Otroliga mars!

Så har vi övergått till sommartid och kvällarna har blivit sååå ljusa.

I morse hade vi ett puder av vitt på marken. Nu gör solen sitt bästa för

att smälta bort snöflingorna. Det glittrar redan i gräset av vattendroppar.

Och här sitter jag med en kopp varm svartvinbärssaft....

...och mumsar på en smörgås av mitt hembakade bröd innehållande mycket frön.

Årets mars månad har varit en månad som bara susat förbi.

Nu har vi den sista dagen på denna månad.

Så mycket roligt som hänt denna mars månad! Jag har sålt en hel del artiklar
och jag har träffat massor av härliga människor. Minst två av mina texter
och foton har hamnat ute på tidningarnas hemsidor Jag har skaffat mig en ipad
och jag har äntligen börjat instagramma (privat). Dessutom har jag kontaktats
av finlandssvenska Yle, som uppmärksammat min blogg. Nu vet jag inte om det
leder till något, men bara känslan att bli "upptäckt" är inspirerande.
Med tillförsikt tar jag mig an dagens artikelskrivande och hoppas att
jag får till det.....

Att känna för träd

Jag undrar om den moderna människan känner för träd....

Om den urbana människan överhuvudtaget noterar att det finns träd.....

Möjligtvis vet många att det finns träd i parker och så..., men reflekterar de över träden som

växer i skogen? Vet de hur en liten planta växer till ett stort träd? Ett träd som kanske

får uppleva somrar och vintrar i många hundra år? Hur många av dagens

människor har känt doften av färskt trä? Smakat träsav? Lyssnat till 

suset i trädens grenar?

Jag är lyckligt lottad som får jobba med träd och skog. 

Jag får uppleva naturen då den är som bäst. Jag får dra in doften av 

 nysågade spån, kådiga grankvistar och våt mossa. 

I dag har vi åter varit samlade delar av sambons släkt. Vi har lastat stockar,

sågat ner sly, plockat undan kvistar och grenar. Svettats och pratat och skrattat.

Ätit soppa och limpsmörgås med ost och berättat om våra liv.
Gammal som ung. En gemenskap och en värme i arbetets tecken.

Tänk så många som inte får uppleva detta.

Ett livstecken före Earth Hour

Snart skall vi släcka lamporna och fira en energisnål timme.

Allt för uppmärksamma klimatfrågan. En av de viktigaste frågorna i världen,

tycker jag. Energi klarar vi oss inte utan, men vi kan ju fundera på hur vi

använder energin så att vi inte utarmar de enda resurserna som finns.

I dag har solen gett oss energi. Sol och tio graders värme.

En härlig dag, så skön att den gärna hade fått fortsätta ett tag till.

I dag var vi hela sju personer som hjälptes åt att såga ner några jättestora

björkar och granar nere vid stranden där sambons släkt har sina sommarstugor.

Det blev inte många foton idag, vi jobbade istället så svetten rann....

Nu skall jag sätta mig ner med en kopp te och titta in i ett brinnande ljus.

Earth Hour tar snart sin början.

Fredagskväll i växthuset

Här har fredagen susat förbi med solig fart. Nu är det 

redan kväll och jag sitter inomhus medan kvällssolen färgar himlen orange.

I dag har jag hunnit räkna flera vårtecken förutom att jag jobbat 

en hel del. Lärkan, tofsvipor, mygg och nässelfjärilen räknar

jag till dagens "tjing". 

Efter kvällsmaten satte jag mig ute i växthuset en lite stund. Där satt jag och 

bläddrade i några inspirationsböcker som jag lånade 

på biblioteket idag. 

I går klippte jag en liten hög med videkvistar. Tanken är att jag skall fläta

stöd för mina sommarblommor. 

En nässelfjäril flaxande och ville ut ur växthuset. Lilla fjärilen har det

 nog bättre att bo inne i mitt lilla växthus, för fastän vi hade flera plusgrader

är nätterna kalla. Alla vårtecken till trots, det är liiite för tidigt att tro

att våren och sommaren vinkar runt hörnet.

Det är ju bara slutet av mars.....

Snödroppar och smörgås Ragnar

Det vackra mars-vädret fortsätter. Kalla nätter och 

soliga fina dagar. Jag känner mig full av energi och det blir inte

långa stunder framför datorn. 

Nere vid växthuset blommar snödropparna. 

Tappert uthärdar de nätter med minus 10 grader . När solen når fram till blommorna

på morgonen sträcker de på sig, och njuter av vårvärmen. Precis som vi människor.

I går träffade jag en av mina fd arbetskamrater för en lunch i Saluhallen.

Det var så roligt att höra "senaste nytt" och diskutera stort som smått. En lyckad snabb

träff med stor igenkänningsfaktor. Jag lever ännu kvar i företaget, trots att jag lagt det bakom mig.

Det var ju så att efter 25 år i ledande position i företaget beslöt jag mig för ett år

sedan att gå vidare i livet. Att välja något helt annat. Och jag har verkligen gått

vidare i livet. Jag har inte valt bort något, jag har valt till något.

Fin lunchträff M, den får vi göra om någon dag!

Världens mest använda ord

Vet ni vilket ord som är det mest använda i hela världen?

Det lär vara ordet ok, eller som vi säger på svenska okej. Det är

ett ord som jag faktiskt använder rätt ofta när jag tänker efter.

I alla fall när jag pratar. Okej.

Men det är mer än ok att sitta ute i solen dessa dagar. Det är underbart!
Inte så varmt kanske, men alldeles, alldeles underbart.
Dessutom smakar ostsmörgås och varmt te utsökt gott när man sitter
på verandan ute i skären. Jag tog en utedag i måndags. Plockade fram
krattan och åkte ut till villan för att samla ihop lite fjolårslöv.

En tunn isskorpa låg ute på vår havsfjärd. Men: Ser ni himlen?
Så ljuvligt vacker!. Så blå! Så.....
Ja,  ni skall veta jag drömde mig bort, där jag satt på verandan.
Lyssnade till måsarna som skränade högt där uppe på någon
vårvind, knappt synliga för ögat.
Här ute vid villan skall jag sitta i sommar och jobba.....

Men i måndags krattade jag löv. Allt blev inte klart, men så mycket
så att jag blev svettig på ryggen och så att det ser mera inbjudande ut
när jag kommer ut nästa gång. Okej.

Stenar och is vid Replot-bron

I går åkte jag ut till havet. För att riktigt njuta av vårsolen.

Ännu har vi ingen riktig vårvärme, men vi har solen och i lä för vinden

känns det så ljuvligt skönt. Nu vill jag bara vara utomhus!

Lite is finns kvar. Men nu börjar det blåa vattnet nästan lysa i ögonen.

Ett klart vatten och massor av stenar.

I går stannade jag vid vår landsändas mest fotograferade byggnadsverk, 

nämligen Replotbron. Finlands längsta bro. Och ser ni stenarna på standen?

Stranden består av sten och åter sten. Här står jag vid standen på Fjärdskär.

När inlandsisen drog sig tillbaka lämnade den stenar efter sig. Men på vissa ställen

är den släta berggrunden i dagern. Här syns den allra äldsta berggrunden.

Man ser lavaströmmarna som stelnat till sten, från de urtida vulkanerna som

 bildat vår landmassa. Lade mina handskar på den släta stenhällen

för att ni skall se storleken på skiftningarna i berget.

Jag vandrar under bron till andra sidan där fiskarna håller till,

och så vandrar jag tillbaka igen. Rakt in i solen.

Här vid stenbordet borde man sitta en vacker sommardag och blicka ut 

mot bron och havet. Nu tidig vårvinter, när träd och buskar står

kala, ser man också alla stenar som är grunden för brobygget.

Den senaste veckans hårda vindar har drivit in is mot strandstenarna.

Det vackra blå vattnet börjar synas mer och mer.

Det knäpper i isflaken när jag går förbi. Här ute vid havet

är det ännu kallt, men solen värmer och de tunna isbitarna "lever".

Under bron är havsströmmarna starka och havet strömmar fritt. 

Strömvirvlarna drar mönster i vattnet och isflak flyter vilset kring.

Här ligger is på is.

Solen lyser och jag njuter. 

En sådan här dag är blått min favoritfärg!

Kaffepaketspyssel

Måndag morgon och strålande sol. Nu känns det som 

en riktig marsdag, efter en kylig natt blir det en strålande solskensdag!

I går hade vi en pysseldag hos svärmor.

 Just nu jobbar vi med kaffepaket.  

I går gjorde jag ett underlägg av åtta Kulta Katriina-kaffepaket.

Här gäller det att få till ett bra mönster, och det är inte så lätt. 

Vilken tur att sambon jobbar för ett stort företag, för nu kan han ta

hem flera tomma kaffepaket i veckan.....

Svärmor och L gjorde också varsitt underlägg. Dessutom hade jag tagit

med mig underlägg som jag fått av T:s mamma för många år sedan.

Det är kastrullunderlägg som jag använder varje dag.

M gjorde en korg av svarta kaffepaket. Hon sydde remsor

uppe på vinden på svärmors gamla trampsymaskin.

Du som dricker kaffe: Varför slänga bort paketen

när dom kan blir vackra bruksföremål!

Pulled pork

Ibland känns det berikande att bjuda in några kära vänner på en matbit.

I all enkelhet. En kvällsträff. Jag är inte den som planerar flera dagar i förväg vad jag 

skall bjuda på, det brukar bli lite mat av det jag har hemma i kyl och frys.

Fast igår fick jag allt lov att göra en vända via mataffären, jag hade ingen

sallad hemma, och inget bröd heller för den delen.

I går bjöd jag på den enklaste av bjudrätter, nämligen pulled pork. För en köttbit

av gris hade jag i kylskåpet och fyra timmar hade jag på mig innan matgästerna skulle

komma. Jag tycker om mat som sköter sig själv i ugnen, medan man kan göra annat

istället. Som att göra potatismos, sallad och stekt blomkål . Dessutom gjorde jag en 

paj på rökt röding, en fisk som jag också hade i kylskåpet. Pajen gräddade jag i 

ugnen samtidigt som köttet. Som ni vet är jag förtjust i lättlagad god mat,

så här kommer mitt recept på köttet:

Pulled pork

1 1/2 kg benfri fläskkarré

2 tsk salt

nymald svartpeppar

2 gula lökar

1 vitlök

1 flaska rökig barbequesås, ca 500 gr

Sätt ugnen på 125 grader. Gnid in köttet med salt och peppar. Lägg

i gryta med lock. Skala och klyfta löken och lägg runt om. Häll på

bbq-såsen så det täcker kött och lök. Tillagas i nedre delen av ugnen

ca 5 timmar.

Nu håller jag mig inte till receptet till punkt och pricka, utan bara ditåt. Men

gott blir det och enkelt är det. När jag gräddade pajen körde jag upp ugnsvärmen

till 200 grader och det gick fint det också.

Det blev mycket skratt kring bordet. Vi kunde inte låta bli att titta på

Smoukahontas Youtoube-filmer. Både den med imiterade språk och den med

olika melodichanger. Det är Sara Maria Forsberg, en 19-åring från Jakobstad som

både pratar nonsens så att det låter äkta och sjunger så att man både känner

jazzens och operans äkthet. Den första videon, den med de olika språken hade setts

nästan 10 miljoner gånger i går kväll, och det bara på någon vecka! Nu skall

jäntan erövra USA och åker över dit om några dagar.

Vi avslutade kvällen med kaffe och kladdkaka med vispgrädde.

Som bomull kring lilla magen fram på kvällskvisten.

En padda

I dag har jag köpt min första iPad. 

Tanken är att jag skall ha den med mig när jag sitter ute på verandan 

vid vår sommarstuga. För det är just där ute i stillheten som skrivarlusten 

forsar fram. Nu har jag i alla fall något att skriva på, för jag har beställt

ett tangentbord också. Tangentbordet skulle komma om någon dag, så under 

tiden kanske jag hinner lära mig mera "touch".

Tur att sonen har varit ledig från skolan idag, för han har installerat 

massor av programappar. Jag har nästan inte hunnit röra vid min nya padda, men

jag har lärt mig hur jag kan lyssna på Il Divos vackra sånger....

Nu har vårvärmen kommit tillbaka!

Ha en skön fredag alla ni som kikar in.

Att se

I dag bjuder jag endast på några tankar om att se

och några foton på det.

Det är inte vad du tittar på

som betyder något,

det är vad du ser.

Bakslag och framtidstro

I morse låg jag länge, länge och tittade ut genom fönstret.

Snön vräkte ner i horisontalläge Det blåste en kraftig nordanvind och snön

piskade ned som sylvassa pilar (kunde jag tänka mig där jag låg mjukt

inbäddad under täcket). Mera snö, mera minusgrader och mera vinter....

(Nu är dagens bild inte direkt dagsfärsk, den är från en dimmig dag i januari förra

året, men den visar i alla fall snö och småmurrigt väder.)

Snön vräkte ner i en halvtimme, sedan blev det uppehållsväder nu på morgonen.

Tack och lov, vill jag säga. För nu räcker det med vitt på marken! 

Men vet ni, det var en sak som jag låg och tänkte på där i min sköna, varma säng.

Jag tänkte på ljuset. Morgonljuset. Det är likadant varje år, för 

mig är det liksom alltid en dag när jag plötsligt inser

att "det är ju ljust på morgonen!". Vintermörkret har gett vika.

I morse i vinande vinterstorm insåg jag att vårljuset var tillbaka. Till och med

 solen gjorde några tappra försök att tränga igenom molnen snäppet före klockan 8.

Och så ljust vi har det på kvällarna! Just idag har vi en dag som är 12 timmar och 6 minuter lång.

Och dygnets ljusa timmar blir bara fler och fler!

Otroligt, men snart är vi där igen. Med ljuset dygnet runt och med 

en saftig grönska som lyser i ögonen.

Nu ser jag framåt. 

Det blir säkert solsken idag också!

Mars-väder

I dag har vi fått mera snö, massor av snö egentligen, 

men i går sken solen och värmde så skönt.

Typiskt mars-väder. 

Det kan som inte riktigt bestämma sig.

På gårdagens promenad var det solsken och vita vidder.

Nu har vårvärmen försvunnit och vi har åter flera minusgrader.

Men jag klagar inte, det är bara att gilla läget.

Ute på slätten blåste nordanvinden, men uppe vid våra hus var det

lä och solen värmde så skönt. Med ansiktet vänt mot solen stod jag

en stund och lyssnade till takdroppet. Talgoxarnas kvittrade 

uppe bland träden. Ett skönt mars-väder helt enkelt!

Vintern har återvänt

Under natten mot lördag fick vi ny, vit snö.

Eftersom vi dessutom har fått kallare väder ligger snön ännu kvar.

I morse hade vi hela minus 12 grader. Dit for den våren....

Helgen tillbringades ute i det fria. Det blev skogsjobb i två dagar.

Den friska luften rensade upp mina igenslammade luftrör, så nu sitter

jag äntligen nästan helt utan förkylningssymptom. Skönt,

för nu har också skrivarlusten infunnit sig!

Trots gårdagens delvis soliga vinterdag blev det inga bilder av den

vackra vita snön, så nu i morse blev det att fota mina vackra vita

tazetter istället. Morgonsolen silar in genom fönstret och

bildar ljus och skugga i mina blommor.. 

Ha en fin måndag, alla ni som kikar in till mig!

Ekologiskt från Kodials

Kan berätta att min förkylning inte har blivit ett dugg bättre.

Här har jag ignorerat den flera dagar i rad, men konstigt nog finns

den kvar ännu idag. Näsan rinner (undrar hur många näsdukar det har 

gått åt?), huvudet är inlindat i ett lager av bomull ("va sa du?") och miljontals

små basilusker sprutar ur munnen när jag nyser (varför hålls dom inte inne i 

armvecket?). Som vanligt har jag för låg kroppstemperatur (runt 35,8) så här sitter 

jag påbyltad som om det var en smällkall vinterdag (och vart tog vårvärmen vägen?).

Ni skall veta, jag gör allt för att höja livsglädjen dessa dagar när förkylningskroppen

gör sitt bästa för att förmörka horisonten. Så igår åkte jag över till Kodials ekologiska 

affär. För man kan inte annat än att bli glad av att träffa en iderik och glad mister Kodial.

Inte många affärer med en handelsman som kommer och tar i hand när man kommer 

innanför dörren (han var också redan förkyld...). Jag skulle bara ha morötter till 

våra kaniner, men det blev en hel del annat också: bröd, sallad och det

ekologiska vetemjölet. Efter att vi stått och pratat en lång stund 

fick jag med mig lite ekologiskt te också. När våren kommer börjar Kodial odla

i sina växthus, det är nu den verkliga höjdarsäsongen börjar för hans affärer.

Har du möjlighet, så åk förbi hans affär vetja, du kommer garanterat inte att ångra dig

(det säger jag utan att vara sponsrad). 

Gårdagskvällen förgyllde sambon och jag med skrattfest. Vi var på en av

ortens revyer, som bjöd på otaliga skratt och fniss. 

Nu skall jag trotsa nordanvinden och kylan där ute och bege mig till skogs.

Jag ignorerar min förkylning en dag till!

(och kom inte med välmenande råd - du talar för döva öron!).

Svanar ute på isen och fiskar i bäcken

Härligt med en solig fredag, 

nu gäller det att njuta av vårvärmen för kallare väder på ingång.

Långt där ute få fjärdens tunna is trumpetar två svanar.

De dansar lite vårrusiga runt på isen.

Nere vid fiskbäcken är det lugnt. Ännu har fiskarna inte börjat sin

simtur upp längs den smala bäcken. Från havet upp till en liten insjö.

Så hör jag plasket av en ensam fisk som försöker ta sig uppströms i bäcken.

Den vilar bakom en sten och låter sig sedan svepas nedströms igen.

Jag ser att det är en stor abborre. Ännu är det inte dags 

att göra mandomsprovet upp längs bäcken.