Sista oktober

Tänk så snabbt tiden flyger förbi. 

Idag har vi redan sista oktober. Oktober har varit en månad

som gått med rekordfart av någon anledning.

Jag brukar alltid ta upp mina morötter så sent som möjligt,

men senast inom oktober månad. I går kände jag att det var dags.

Både morötter och de sista rödbetorna kom upp ur jorden. För jag 

tänker som så att rotsakerna klarar sig bäst ute, där är det oftast bättre

temperatur än inne i vår källare. Men nu började ju dagarna i oktober 

sina, så visst var det dags. Kålrötterna får ännu vara kvar ute.

Oktober månads sista dagar har varit solskensdagar.

I går hade jag en ledig dag, precis som sambon, och vi åkte 

ut till vår villa vid havsviken för att sova över en sista gång.

Mera om de hösthärliga timmarna ute vid havet en annan dag.

Köklot med Norrskat

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Hösten är vacker.

Även senhösten har sina vackra sidor.

Häromdagen åkte jag ut till Köklot för att njuta av höstluften,

lugnet och stämningen. För det är något alldeles speciellt i det

yttersta havsbandet. Även på senhösten. 

Köklot är en ö och även en by i Korsholm.

År 1975 fick byn en vägförbindelse med fastlandet. Den tiden var

detta projekt Finlands största enskilda vägbyggnadsprojekt. Tidigare hade öborna

varit tvungna att åka båt eller på vintern med häst och släde, skidor eller

sparkstötting för att ta sig över till fastlandet. Här ute var man fiskare

eller jägare och det sägs att fast bosättning har funnit på ön sedan 1600-talet. 

Hur många som idag bor permanent på Köklot vet jag inte

men tippar på att de är ett 50-tal åretruntboende. Under

sommarmånaderna utökas innevånarantalet med några hundra villabor.

I Norrskat på Köklot slutar vägen.

Havet kommer emot. Då har man kört igenom själva Köklot byn och 

längs en 5 kilometer lång vägsträcka till gårdsgruppen Norrskat.

Här ute guppar ännu många båtar vid bryggorna, trots att den varma

sommarsäsongen är över sedan länge. En vacker fredagskväll på sommaren

är det trafikstockning i Norrskat när alla villabor skall ut till "skärin" med

sina båtar. Bilparkeringen är fullsatt. Däremot en höstdag som denna

står endast en bil på parkeringen.

Det är vackert i Norrskat.

En idyll med röda hus, välklippta gräsmattor

och blått havsvatten inne i de skyddade havsvikarna.

Dagens bilder är alla från Norrskat.

Mera om Köklot en annan dag.

Nu är mossa och ris införskaffad

I går kväll och i natt blåste det storm utanför sovrumsfönstret.

Jag lång en stund och lyssnade till vinden innan jag somnade.

Under natten hörde jag hur regnet kom, först som små trevande droppar och 

sedan med mera ös. Ösregn. Det är ju sådan som kan vara så sövande nattetid....

 I morse flödade regnvatten på gården men blåsten hade

upphört. Nu några timmar senare har också regnet upphört

och vattnet har sjunkit ned i marken.

Annat väder hade vi i går. 

Det var en relativt varm dag då man kunde ana

den blå himmeln bakom molnen. Det var en dag med fina färger,

en sådan där höstdag som ger kontraster. 

Jag bestämde mig för att åka ut till skogen för att plocka både

mossa, tallris, enris och kottar. För jag tänkte göra en Alla helgons-krans 

till graven och även göra vackra dekorationer utanför vår egen dörrtrappa.

Jag åkte ut till sommarvillan bara för att. Och där ute var det

så härligt. Luften var skön att andas och jag njöt verkligen

det mesta jag kunde. En kasse full med ris och en kasse med

mossa och kottar blev det.

Det var högvatten. Vi har ju haft dagar med hård sydlig vind

och vattnet har säkert pressats upp från Östersjön.

Det är vackert ute i skärgården på hösten.

Gårdagen bjöd på ett blått hav som låg som en spegel med endast

några krusningar kring en sten ute i vattnet. Fram emot kvällen drog 

stormen in och då såg säkert havet helt annorlunda ut.

Träffis på sta´n

Måndagen blev en solskensdag. Men det satt långt inne.

Efter dagar av först snö och sedan regn eller bara mulet gråväder

behagade solen äntligen få tillträde i går eftermiddag.

Jag och sonen hade bestämt oss för träffis på eftermiddagen.

Men tänk så snabbt mörkret börjar falla nu om kvällarna

efter att vi övergått till vintertid (nåja, det är väl lite ljusare 

på morgnarna istället). När jag gick på sta´n vid halv fyra tiden

glödde de sista solstrålarna. 

Vid stadshuset lyckades de lyste de sista solstrålarna 

och förgyllde husets gula fasad.

Sjöfartsstatyn med stadskyrkan i bakgrunden stod i skugga.

Här bakom stadshuset, som ligger i stadens absoluta centrum

såg jag en fågelholk i ett av alléträden. Undrar om den holken har

haft sommargäster detta år? Eller om den bara har varit en prydnad?

Medan sonen körde sin första körlektion till det nya körkortet

gick jag en sväng i affärer. Nu börjar man plocka fram jul i fler och fler

affärer. Men på Pentik hade man ännu höstfärgerna framme.

Jag tycker om brunt, grått och accentfärgen orange så här på hösten.

Sonen och jag gick ut på en matbit efteråt. Det kändes som om det

var evigheter sedan jag ätit köpemat, så jag satsade på något riktigt 

onyttigt och valde pizza medan sonen vald något annat när 

mamma betalade.... 

Kaffepaketspyssel

Söndagen blev ännu en av dessa pysselsöndagar.

Så här på hösten passar det ju så bra med inomhuspyssel,

så vi fem damer strålade samman ännu en söndagseftermiddag

för att pyssla med kaffepaket.

Två av damerna kommer att hålla kurs i att göra korgar av kaffepaket.

Så de satt och planerade vad man kan göra för att tillfredsställa

 handarbetsintresserade arbetskamrater. Sy remsor och göra korgar kanske.

Jag snodde ihop två kastrullunderlägg på en liten stund.

Trots att jag redan tidigare har gjort en hel del underlägg måste jag säga att

det här är en nyttosak som jag använder varje dag och det behövs

alltid fler underlägg.

De andra sydde remsor av blå kaffepaket. De var så överlyckliga

att ha lyckats få blå Saludo-paket, men eftersom det går åt en hel del

kaffepaket till en korg beslöt de använda insidan av några andra

paket för att bryta av med silver mot det blå. 

Här är det grupparbete som gäller.

Klädnypor i mängder är bra att ha när man flätar

ihop en korg. Visst blir den fin, den blå-silvriga korgen?

Väl hemma kunde jag inte låta bli att börja jobba med en korg

eller en väska (om jag bara lyckas få fler kaffepaket av märket Kulta 

Katriina mörkrostat). Här behöver man ingen symaskin utan man viker

endast. Det är bra att ha strumpstickor för att hålla flikarna på plats. När man 

fått fem fyrkanter är det bara att sy ihop med stoppnål och garn.

Nu har snön smält

Jag är så tacksam att en av våra grannar som är it-kille kunde

hjälpa mig med min nya dator. Både laptop och Windows 8 har ju vissa finesser

som min gamla förlegade dator inte hade. Och det är ju svårt att lära gamla hundar

sitta som ni vet, så jag ville ju ha bort vissa finesser som störde i den nya datorn.

Nu är jag nöjd och den fungerar riktigt bra. På köpet fick jag

massor av datavisdom och nyinstallerade program, som faktiskt 

är liiite bättre än dom gamla.....

Man lär så länge man lever är väl ordspråket för dagen.

I dag visar jag några bilder som jag tog i torsdags. Då sken solen och

vi hade någon minusgrad. Vinden rev i från sydost och det gick vågor på havet.

Även inne i vår lilla vik gungade det rejält.

Rimfrosten prydde alla vissna löv som låg på marken. Efter en stund

smekte solstrålarna bort rimfrosten, men någon värme att tala om

det hade vi inte i den kalla vinden.

Jag åkte ut till skogen där sambon börjat hugga en gata bland

trädstammarna, här skall vi nämligen göra en skogsväg. Några hundra

meter in i skogen fanns flera stora myrstackar, men myrorna hade

gått i vinterdvala. Det var orörligt kring stacken.

Jag hjälpte till med att dra bort ris och naturligtvis tog jag mig

en tepaus ute i skogen. Allting smakar ju så mycket bättre

när man sitter på en mossig sten i skogen.

Idag har vi lördagsmulet och lite duggregn. Snön som vi fick i går

är ett minne blott. Nu utlovas nästan tio plusgrader både dag som natt

de närmaste dagarna. Och frågar ni mig, så är ju det inte helt fel.

Årets första snöstorm

I morse funderade jag om jag skulle stanna i sängen hela 

dagen. Jag låg och tittade ut igenom fönstret på snöflingorna som 

dansade runt i vinden. Snön låg i små drivor på uthustaket.

Och onekligen kändes det varmt och skönt under täcket...

För brrr, inte vill jag ju ha vinter redan. Jag är ju inte alls

redo för snö, vinterhala vägar och snömodd .

Men visst var det dags att stiga upp. Det kändes nästan som när man

var barn och ville kolla hur mycket snö det hade kommit.

  

Det låg några centimeter med nysnö på marken. 

När jag kom ut igenom dörren såg jag ett visset ek-löv som

låg i fotspåret som sambon satt i snön. 

Spireabuskarna hade fått kronor av vit nysnö på sina 

uttorkade blomställningar. Brunt och vitt, tjusigt!

Trots att vinden var i avtagande kändes det skönt att gå längs

vägen nära skogen. Ute på slätten var det betydligt 

kallare med snålblåst. 

Hemma på gården hade vattensåarna fått en isskorpa.

För att höns och ankor skall få vatten var det bara

att hacka hål på den tunna isskorpan.

Nu har snöfallet dragit förbi och temperaturen

börjar visa sig på plussidan.

Så den här snön är kanske ett minne blott redan i morgon.

Ett livstecken

Både i går och idag lyser höstsolen över våra nejder.

Dessutom har vinterkylan svept in, så vi har minusgrader

även dagtid. Till helgen utlovas varmare väder, men med

värmen kommer ju också molnen och regnet. Så vad är bättre...?

Ni kanske har märkt att jag skrivit mera sporadiskt

den senaste tiden, men det beror inte på något särskilt.

Det är väl helt enkelt så att orken för tillfället inte räcker till.

Men att sluta blogga, nej det tror jag väl ändå inte...

Ha det gott alla ni som kikar in till mig

och tack för alla era fina kommentarer här och på FB!

Hösttrist och inspirationsfattigt

I dag har jag inplanerat att skriva en artikel om 

en av vår tids folksjukdomar, nämligen diabetes. Men det vill

sig inte, jag saknar helt inspiration. Trots att jag häromdagen träffade en 

av landets mesta hälsobloggare (på finska) och då var flödande av energi. 

Kan det månne bero på det hösttrista vädret....?

Igår var jag inte heller speciellt slagfärdig. Efter att ha klarat av årets

tandläkarbesök tänkte jag "göra sta´n". Jag var in i två affärer, sedan

unnade jag mig en te med bakelse och lite caféliv. Ja, det betyder att jag

slötittade på folk som gick förbi och så studerade jag vílka olika drycker som 

caféet serverad. Smoothies, kakao, tee, istee, kaffe, espresso, cappuccino,
cafe latte, mochaccino, cafe mocha, chai latte.... Ibland fastnar vissa
oegentligheter på hjärnan... Dags att åka hem tänkte jag.
Det måste ju bero på det hösttrista vädret... Tror ni inte?

Idag bjuder jag på en gammal bild. Jag har inte fotograferat speciellt
mycket de senaste dagarna. Och de jag fotat vill inte in i nya datorn....
Det känns definitivt att inget vill fungera just nu.
Varken hjärnan eller datorn är speciellt samarbetsvillig.
Jag går ut på en promenad, kanske naturen hjälper....

Ett helt fång med rosor

Söndagsförmiddag och regn i massor. 

Jo, idag visar sig hösten från sin absolut tråkigaste sida.

Regntunga skyar men rätt varmt med plus 8 grader.

Igår satt jag och försökte snurra ihop några lönnrosor av bruna 

höstlöv. Jag har sett dessa rosor i flera bloggar och även i

en del pysseltidningar. Jag hade hämtat in en drös med lönnlöv

och satt vid köksbordet när två av mina pysseldamer kom in. 

Sådan tur att en av damerna kunde snurra till dessa rosor. Jag hade 

ju bara vikt rakt av och börjat snurra, men fick lära mig att det blir snyggare

om man vänder lövet med baksidan mot sig, viker ner översta fliken mot sig,

och sedan viker ner de två andra flikarna likaledes mot sig och sedan snurrar fast

bladet ovanpå den förra, men lite lägre ner. (Förstår ni någonting av detta?)

Slutligen binder man ihop blomman med en snygg tråd.

Nu hade jag plockat endast gulbruna löv så mina rosor fick

ju en brun diskret färg, precis som jag eftersträvade.

Så vet ni, nu har jag ett helt fång med rosor på köksbordet.

Hela tolv stycken faktiskt. Rosor som är helt gratis 

och som kommer direkt från naturen!

Den magiska hösten

I går var jag och sambon ut till vår villa.
Det var kallt, nästan minusgrader även dagtid. Men bara nästan.

Jag tog ett djupt andetag och det kändes i den kalla luften att vintern verkligen
är i antågande. Det kändes att nu är det stunden mellan sommar och vinter.
 Efter en lång och magisk sommar är det dags att välkomna
slutet av den magiska hösten. För om något är magiskt,
så är det väl hösten.

Det var krispigt kyligt och sträft i luften. Men inte så kallt att isen hade lagt sig.

 Ute vid havet var det ännu några plusgrader. Och det var lågvatten. Den sista

växtligheten lyste gul efter några nätter med nattfrost.

Vassen speglade sig i vattnet, så att den syns dubbelt så lång.

Så hördes plötsligt  ett hundskall och en älghund kom rusande rakt ner till 

bryggan där jag stod och memorerade. Den sprang med nosen mot marken,
 så att den knappt noterade att jag stod där. Tungan i ena mungipan. Flämtande.
Här var det bråttom! Här var det dofter i höstskogen som gällde....

Vi hade noterat att en av grannbyarnas älgjaktlag idkade jakt.

Efter en stund kom hundägaren med bil.

Hunden var försedd med pejling och ägaren trodde att den älgkalv hunden

jagade hade simmat över vid vår vik. Men vi hade inget sett,

det måste ha hänt innan vi kom. 

Hunden rusade vidare in i skogen och jägaren åkte efter. 

 Lugnet rådde åter.
Jag gick ner till "piren" för att

hämta den vita plaststolen som jag hela den varma 

sommaren har haft ute i vassen. Här på stolen har jag suttit

och njutit varma sommarkvällar. Men nu sitter jag nog inte mera där 

ute bland stenar och vass, stolen får följa med upp till bastun där den stuvas undan.

Har man sett! Jag fick mina foton att fungera även i den nya datorn!

Dessutom har jag redigerat bilderna. Den översta har fått lite mera färg

och så har de alla fått min autograf.

Älghjärta, kantareller men framförallt en ny dator

Jag har köpt en ny dator/laptop och nu försöker jag lära mig använda

Windows 8. Inte så enkelt för en helt ickedatorintresserad individ.

Men visst skall det väl gå att lära sig använda denna nya laptop också,

fast några nya bilder bjuder jag inte på idag. Så ni får inte se de 

litervis med både gula kantareller och bruna trattkantareller som jag

plockade idag. Inte heller får ni se älghjärtat som jag och sambon

hämtade igår kväll från älgjägarnas slakthus här i byn. 

Men däremot får ni se några av förhöstens första kantareller.

I kväll smörstekte jag en hel hög med kantareller tillsammans med 

en gul lök. Mums till kvällsmaten!

Om det finns en lösning på ett problem,

är det onödigt att oroa sig.

Om det inte finns någon förklaring på problemet,

är det meningslöst att oroa sig.

- Dalai Lama-

(Han säger så mycket klokt den där Lama, hur kan han veta att
jag oroar mig lite hur jag skall få den nya datorn att fungera
som jag vill och inte som den vill....?)

Ett ställningstagande

På den här bloggen brukar jag sällan ta ställning.

Men idag är det dags igen. För ibland blir jag så beklämd när jag ser

vart vi människor navigerar vår värld. Aldrig någonsin har det
funnits färre djurarter på denna planet som nu. Tittar vi omkring oss här
i vårt närområde Norden ser vi hur få naturliga platser som de vilda djuren har
att röra sig på. Allting skall besprutas/manipuleras (för att få största möjliga vinst) både
växter, blommor, djur, kläder, prylar och sådant som i slutändan blir vår mat.

Jag är ekonom, så jag förstår de ekonomiska konsekvenserna. Men jag
förstår också, vilket inte alla förstår, att i dagens samhälle tänker vi inte långsiktigt.
I många år har jag förstått att ekonomi inte alltid är ett långsiktigt tänkande.
Det är årsbudgetar och det är max 5 - 10-års framtidsplaner.
Långsiktighet är hur det blir för våra barnbarn och barnbarnsbarn och deras barn.
Vilken värld ger vi över till dem? Inte bara miljökonsekvenserna utan även
människorelationerna. Närheten människor emellan.
Blir vi, som på bilden ovan när ljus speglar sig i fönsterglaset ut mot mitt höstlika
äppelträd, små prismor som ensamma hänger lösa utan stam och utan
en plattform att stå på?
Jag anser att stort inte är likhetstecken med framgång.
Jag anser att ödmjukhet är en värdefull egenskap.
(Grattis till Malala, årets Nobelsfredspristagare, som så rättframt lyfter fram
de självklara målen som för många anses så kontroversiella.)

Norrsken

I går kväll hade vi ett häftigt norrsken som glittrade på himlen.

När jag kom hem på kvällen ville jag sitta och ta det lugnt en stund.

Dricka lite te. Sitta i en skön stol med fötterna på soffbordet. Vippa

lite på tårna. När jag öppnade Facebook såg jag att flera hade 

kommenterat det vackra norrskenet.Sambon hade 

också berättat om det vackra skenet när jag kom hem,

så nu fick det allt bli dags för lite uppryckning.

Redan ute på gårdsplanen såg jag hur norrskenet dansade. Ibland

större och ibland endast som en dimma. Skenet drog sig mot norr och

jag gick ut längs vägen för att inte husen och skogen skulle skymma skenet.

Klockan var kring 22:30 och den vackra himladansen hade hållit

på över en timme. Magiskt var det!

Jag gick ut till åkrarna, där det inte finns någon vägbelysning. 

Norrskenet dansade vidare. För det mesta var det nu endast som en dimma

som upptog halva himlavalvet. Men ibland fick svansen en vacker grön färg. 

(Om ni förstorar bilden ser ni stjärnorna på den mörka himlen.)

Jag stod länge där ute i den svarta natten och beundrade norrskenet.

Jag kände mig så stor samtidigt som jag var så försvinnande liten.

Världen, livet, är ofantligt en kväll när norrskenet dansar.

Inspiration bland bladen

På förmiddagen var jag in till staden och då passade jag på att 

lagra lite inspiration. Och vet ni var jag alltid finner den mest 

underbara inspirationen? Jo i en bokhandel!

Nu hade dom ännu inte fått in den bok jag hade spetsat mig på, så jag

passade på att vandra runt bland bokhyllorna. Jag måste

ju medge att jag alltid har tyckt om böcker. Att bläddra i dom,

läsa något ord, gå vidare till nästa bok....

 Som på avdelningarna för trädgård, handarbete, natur, foto, resa ...

ja, jag blir ju fast. Känner hur inspirationen börjar flöda.

Ett riktigt vitaminpiller!

Jag hittade t.ex. en inspirerande bok som handlade enbart om att göra

vackra saker av björkris. Den var så härlig!

Nu brukar väl jag också leta tips och idéer på nätet, men just det

där med att hålla i en bok, det är allt något speciellt.

(Stackars den yngre generationen som kanske inte alls har 

samma behov av böcker som vi äldre har.....)

Annars är dagen grå, trist och rätt kall.

När jag vandrade tillbaka till bilen gick jag igenom kyrkoparken

där många löv ännu hände kvar uppe i trädkronorna.

Vackert med de knotiga träden, som sett så

många vårar och många höstar.

I kväll blir jag utsatt för ett spännande experiment. Jag skall nämligen

intervjua en person som inte vet om att han skall bli intervjuad.

Få se hur det kommer att gå....Tänk om det blir en "blädro".

Måste ju medge att ibland ställer jag till det.....

Därför var det bra med gott humör och inspiration redan 

från förmiddagen....