron över är en flytbrygga, så det gäller att ha tungan rätt i munnen när

man söker sig över. Nåja, speciellt farligt var det ju inte.

Här på Kråknäs finns ett grilltak eller raststuga med bord och bänkar.

Nu bygger man också en uteplats och det kommer att bli super 

att sitta här i eftermiddags/kvällssolen! Det här har ni i föreningen

som underhåller leden gjort jättebra!

En skön höstdag då gäller det bara att njuta av allt

som förbereder sig inför vinterns kyla.

Månne detta är den sista flugsvampen mitt i blåbärsriset?

När jag vandrade tillbaka till parkeringsplatsen där jag hade min bil

mötte jag flera vandrare och också ett helt gäng i olika åldrar som

grillade korv vid en av rastplatserna längs leden.

Bra konstigt att man aldrig fotar när man vandrar tillbaka samma väg....

Det här fotot av gulnade fräken fastnade ändå på bild.

Jag såg en järpe, men den hann jag aldrig fota. Däremot såg jag

inga älgar eller andra djur trots att jag vandrade riktigt tyst.