Dagen som var försvunnen

Jag har ju tidigare konstaterat att dagarna susar iväg

i en rasande fart. Den här veckan går det så snabbt att den

höll på att bli en dag kortare....

Hur kan det komma sig, undrar ni kanske.

Ja, det gör väl jag också. ...

Med det är så att jag i början av veckan hade tappat bort torsdagen.

Vissa veckor är det ganska lugnt, men den här veckan händer både 

det ena och det andra. Och plötsligt hade jag tappat bort en dag....

Torsdagen var borta. I dag alltså....

Men det kom jag på i går eftermiddag. Ja, men torsdag, kom jag på...

Och det är allt bra tur det!

Ja, att ha alla dagarna i behåll. Liksom.

För det råkade sig så att den här dagen också fylldes med trevligt program.

I går rantade jag kring hela dagen.

På eftermiddagen firade vi en blivande pensionär som hade stor

mottagning på hotell med champagne, kaffe och gräddtårta. 

Ja, vi lät oss väl smaka (fast den där champagnen blev ju alkoholfri förstås..)

 

 

Dagen hade varit dimmig och grå men så på eftermiddagen klarnade det upp

(det var då min hjärna upptäckte det här med den borttappade dagen)

och så tittade solen fram. Men till kvällen drev den iskalla dimman

in igen och den hänger kvar ännu idag....

I kväll blir det kaffebjudning igen, denna gång hos schweizarna som

är hemma på besök. Roligt att det finns torsdagar!

 

Det var den påsken

Som vanligt rusar tiden vidare 

och nu är också den här påsken till ända.

En påskhögtid som jag kommer att minnas eftersom jag har varit

så mycket utomhus. Massor med frisk vårluft och massor av solsken.

Solen har värmt alla dagar och snön har smält som smör i en stekpanna.

På påsklördagskvällen var vi till grannbyn för att se på den stora påskbrasan.

Här har brasan just tänts och klockan är lite över 7 på kvällen.

Folk samlas och elden börjar ta sig.

Efter en timme var det mycket hett nära elden. 

Långt in på påskdagen brann det sista.....

 Vi gick tillbaka till L, som bjöd på massor av godsaker.

Både påsklördag och påsksöndag fällde vi stora träd. Till söndagskvällen

åkte vi ut till vår villa och eldade bastun för första gången detta år.

Så skönt att äntligen få njuta av det varma bastubadet!

Ute på havsviken låg ännu isen, men det varma vädret hade

gjort sitt till att bryta ner ispansaret som vinterns köld hade åstadkommit.

I går hade jag en ledig, skön annandag med kaffe ute i solen och

med ankorna tjattrande runt fötterna....

Och så massor av sol på det!

Famnen full med påskblommor

Tänk att få en hel famn full med påskblommor...

massor av gula tulpaner och påskliljor...

Och upptäcka att just detta verkligen hände mig i går!

Vår trädgårdsmästargranne knackade på dörren i går 

och där stod han med famnen full med nyplockade gula blommor.

Och jag som älskar blommor - jag smälte som snö i vårsolen!

Jag hann naturligtvis inte fota hela den där famnen, utan jag sökte

fram de största blomvaserna jag hade och placerade blommorna

på soffbordet, på matsalsbordet och i köket.....

Härligt!

Med dessa påskblommor önskar jag er alla 

en fortsatt GLAD PÅSK!

Tuppen uppe i det blå

När jag besökte min barndoms kyrka i dag kom jag till att blicka uppåt

mot den blå himlen och mina ögon fastnade då på kyrktuppen.

Högst uppe i kyrkspiran sitter tuppen och ser ut över nejden.

Tänk så många vintrar (och somrar) den har hållit

 ställningarna där högst uppe!

Med en milsvid utsikt....

Kyrktuppen är kopparbeklädd och den är vitmålad med röd kam och gul näbb.

Den sitter där högt uppe i kyrkspirans topp, cirka 42 meter över marken.

Kyrktuppen anses symbolisera vaksamhet, den är en väktare.

Men den kan också vara en symbol för Kristus som segrar över

mörkrets och demonernas makter. "Kyrktuppen kallar oss att verka

medan dagen varar, men han är också domaren som väcker oss ur

syndens sömn" (så skriver man om tuppen i boken Fädernas kyrka - och vår).

Kyrktuppen anskaffades när kyrkan renoverades

åren 1738 - 1746.

Det om kyrktuppen. Påsktuppen.

Jag kom ihåg mina föräldrar med lite påskliljor idag
(ser ni så mycket snö vi har ännu.....).

Påskägg i trä

Påsken är tidig i år, ovanligt tidig faktiskt.

Här hos oss snöar det i dag, det är en grå och trist dymmelonsdag.

Vad passar då bättre än att påskpynta lite tänkte jag och

plockade raskt fram mina vackra ägg som är svarvade i trä. 

Välkommen Påsken 2016!

Rimfrost denna vackra morgon

Vilken morgon!

I natt har vi haft nästan minus 20 och i morse var allt

vackert klätt i rimfrost. Jag hann inte gå ut med kameran förrän

vid halv nio-tiden, men då var det vindstilla och snön

knarrade under fötterna där jag gick.

Den första bilden tog jag igenom fönstret när solen började visa sig

i björkdungen. Där stod jag med en rykande varm

kopp te och njöt av vår vackra morgon.

(Då visste jag inget om explosionerna i Bryssel...)

Nu bjuder jag på en hel drös med foton, håll till godo!

Nu, någon timme senare, har solen värmt bort rimfrosten.

Rimfrost - den är så vacker och så förgänglig.

Det här med våren och att vara avundsjuk

Det här med våren, ja.....

Den där våren kom lite av sig i natt, för i morse vaknade vi till 

flera centimeter med nysnö. Nu har ju jag väntat på våren i evigheter

och det ser ut som om den ännu är långt borta.

I flera dagar har jag dräglat över fina vårbilder med blommor som

blommar så vackert där söderöver.... Ja, söderöver - men inte här hos oss. Nej.

För här har vi ännu massor av minusgrader och massor av snö.....

("Långa och kalla mars" som min mamma alltid brukade säga.

Men då när jag var yngre fanns ju inga vackra instagrambilder

och då visste man ju inget annat....).

 Så här såg det ut i slutet av mars förra året här hos oss (bilden ovan)....

Men inte i år alltså.

Fotot nedan knäppte jag i går innan den nya snön

hade bäddat in allt i mera vitt....

I solen bredvid växthuset var det snöfritt i går och mina snödroppar började

sticka upp bland fjolårslöven.  Mina snödroppar är på gång!

Men mera än så är det inte.....

Jag är så avundsjuk på alla som kan vårkratta och göra fina i rabatterna,

som kan gå runt i naturen och fota den första blåsippan och den

första tussilagon....

Men det skall jag säga, att när våren kommer hit upp till oss i norr

då säger det bara POFF! Och så kommer allt på en gång...

(Ojoj, det här med att vara avundsjuk....)

 

Så här mycket snö hade vi i morse.

(Blink, blink....)

 

Vilken speciell lördag!

Vissa dagar börjar så där lite försynt, men visar sig sedan bli

något helt speciellt! Så var det i går. 

Som vanligt låg jag en stund i sängen efter att jag vaknat, gosade in mig

i den sköna varma bädden och kikade ut igenom fönstret. 

Det skulle bli en fin dag. Klarblå himmel och en fin sol som värmde

trots att det i skuggan var minusgrader hela dagen.

Redan från morgonen beslöt vi oss för att åka ut till vår villa vid

havsviken. Dags att ta ner några stora tallar kring huset.

Där ute ligger isen ännu tjock men i sydsluttningen kring huset är det

alldeles snöfritt. Måsarna skränade ute till havs och en och annan

svan kom inflygande över oss.

Nu skulle de stora ståtliga tallarna ner!

Varde ljus och luftighet!

Här är det tall nr två som brakar ner i backen.

Långa som "ett fattig år" med massor av grenar i toppen.

Vi drog och slet med kvistarna...

Jag räknade tallarnas årsringar och dom här träden var rätt gamla,

ungefär i ålder med oss faktiskt (kanske ett och annat år skilde).

Vi jobbade på i vårsolen. 

Kaffepaus tog vi i solgasset vid liderväggen och det

smakade underbart! Vårsolen var underbar!

Efter någon timmes trädfällande åkte vi hem igen. 

Tallstockarna hämtar vi en annan dag.

Efter maten hoppade vi i duschen och drog på lite finkläderna och åkte

in till staden för konsert. Kvällen avslutades med salt paj med kaffe och konjak

hos våra konsertbekanta. "Jordens timme" (earth hour) firade vi under kvällen

med att släcka lamporna. När jag gick till sängs hörde jag det konstiga ljudet

av jordbävningen som inträffade ute i Bottenviken. Det var ett så konstigt

ljud att jag genast tänkte: jordbävning. Tydligen hela 4,1 på richterskalan

och det är ovanligt mycket för våra breddgrader.

Min sjukhusdag

I går hade jag en sjukhusdag. Jag hade inbokad tid för träff med min läkare

och så gav de vänliga sköterskorna mig en laddning medicin i droppform.

Numera träffar jag min läkare var fjärde månad. När vi träffades  i går

utbrast han "Oj är du här nu igen!", så log han lite och förklarade att

han tycker tiden går så snabbt och det var ju just vi sågs....

Han jobbar normalt i Åbo och kommer upp till Vasa en gång i 

veckan. Han såg lite sliten ut, tycke jag. Jo, medgav han, det är rätt

mycket jobb mest hela tiden. För så kan ju läkarna också tycka. 

Vet ni, jag har världens härligaste specialistläkare!

 Det var lugnt på sjukhuset igår, när jag gick längs en korridor 

syntes inte en människa till och det är faktiskt rätt ovanligt...

Jag hann läsa i en vårligt härlig tidning innan läkaren tog emot.

I tidningen hittade jag ett trevligt pyssel med vide, kanske något 

att pyssla med inför påsken?

Så blev det en ny korridor och mera väntan på att sköterskorna skulle

hinna med mig. Inne på polikliniken var det rätt mycket folk.

Det var alltså här alla höll hus!

Vi var flera som satt i de sköna fåtöljerna

och såg våra mediciner droppa in i våra blodådror.

Vilken fin sjukvård vi har idag, för när man väl är inne i sjukvårdens rullor

då fungerar allt enligt bästa beröm. Hoppas vi får behålla denna fina vård!

Syateljé i växthuset

I går intog jag vårt växthus. 

Jag tog en korg med lite smått och gott med mig och så 

gick jag in i vårt trädgårdsväxthus och stängde dörren om mig.

Där inne var det soligt och jättevarmt!

Jag hade bestämt mig för att lappa min vardagsjacka där inne istället

för att sitta inomhus. Jackan hade nämligen fått en hel del blessyrer

efter vinterns skogsjobb. Här hade jag intagit gårdagens

mest perfekta syateljé!

Där inne satt jag bland jordsäckar och gamla blomkrukor och mådde

som en kunglighet. Varmt och gott var det. Småfåglarnas kvitter

i träden bakom huset blev till musik under arbetet.

Det gäller att njuta av solskensdagarna för redan idag har vi mulet igen.

Fast då är det ju perfekt att få njuta av mina röda tulpaner 

här inne istället. Glad torsdag på er!

Solskensdagar

Jag älskar solskensdagar!

Livet är ju inte fyllt av solsken, så när dom här härliga dagarna

kommer, då är det bara så underbart!

Åå vad jag tycker om dessa vackra solskenskvällar när man ser solen

sänka sig bakom skogstopparna. Det dröjer längre för var dag så här på vårvintern.

I går kväll fick ankorna komma in till sig och jag gick ut

 på en kvällspromenad längs vårslaksiga vägar.

Ännu ligger mycket snö kvar som ni ser...

och kvällssolen färgar snön blå och rosa.

Även denna morgon randades solig och fager! 

Mitt förmiddagskaffe drack

jag i soffan medan solstrålarna kikade in hos mig.

Älskar solsken i mars!