Årsringar

Tiden går. 

Redan sjunger årets första månad

på absolut sista versen. I morgon har vi februari.

På gott och ont. Men så är det, tiden går och vi med den.

Idag, precis som igår, var sambon och jag till skogs.

I dag sågade vi ner en gran och när jag tittade på stubben 

fascinerades jag av trädets tydliga årsringar.

Den här granen hade trivts, den hade stora tydliga årsringar.

På omkring 30 år hade den växt till sig från en liten planta

till en stor yvig gran. 

Ser ni figuren inne i stubben? 

Två ben och två utsträckta armar och ett avlångt

huvud. Kroppen är som en rund prick i mitten.

Precis som träden får vi människor också årsringar.

Fast på ett annat sätt.

Jag har fått mina årsringar, både utanpå men också invändigt.

Jag har fått minnen och erfarenheter genom åren. Jag har lärt mig

massor av nya saker (massor har jag visst glömt också) och jag har 

omvärderat mycket, tänkt till och blivit den jag är idag.

Stolt och rakryggad står jag, precis som granen, fortfarande med mina fötter

djupt nergrävd i jorden. Jag uthärdar stormar och solskensdagar.

 Trots mina många årsringar är jag ännu mycket nyfiken på livet.

Logiken tar dig från A till B

Fantasin kan leda dig vart som helst.

-Albert Einstein-

Vardagsmat: lake och morotskaka

I dag fortsätter jag skriva om min vardagsmat, kanske

kan jag inspirera någon annan...

I dag blev det fisk och en gammal klassiker till

eftermiddagskaffet hemma hos oss.

Sambon hjälpte en granne att vittja fiskenät på förmiddagen.

Så här års har man näten under isen och sedan går man varannan

dag och kollar om det kommit någon fisk. Jovisst, just nu

fastnar massor av lake i näten. Någon enstaka sik, gädda 

eller abborre kan man också få. Idag blev det i alla fall tio lakar

och sambon fick ta hem hela fångsten.

Lake är ingen vacker fisk, men en delikatess på mångas matbord

så här vintertid. Laken trivs bäst i djupa, kalla och syrerika vattendrag.

När isen lägger sig över havet till vintern stiger laken ofta

upp till de grunda strandvattnen. Det har varit en bra isvinter med 

lite snö på havsvikarna i år, det är kanske därför man här längs kusten

får stora mängder lake i  näten denna vinter.

Svärmor har lärt mig hur hennes mormor kokade lake förr i tiden.

Efter att ha rensat fiskarna skärs den i mindre bitar och kokas

i en kastrull med vatten. När fisken är genomkokt hälls vattnet bort

och istället häller man på en saltlag (upphettat vatten + salt) och där får laken 

ligga och dra i sig saltet. Lake avnjuts med kokad potatis och 

"pikkaveeton" (lite vatten, smält smör, lök och salt).

Till kaffet hade jag bakat en morotskaka med ostkräm. Mmm så

gott (och kanske lite onyttigt)! När jag bestämt mig för att baka en kaka

och tog fram boken "Sju sorters kakor" föll ett gammalt tidningsurklipp

ur boken. Recept på morotskaka. När hade jag bakat den senast? Det var 

länge sedan,och nu hade jag massor av eko-morötter, 

så varför inte slänga ihop en

Morotskaka med ostkräm

2 ägg

50 gr smör

2 dl eko-vetemjöl

3 dl finrivna morötter

1 tsk kanel

1 tsk matsoda (bikarbonat)

1 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

Jag blandade ihop ingredienserna (smälte smöret) och gräddade 

kakan i 175 grader ca 25 minuter. 

Ostkräm

75 gr smör

3 dl florsocker

100 gr philadelphia smältost

1,5 tsk vaniljsocker 

(1 msk pressad limesaft)

Smeten vispas fluffig och breds över kakan när den svalnat.

Smaklig måltid!

Snart är odlingssäsongen här, ja i alla fall i trädgården på Strömsö!

I dag är det regn och snöblask. Och förstås ishalka igen. 

Suck.....s u c k. . .

För att pigga upp mig och er har jag plockat fram lite 

sensommarfoton. Jag var ute på ett reportagejobb till Strömsö för

att skriva om deras nya tv-program "Trädgården på Strömsö" en dag

när himlens portar hade öppnat sig och regnet vräkte ner. Men vad

gör det, när man är på en ljuvligt inspirerande plats som heter Srömsö!

Ni som följer Strömsö på Facebook vet att idag är det 10 dagar

kvar tills programmet börjar sändas i FST5 eller på webben (Yle Arenan).

Så varsågoda: här kommer lite inspiration inför odlingssäsongen!

(Och det här skriver jag helt osponsorerat).

På en griffeltavla inne i växthuset kan man se var Strömsö 

finns på Finlands-kartan. 

I en av trädgårdarna hade man hämtat inspiration från en fransk köksträdgård,

en "potager". Här odlade man i ett mönster. Grönkålen växte som en mur

kring hela grönsaks- och blomsterodlingen. I sensommarens rotblöta

stortrivdes alla växterna.

Ove Salmela och Alexandra De Paoli dyker ner bland squashen.

Strömsö odlar inte bara i återvinningsmaterial utan också i en upphöjd 

odlingsbädd. En varmbädd med mycket hästgödsel (utan sågspån).

Alexandra kommer in i växthuset med en stor knippe morötter.

Alexandra, som är örtterapeut och journalist, hade dagen innan jag

kom på besök skördat bönar. Nu låg de på tork i ställningen

bakom henne. Lufttorkning var det som gällde.

Det skall verkligen bli roligt att bänka sig framför tv:n och se på när

 Alexandra, Ove, Camilla och Elisabeth gör ett trädgårdsprogram 

för det nordiska klimatet. Det nordliga klimatet som är vårt.

(Psst, programmet börjar sändas åttonde februari!)

Tänkvärt

Tänk att kunna uttrycka en sanning i en mening.

Varken mer eller mindre. En mening.

(Se nedan)

Vår lycka beror på oss själva.

-Aristoteles-

Nu har ljuset återvänt!

Just i dag hände det.

Det som jag väntat på i flera veckor.

Jag har väntat på dagen när ljuset skall återvända. 

När dagarna äntligen skall bli längre. Egentligen är det ju så att det där

med att dagarna blir längre det sker ju successivt, visst vet jag det. Men jag brukar

alltid märka det en viss dag. Att hej, idag varar ju dagsljuset längre!

Det har gått över en månad sedan vi hade årets kortaste dagar och

i dag kände jag att det äntligen har svängt.

Vi går mot ljusare tider!

Klockan är 3 på eftermiddagen och solen lägger de blå skuggorna 

över de snötäckta åkrarna.

Gårdagens snö ligger orörd ute på slätten, vägarna är 

upplogade och här har visst en snöskoter åkt en sväng.

Samtidigt som solen ännu är uppe syns en blek halvmåne

på himlen. Dagen har bjudit på en härlig vinterdag och

tänk att solen kan göra allt så vackert!

Mycket om lite och lite om mycket

Jag älskar mina måndagsmorgnar.

Jag kan sova till jag vaknar och jag är tacksam att jag kan sova.

Annat var det för två år sedan, då kunde jag knappt sova och

jag hade inga sovmorgnar. Men när jag väl bestämde mig för att

säga upp mig från det stressiga arbetslivet har jag kunnat lägga allt

detta bakom mig och idag lever jag ett helt annat liv.

I morse vaknade jag före kl 7, vände mig om och sov ännu en stund.

När jag väl klivit upp drack jag en kopp kall juice och en kopp varmt te utan

att höra ett ljud i huset. Alla andra är i arbete eller skola. Jag tog min

medicin och smorde in min hand med kortisonsalva, eftersom jag ännu en

gång fått hemska utslag. Utslagen ser ut som vattkoppor och kliar infernaliskt,

när dom kliar. Tyvärr får jag stå ut med dom, de hör till min sjukdom.

Huden, tarmarna och vissa inre organ drabbas när jag inte mår bra. 

Jag gjorde upp eld för att få mera värme i huset och jag knäppte

på tv:n för att höra nyheter och lite vardagsprat.

Jag kollade av mailen på datorn. Nä, inget från NRK. 

Jag blev nämligen kontaktad av norsk tv förra veckan. Spännande.

Denna vinter jobbar jag med ett större projekt och har valt att

fokusera på detta. Fast jag hittar ju på nya projekt hela tiden, men försöker

att ta det lugnt. För det är lugnet jag eftersträvar. Och att få vara 

kreativ. Ta fram den där kreativa ådran, som har gömts undan i så många år.

I dag har det utlovats snö hela dagen, så när jag såg de första snöflingorna

beslöt jag ta dagens promenad redan på förmiddagen. Ute på slätten

rev vinden i. Från söder den här dagen. Snöflingorna var sylvassa där de

träffade kinderna. Lite våta och klibbiga i det nollgradiga vädret.

Nu sitter jag med en kopp kaffe framför datorn. Nu skall jag ta tag i

dagens arbete. Några telefonsamtal och en massa genomgång av gamla

papper. Jag känner mig redo, det skall bli intressant att se vad dagens

arbete för med sig. Och jag vet ju aldrig hur länge jag jobbar idag.

Ibland blir det någon timme, ibland blir det ända tills sambon klagar

att jag nog måste gå och lägga mig nu. 

Det bästa med att vara sin egen pådrivare är just det att själv

få bestämma över den egna tiden. Tiden i mitt liv.

Dagens foton tog jag för någon vecka sedan
av svärmors vackra amaryllis.

Blå bjudning

I dag var vi bjudna på mat och kaffe. Det var en blå bjudning,

eftersom L tycker om blått. Som ni ser: blå gardiner, blå

duk på bordet och blå matservetter....

och så lite röda tulpaner. 

Vi bjöds på fisk med vitlöksost, baconinlindad broiler och

fräsch sallad plus nygräddade limpor. En trevlig söndagsmiddag 

med ett trevligt gäng kring bordet.

Till efterrätt blev det kaffe med bla dessa goda rulltårtsbakelser.

Efter att ha tillbringat förmiddagen ute i det fria var det en skön avkoppling 

att på eftermiddagen få bänka sig till en vällagad söndagsbjudning.

Tack för allt gott!

Till och med de vackra vita ugglorna på spiskransen skimrade

i blått denna söndag. Den blåa söndagen.

Lördag med lätt snö och frisk luft

Lördag betyder skogsdag hos oss. 

Jag laddar termosen med gott te, breder några smörgåsar

och stuvar allt i ryggsäcken medan sambon kopplar släpvagnen till

bilen. Så styr vi kosan mot skogen och några

 timmars kroppsarbete

ute i det fria. 

Dagen är gråmulen, och en och annan snöflinga dansar ner mot

marken. De små fluffiga snöflingorna lägger sig på trädens grenar.

 I morse hade vi minus och nu mot kvällen plusgrader.

Efter en kall vecka går vi nu mot en vecka runt nollan igen.

Det är skönt att jobba i skogen. 

Efter ett par timmar har vi drickapaus då vi

sitter och njuter. Onödigt att ta ut sig alltför mycket, men det gäller ändå

att jobba så att vi blir lite svettiga på ryggen. Redan nu har vi

kört hem rätt mycket ved för kommande vintrar.

Årets första fastlagsbulle och chiafrön

I dag var sambon och jag in till staden.

Tänka sig, vi var tillsammans. 

När hände det senast?  

Det är väl så att vi sällan har ärenden in till staden

när vi är lediga. Ja, sambon har sällan ärenden in till 

staden borde jag kanske säga. Jag kan ju slinka mig in

någon gång när andan faller på...

Men i dag hände det otroliga att vi gjorde staden tillsammans

och så föreslog jag att vi kunde ta en kaffe på ett café. 

Jo, visst det skulle smaka!

Så härmed är min första fastlagsbulle inhandlad och även uppäten!

Mums! (Och med marsipan skall det ju vara).

Dessutom var vi via Kodials och inhandlade lite ekologiskt. På köpet

fick vi en mängd olika rotfrukter. Så att vi kunde provsmaka något 

nytt, sa mr Kodial. Han tycker nog att jag snöat in mig på

ekologiska mjölsorter. Fast idag köpte jag också chiafrön. Skall bli

spännande att testa fröna. De lär vara  antiinflammatoriska, de

gör så att blodsockret hålls jämt och de innehåller dessutom proteiner 

och mineraler som kalium, magnesium och zink.

Jag satt länge och funderade

Idag har jag huvudvärk och jag satt länge och undrade om 

jag skulle göra något blogginlägg idag. Men som ni ser,

här är jag. Med huvudvärk och allt. 

Huvudvärken kommer sig av att jag känner

att en förkylning är i antågande och så har jag hela dagen

suttit nedlutad över årsvis med gamla protokoll. Jag läser in mig för

mitt nya projekt och nu har jag avhandlat allt mellan åren 1924 till 1940.

Med sirliga bokstäver, sida upp och sida ner, har protokollen skrivits

i små svarta böcker. Handskrivna protokoll.

Där ute har vi minus 15 grader. 

Här inne sitter jag och myser inlindad i en varm pläd och med

yllesockor på fötterna. Längtar lite efter våren, för grönt är ju min färg.

Fast innan allt blir grönt igen då skall vi ha vitt i många långa

månader ännu.... förhoppningsvis utan förkylning....

Vardagsmat: morotsbröd och ungslax

Brukar ni, precis som jag, vara helt hopplöst tom

i huvudet när det är dags att sätta igång med dagens matlagning.

Dags för varm mat, men vad skall man svänga ihop? 

Oftast blir det "det gamla vanliga", man orkar inte göra 

något annat. Men det är ju just det att man gärna skulle

vilja pröva på något nytt. Nu hade jag tänkt berätta om vad

jag gör till vardagsmat, kanske något nytt för er (fast gammalt för mig).

Vardagsmat skall ju gå snabbt att svänga ihop. Det skall vara

gott och gärna lite hälsosamt. Och så skall det ju inte kosta 

en förmögenhet.

I går var brödet slut hemma hos oss så jag beslöt baka lite bröd.

Det fick bli morotsbröd, eftersom jag hade rätt mycket morötter hemma.

Och som ni ser, jag rev inte morötterna alltför fint....

Morotsbröd

50 gr jäst (jag tog 1 påse torrjäst)

50 gr smör

5 dl vatten

1,5 tsk salt (jag tog ruususuola, ett ekologiskt

salt och dessutom lite flingsalt)

1 dl vetekli (jag använde havregryn)

1 dl solrosfrön

0,5 dl linfrön

4 del rivna morötter

3 dl grahamsmjöl 

6-8 del vetemjöl (jag använde ca 6,5 dl till degen och

lite när jag bakade ut)

Smält smöret i en kastrull, fyll på med vatten och värm till 37 grader.

(Om man använder vanlig jäst rörs den ut i lite vatten först, men jag som

använder torrjäst lägger i torrjästen med mjölet). Rör ner salt, havregryn

solrosfrön och linfrön. Skala o riv morötterna och rör ner. Tillsätt 

grahamsmjölet. Sist vetemjöl, som rörs ner lite i taget. Degen skall 

knådas/köras så pass mycket att den släpper kanterna och känns smidig.

Låt jäsa i 30 minuter (jag jäser degen bredvid den varma ugnen).

Gör bullar eller två bröd av degen (igår gjorde jag ca 15 bullar och 

en limpa). Låt jäsa ytterligare 20 minuter.

Grädda bullarna mitt i ugnen 18-20 min, i 225 grader.

Grädda limporna i undre delen av ugnen 35 min i 175 grader.

Samtidigt som jag gräddade brödet gjorde jag också en laxbit i ugnen.

Jag kryddar laxen med citronpeppar och massor av torkad dill (jag förvarar

min torkade dill i plastpåsar). Smörjer en ugnsform med lite smör 

och lägger i laxen med skinnsidan uppåt, för att laxen inte skall bli torr.

Laxen är klar när skinnet lossnar (oftast brukar jag ha laxen i 200 gradig 

värme men nu blev det lite annat pga brödet).

Till laxen kokade jag potatis och en kall sås gjord av gräddfil,

 som jag kryddat.

Hos oss blir det mycket potatis, eftersom vi har egenodlad potatis.

Jag försöker ändå variera mig och minst en-två dagar i veckan blir det

något helt annat. Vad blev det för mat hos er idag?

Lp-skiva i nytt format

Idag vill jag visa en julklapp sonen fick av en av

sina kompisar. Det är en gammal Lp-skiva som fått ett nytt liv.

Kan ju avslöja att skålen var fylld med karameller när han fick den,

fast det är den ju inte längre, så några rödlökar fick bli stand-in.

Snyggt om ni frågar mig.

Var öppen för förändringar,

men kompromissa inte

med dina djupaste värderingar.

-Dalai Lama-

Nysnö på istäckta vägar

Måndag.

Minusgrader. Fem minus för att vara exakt.

I går kväll föll några vita flingor och gjorde det förrädiskt

att röra sig utomhus. Underlaget är nämligen is.

Jag borde hämta in mera ved, men jag drar mig för 

att gå ut. Men snart måste jag.....

Natten till fredagen drev det in lite snö, som töade bort

under resten av dagen. Lördagen var varm och blåsig.

De mindre vägarna är skridskobanor.

Förrädiska. Och så nu lite torr nysnö på eländet.

Minusgrader i veckor framöver.....

Usch, vilken isvinter!

Så här vitt och fint såg det ut på fredag förmiddag. Jag åkte

förbi min barndomskyrka. Det var en dag när endast det vita och

det svarta syntes trots att det är en färgbild.

Ha de gott ute i ishalkan!

Panik

Så sjunger det här veckoslutet på sista versen.

Söndagskväll och lugnet råder åter här hemma. Sambon sitter 

framför tv:n och sonen har rattat iväg till sin skola. 

Men det har ju varit rätt mycket fart och fläkt över dessa två dagar

också, en del "mycket panik" och en del "mindre panik".

Är ni beredd att höra mera?

Här en bild av vår julgran. 

Det hann bli lite panik innan vi fick ut årets julgran.

Tjugondag knut var visst redan den trettonde, men vår gran fick

vara inne på övertid. Granen fick vara inne ända tills idag, då 

klippte jag ner alla kvistar och sedan bar vi ut kvistar 

och stammen insvept i ett lakan. Inga extra barr här inte!

Farväl kära grann, du var speciellt vacker i år!

Mest panik detta veckoslut var det ändå på lördagskvällen.

Ja, vi hade ingen panik men väl amatörskådespelarna uppe på

scenen. Vi såg nämligen Smedsby uf:s "Panik på klinik", en hejdlös

rolig fars skriven av Adde Malmberg, Johan Schildt och Robert

Sjöblom. På plastikkirurgiska kliniken Klippt och Skuret hände

en hel del förvecklingar... gå och se den om ni vill att ett gott

skratt skall förlänga livet! Det var mycket spring i dörrarna och

det var rätt många förvecklingar, precis som det skall vara i en fars.

Och som sagt, skratta gjorde vi....

Tre rätters på Teatteri

För precis en vecka sedan smorde vi kråset i Helsingfors.

Vi hade bokat bord på restaurang Teatteri/Teater terassen.

Där ute rev kalla vintervindar men inne i restaurangen

var det värme och stämning.

Med rött eller vitt vin i glasen blev inramningen den bästa.

Det var förstås roligt att gå ut och äta tillsammans med ett stort gäng.

Det blev mycket skratt, mycket pladder.

Och mycket god mat.

Vad sägs om fisk till förrätt? Jag började med limemarinerad sik

tillsammans med avokado och grillad sallad. Så underbart uppfriskande!

Andra valde soppa på jordärtskockor med skogssvamp.

Hade aldrig ätit så gott, var deras omdömen....

Till varmrätt valde sambon och jag en underbart god bit av det

möraste lammet med rosmarinpotatis och bönor.

Den här maträtten "lever jag länge på".... nästan så

jag ännu svävar över matbordet.....

Och ni förstår, till efterrätt satte jag i mig en varm chokladfondant med

något som hette dulce de leche. Guuud så gott!

Andra hade satsat på en uppfriskande variant av pavlova (tror

jag att det var). Vi satt länge och beundrade de stora vackra

tallrikarna som våra efterrätter serverades på. Men så

högg vi in på pricken över i:et, efterrätten....

Underbart att sitta flera timmar och äta gott, diskutera och

lösa världsproblem medan man tittade upp mot taket på de speciella 

taklamporna. En trevlig middag i den trevliga huvudstaden

Helsingfors blev ett mycket fint minne.