Glada vappen hälsar älgarna!

Denna vår har vi sett älgar varje kväll vi har varit ut till vår villa.

Längs vägen eller ute på kalhyggen i skogen har de stått och glott på oss.

I går kväll fick vi lov att stanna bilen två gånger för att

titta på älgarna. Och de tittade tillbaka på oss.

Skymningen började sänka sig och den här älgen nästan 

flöt in i omgivningen där den stod alldeles blickstilla bakom lite sly.

Hon kollade in mig och sprang sedan vidare in i skogen.

Vi körde vidare några hundra meter när vi såg ytterligare två älgkalvar.

Fjolårskalvar, trodde sambon. De hade öronen på helspänn och tittade på oss.

De snusar lukter, söker dofter i kvällsbrisen....

Men de bestämmer sig för att stå kvar. Fortsätter lukta. Spana.

Kanske lite nyfikna ändå....

Jo, bestämt lite nyfiken!

Så sökte de trygghet av varandra.

"Hörde du....?"

"Bäst att vi sjappar!"

Med långa kliv springer de iväg. Tysta, utan att knäcka de

torra grenarna.... "Glada Vappen!" tyckte jag de ropade till oss.

De försvann in i skogen och vi åkte hemåt.

Glad Valborg får jag önska er också!

Att ta hand om

Det är inte lätt att ta hand om min barndoms trädgård,

den som finns vid mitt barndomshem. I hemmet bor ingen längre, men det

är där som mina drömmars trädgård finns. Varje vår försöker jag reda upp

i rabatterna som min mamma (och jag) tog hand om  i massor av år.

Där vi ödslade massor av kärlek och där vi fick massor av kärlek tillbaka.

De rabatter som numera blir mer och mer vildvuxna. De liksom börjar

leva sina egna liv, trots att de är fyllda av tåliga blommor som 

spirar upp ur jorden efter varje vinter.

Det var mamma och jag som pysslade i trädgården, min pappa kunde

endast på sin höjd gå runt och dofta på blommorna.  Men det fanns en växt

som han hade planterat in i trädgården och den var han mäkta stolt över. 

Tibasten, busken som blommar på bar kvist. 

 Numera finns det tibastar lite var stans i trädgården.....

Det är likadant med blåsipporna. De växer inte i rabatten, dit jag en gång

har planterat dom. Nej, numera finns de lite var stans i gräsmattan.

Här blommar de så vackert bredvid ett dike mot skogen.

Inne mellan träden har blåsipporna fått en intensivt blå färg.

Efter veckor med kyligt väder har äntligen knopparna slagit ut och

idag kunde jag gå runt och njuta av färgprakten.

Till och med vitsipporna hade slagit ut sina vita kronblad i det varma vädret.

Snart lyser det alldeles vitt vid häggen där vitsipporna bildar en matta...

Ännu blommar ingenting i blomrabatterna vid barndomshemmet, det som

blommar växer i gräsmattan. De vårlökar vi hade i rabatten har blivit för gamla,

men under ett prydnadsträd såg jag narcissernas blad och knoppar.

Tänk att det ändå finns så mycket växtkraft i en gammal trädgård.

När vi brister ut

Vet ni, det räcker med några timmars vårvarm sol,

då brister

både jag och krokusen under körsbärsträdet ut i blom!

Äntligen! Som jag har längtat!

Och så kommer det lilla vårskriet!

Iiiiiiii....!

Annakarin och Clara kom till Vasa

I år fyller Finlands näst äldsta dagstidning 160 år och med anledning av

detta bjuder Vasabladet sina prenumeranter på en rad gratis föreläsningar. 

I går kväll fanns de två västerbottningarna Annakarin Nyberg, forskare och 

universitetslektor, och Clara Lidström, bloggare med varumärket 

Underbara Clara, på plats i Vasa. Stora salen vid Academill fylldes nästan

till bredden med förväntansfulla åhörare. Till övervägande delen unga 

bloggerskor faktiskt, men jag och G höjde medelåldern liiiite...

Det var helt klart en intressant kväll och säkert tändes det en och annan glimt av

entreprenörskap i några hjärtan (eller är det i hjärnorna sådant glimmrar till?).

För här hade vi två proffs på scenen. Underbara Claras blogg är en av

Sveriges mest lästa bloggar (ja, hon har många följare här i Svenskfinland också).

Eftersom hon har så många följare har hon blivit en maktfaktor att räkna med.

Annakarin jobbar på Umeå Universitet och hon har intresserat sig för hur

de sociala medierna förändrar vårt synsätt.

Samarbetet mellan de två har även lett till gemensamma böcker

(böcker som vunnit så mycket publicitet tack vare Claras omtyckta blogg).

Att ha företag och att tjäna pengar via sociala medier (Underbara Clara 

är stor med både blogg och på instagram) har genom åren inte alltid varit enkelt.

Enkelt är det väl inte ens idag, men mera accepterat. 

Det är fantastiskt att lyssna på hur den unga tjejen Clara har lyckats 

med sitt varumärke och att hon idag kan leva på sitt namn. 

Baksidan av detta är förstås hatkommentarerna som ges. Dessutom

satt jag och tänkte på den stora baksidan att man hela tiden

måste vara med i flödet för att synas.

På frågan varför så få manliga bloggare syns tyckte jag att de svarade så bra

när de uttryckte sin glädje att ha ett forum också för kvinnor. Ett forum där

kvinnor kan finnas till med sina pelargonier och baka-bullar

och där det också finns möjlighet att skapa sig ett företag.

Det var många bloggare och även andra som ville komma fram och prata med

de två föreläsarna efteråt. Tack Vasabladet för att ni tog över de två

proffsen från Umeå, nu finns säkert många som funderar över sina 

företagsidéer!

Aprilväder

Så var det måndag igen och en ny arbetsvecka ligger framför.

Den här veckan börjar med en ledig dag, vi har nämligen jobbat hela helgen.

Så nu får jag äntligen sitta vid köksbordet och ta det lugnt. Med en kopp kaffe

bredvid datorn och med tvättmaskinen som surrar i bakgrunden.

Där ute vräker snön ner.

Ett urtråkigt aprilväder.

Men lika fullt ett ganska typiskt aprilväder.

Jag vägrar gå ut för att fotografera eländet. 

Istället väljer jag att fokusera på helgens solskensdagar. På de gula

solarna på marken som sträckte sig upp mot den riktiga solen.

Hästhovens blommor (heller tussilagon som dom heter i Sverige).

I dag är marken helvit. 

Annat var det igår.

Jag föredrar gårdagens solsken.

"Ordkonst är en delikat konst"

I går kväll hade jag stämt träff med min kusin G ute på stan.

Vi skulle till Bistro Ernst för att lyssna på" Poesi och Musik".

G:s dotter, tillika ett av mina fadderbarn, skulle delta och

läsa några nyskrivna dikter.

Bistro Ernst är en liten bar-café-restaurang intill Vasa Teater.

Ett mysigt, intimt ställe och med mycket gott på menyn.

Vi valde kaffe och glass (hade kunnat ta påtår för kaffet var så gott!)

Så till kvällens program:

En hel rad med begåvade unga läste sin poesi eller sjöng sina sånger. 

Både professionella och amatörer. Alla så frimodiga, så engagerade!

Ordkonst när den är som bredast. Vi lyssnade till längtan, förälskelse

och närhet, död och förgänglighet, frustrationer och kaos,

sensualism, livets gång, de blå bergen...

A du är jätteduktig!

En av de mest kända aktörerna var Alfred Backa.

Backa är kåsör, men hans två låtar "Ålderdåomsheimi" och "Dan när

svenskfinland dog" har så mycket djup inom sig att jag satt och undrade

om inte detta ändå är den bästa humorn....

Det blev en fin afton fylld med kreativitet och intimitet.

Som Grande Finale smaskade G och jag i oss varsin Fazer blå....

Innan jag sökte mig hemåt gick jag ner till hamnen och förlorade mig in

i kvällens vackra solnedgång.....

Björksav

Härom dagen bjöd vi på björksav här hos oss.

Visst låter det liiite exotiskt med björksav?

Fast skall jag vara riktigt ärlig är det mest exotiska med den här drycken
att den uppstod max tjugo meter från köksbordet.

 Så här på våren, innan björkens knoppsprickning, stiger saven i träden.

Vi skar av en gren på en gårdsbjörk och lät saven droppa ner i en flaska.

Voilá! Genast drickbart, här var det serverat!

Jag googlade lite och fann att björksaven innehåller, förutom vatten, främst 

kalium, kalcium, magnesium och socker. Och sockret är det nyttiga xylitolet, eller

björksocker som det heter på svenska. Förr i tiden var björksaven ett viktigt vitamintillskott

och man ansåg att drycken botade lungsjukdomar, förkylningar, kolik och njursten.

Numera har man forskat fram att björksaven även motverkar cancer.

Det ni! Tyvärr ingår inte tappning av björksaven i allemansrätten, 

så man måste tappa saven från egna björkar.

Avslutningsvis kan jag berätta att drycken är riktigt god!

Långforsens stenbro

Vägen längs Bottniska viken, den s.k. Strandvägen, är gammal.

Den finns nämnd i Finlands äldsta vägregister från 1550-talet,

men vägen den är som sagt äldre än så. Vid Långforsen

(eller Lankoski, som forsen heter på finska) fanns tidigare en träbro

men eftersom trafiken längs vägen ökade kraftigt i slutet av

1800-talet ville man ersätta den med en hållbarare stenbro.

År 1885 auktionerades entreprenaden för Långfors bro ut till

Mauritz Tuorila, som ägde marken kring forsen.
Stenbron med de två spannen byggdes mellan åren 1886-87.

Har ni sett så vacker bron är ännu i dag!

Ett verkligt precisionsarbete!

Långfors bro är byggd av stenblock som murats med cement.

Här har jag fotat forsen uppströms. Nu i snösmältningstider

är det mycket vatten i forsen. Vattnet är skogsbrunt och det 

dånar när vattenmassorna rusar iväg nedför forsen.

Bron var tidigare på traditionellt vis också en samlingsplats

för ortens ungdomar, här har danser ordnats och här 

kunde slagsmålen äga rum.

Här vid Långforsen fanns redan på 1700-talet en kvarn och ett sågverk.

Här fanns även en pappersfabrik (grundad 1840).

Den gamla stenbron togs ur bruk år 1960, då hade man

nämligen byggt en ny bro för den livligt trafikerade riksväg 8 (E8).

Har ni någon gång åkt buss mellan Österbotten och södra Finland

då har ni troligen stannat vid Köffi för en kaffe eller för mat. För det

är just här vid Långforsen som bussbolagen brukar ta sina pauser.

Och nu vet ni lite mera om den dånande Långforsen också....

Lördagkväll och nästan isfritt

Hela lördagen tillbringade vi på vedbacken. Det är ett slitsamt och

rätt dammigt göra, så vi pratade om att åka ut till villan och elda bastun

för att tvätta av oss allt damm. Men vi var lite slöa

 när vi väl stannat maskinerna för dagen.

Vi helt enkelt damp ner i varsin stol med värk i kropparna.

Sambon lade sig på soffan och tog en tupplur medan jag diskade bort.

Klockan hann bli 8 på kvällen när vi äntligen orkade bestämma oss för att

åka iväg. Tack och lov är det ljust ute dessa vårkvällar.

Och vilken tur att vi åkte ut till vår havsvik! 

Det är ett speciellt lugn där ute.

När vi väntade på att bastun skulle bli varm tog

vi det helt piano. Precis vad vi behövde efter flera dagars slit.

Havsviken låg helt isfri, endast is nära stranden.

Nu är våren på väg även här ute vid havet.

Kvällssolen färgade omgivningen i ett vackert vårskimmer.

Solen gick ner och bastun blev varm.

Efter bastun satt vi inne i bastukammaren och njöt av stillheten här ute. 

När det kompakta nattmörkret hade lagt sig åkte vi hem igen.

 

Hej hallå!

Hej hallå! Här är jag igen!

Det blev en ofrivillig bloggpaus här hos mig, men jag har haft så

 mycket att göra. Det är ju så att jobbet hopar sig ibland och så är det

den här våren som tar på krafterna.Jag har varit så vårtrött på kvällarna.

Har ni månne också råkat ut för vårtröttheten?

 

Jag har börjat gäspa vid 9-snåret på kvällen och så har jag haft fullt sjå att

orka vara uppe till kvällens nyhetssändningar kl 22.00.

(Fast jag har varit fasligt morgonpigg!).

Dessa vackra blommor pryder sin plats på tre olika platser i huset för närvarande.

Sambon har hjälpt trädgårdsmästargrannen igen.... 

De senaste veckorna har vi även haft fullt upp på vedbacken. Ett verkligt slitgöra.

I dag lördag var vi sju stycken som hjälptes åt med att klyva veden

och då gick det som en dans! 

Lördagskväll med vacker kvällssol.

Nu skall det bli gott med en kopp kaffe innan det blir bastu...