Tvära kast

Nu har vi haft kallt väder hela veckan. Runt 20-25 nattetid, men lite varmare

dagtid. Fast då måste vi lägga till den isande vinden. Ruggigt kallt har det varit i alla fall! .

I morse såg jag soluppgången. Nu någon timme senare har det mulna vädret dragit in från väster, 

så nu kommer säkert kölden att dämpa sig. Det utlovas snö till kvällen.

Dagens bild är från min hemfärd från Björköby.

I veckan som gått har jag lärt mig mycket om hälsa och om inredningstrender.

Med mitt nya jobb blir det ofta tvära kast, but I love it! 

Har du förslag på något jag kunde skriva om, så ta gärna kontakt

med mig på mailadress gronanemone@gmail.com!

PS. Nu dansar de första snöflingorna ner från de grå molnen.

Det kanske blir snöskottning mycket tidigare än jag tänkt mig...

Alldeles underbart

Det är ju så fantastiskt att uppleva avkoppling och inspiration.

Ja man bara måste ge sig själv den där egentiden.

Med åren har jag äntligen lärt mig att man måste ta för sig mera.

Så häromdagen hoppade jag bara in i bilen och styrde dit näsan pekade.

Det var över minus 10 grader och mycket kallt i vinden.

Jag körde och körde. Jag stannade inte förrän jag var vid vägens ände.

Nu var jag ute vid Svedjehamnen i Björköby.

Solen sken och där ute var det nästan vindstilla. Visst var det kallt

men det var så vackert att jag inte tänkte på kölden.

Ute till havs var det dis eller kanske man kan säga tjocka. Och tittade jag riktigt
noga efter var det öppet vatten långt, långt där ute.
Men först låg en isvall inblåst mellan det blåa havet och isen in mot land.

Skoterspår gick kors och tvärs över isen. Men inte en enda människa såg jag.
En och annan bil svängde in mot hamnen, chauffören tittade sig omkring
och vände tillbaka. Ingen annan än jag gick ut ur bilen.
Bara jag och kameran.

Mera foton från denna vackra plats får ni se en annan dag.
Nu kallar jobbet, det är dags för lite kvällsjobb!

Ur Bondepraktikan

Nu för tiden finns foreca.fi och ilmatieteenlaitos.fi eller yr.no som i realtid

förser oss med väderprognoser. Vi kan enkelt klicka oss in och se 

vad det blir för väder kl 21 på kvällen eller hur det blir om en vecka.

Annat var det förr. Då fick man ty sig till att se på naturen och

lyssna på kloka gubbar som spådde väder.

Eller läsa i Väderspåmannens Bondepraktika.

För i Bondepraktikan kan man läsa: " Blir det skarp vinter 28 januari och kölden

håller i sig minst en vecka, så varar kölden ända fram till påsk."

Och för morgondagen kan man läsa: "Solsken 29 januari 

och det blir ett välsignat bärår." 

Nu gäller det att följa med hur det blir med den saken.

En kall vintermåndag när det är evigheter till sommaren....

I morse när jag vaknade var det mulet och den kalla vinden drev

med sig en och annan snöflinga. Nu, några timmar senare, 

har solen behagat visa sig - men snålblåsten är lika kall.

En sådan här måndag längtar man till barfotaspring

och fågelkvitter ute i en blomsterfylld natur.

Det är långt till sommaren, men drömma kan man alltid!

Som att drömma om den ljuvliga doften av nattviolen.

Känna doften på flera meters avstånd en varm sommarkväll....

Eller att få fröjdas åt de gula näckrosorna som flyter i bäcken.

Nästan så man en sådan här dag längtar till brummet av

grannens gräsklippare....

Skogsjobb

Nu har sambon äntligen blivit så pass bra att han inte kan hejdas från

att ta sig en skogsdag. Jag och L följde med. Idag blev det bara lite skogsjobb.

Det var gråmulet, minus 2 grader och rätt kraftig sydlig vind.

Rätt länge sedan vi jobbat oss svettiga i skogen...

Inte blev vi svettiga i dag heller, fastän  vi jobbade rätt flitigt.

I dag stod röjning längs ett skogsdike på agendan. 

Det var mest småsly som fick stryka på foten. Jag drog ut de 

späda stammarna till en skogsväg. Som en arbetshäst liksom. 

När man jobbar i skogen behöver man inte efteråt gå på gym i alla fall.

För att inte överanstränga sambon blev det en kortare arbetsdag.

Innan mörkret föll styrde vi kosan ut till vår sommarvilla.

Där ligger isen ute på fjärden.

Vid stranden hade kölden paketerat in vasstråna med ett tjockt lager med is.

Det hade säkert varit vackrare en solig vinterdag,

för nu var det bara mulet och skymning...

Nere vid stranden hade lite björkris blåst ner och fått en

vacker dräkt av istappar.

Det var tyst och lugnt ute vid fjärden. Endast en ettrig kall vind

drev över isarna. Dags att åka hem och värma oss!

Hundraåringen och författaren Jonas Jonasson

Det senaste dygnet har jag satsat på inspiration.

I går kväll var jag på bio och såg Felix Herngrens film om

"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och idag har

jag lyssnat till bokens författare Jonas Jonasson och låtit mig inspireras 

av en sann berättare. Jonasson har hittat sin egen nisch inom skrivkonsten,

han är en berättare där sanningar och påhitt varvas med någonting där lite mitt emellan.

Boken om hundraåringen gavs ut 2009. Jag köpte pocketupplagan året efter

och slukade boken. Jag både skrattade och fnös. Men kunde inte lägga

ifrån mig boken innan den var utläst. Sedan dess har jag lånat ut

den till många läsare. Tänk att skriva en sådan bok som den om hundraåringen 

och sedan få uppleva att den översatts till 38 språk 

och sålts i över sju miljoner exemplar!

Undra på att jag ville träffa författaren!

Jag var tidigt på plats i biblioteket och bänkade mig näst längst fram för att

både se och höra författaren. Han kunde berätta också, eller som han sa

"Att hålla föredrag om mig själv är inte så lätt. Jag är inte så intressant, så det

räcker säkert med en 7-8 minuter om mig själv, resten av halvtimmen kan jag 

berätta om min mamma, min morbror, min morfar och min morfars far Sven".

Så började han sin berättelse. Och som vi skrattade!

Det var en mycket lyckad eftermiddag!

F som i fredag och fet fisk

I dag har vi fredag. Äntligen suckar nog många.

För egen del tycker jag också det är trevligt med fredag.

Sonen kommer hem idag och det är alltid trevligt.

Idag tycker jag det är dags att visa en bild från en av vinterns

många vackra solnedgångar.Fotot tog jag för flera dagar sedan.

En kylig eftermiddag med iskristaller i luften.

Igår och idag fylls nyhetsmedia med information om de justerade

kostråden som statens näringsdelegation har kommit fram till.

Vi äter för dåligt. Det är för salt och för fett, skriver dagens Vbl.

Vi uppmanas äta mera grönsaker, baljväxter, frukter, fisk, nötter

och frön. Här sitter jag och läser den nya rekommendationen

medan jag dricker varm egenpressad havtornssaft (med lite socker i).

Jo, vi äter för mycket socker också. 

Jag kan bara konstatera att visst ser den god ut den nya 

tallriksmodellen med grönsaker (numera dekorerad med nötter), 

och två potatisar (istället för tre), lax (den feta fisken alltså) och

ett glas mjölk (fettfri skall det vara) och smörgås (utan smör eller pålägg)

med en kopp med färska bär till efterrätt. 

Kanske jag skulle göra fet fisk idag?

Frostnupet

Vinterhögtrycket har parkerat.

Klara kalla dagar och nätter avlöser varandra.

I går morse hade vi mulet och kölden hade mildrats, 

men så skingrades molnen och kölden drev in igen.

Vid fyratiden på eftermiddagen gick jag en liten runda med

kameran för att söka de sista vackra färgerna av solnedgången.

Rimfrosten började lägga sig i träden och på kalla uthusväggar.

Kölden bet i kinderna och i fingrarna medan jag knäppte mina foton.

Tänk vad det känns länge sedan vi klagade över regn och plusgrader!

Och ändå var det för bara någon vecka sedan vattnet inte

frös på marken och de modigaste växterna började göra sig redo för våren.

Kära vinter!

Du är så vacker och fastän du är kall är du helt underbar!

Livets rikedom eller rikedom i livet

När jag i går var ute på min promenad kom jag att tänka på förra vintern.

Då var jag trött hela tiden. Jag hade ofta feber och förkylning.

Låg hemma på soffan med en filt över huvudet och snörvlade,

medan jag tänkte på allt ogjort arbete som hopade sig på jobbet.

Nu, ett år senare, har jag en helt annan situation. Jag känner mig

friskare än på länge. Och jag hoppas jag får vara fortsatt frisk.

Jag känner mig nöjd med livet. Nöjd med min dag.

Jag har valt bort och jag har valt till.

I dag är jag min egen arbetsgivare. Jag jobbar med kortare dagar.

Jag väljer det som intresserar mig, det som inspirerar mig.

Jag har slagit av på takten. Den givna månadslönen är ett minne blott.

Men de ben jag har att stå på räcker. Själva livet är en rikedom för mig.

Jag försöker fånga dagen, stunderna. De små guldkornen som är gratis.

Jag vet att jag har det gott just nu. 

Ja, jag vill bara säga att jag trivs med livet!

Till sist några tänkvärda ord av en av jordens stora tänkare:

Människan offrar hälsan för att tjäna pengar,

sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.

Hon är så angelägen om sin framtid

att hon inte njuter av nuet.

Följden blir att hon inte lever i nuet

och inte heller i framtiden.

Hon lever som om hon aldrig skall dö

och så dör hon utan att någonsin ha levt.

- Darai Lama-

Lucas får följa med ut på promenad

Det är skönt att bestämma över sin egen jobbtid. 

Eftersom jag oftast jobbar hemifrån bestämde jag i går, precis

som alla andra dagar, att gå ut på en solig vinterpromenad mitt på dagen

när solen står som högst på himlen. I går fick dessutom hunden Lucas

följa med mig ut på åkrarna och in i skogen.

Lucas matte är på jobbresa och Lucas är inackorderad hos svärmor.

Han var självklart sugen på att komma med mig ut i det 

vackra januarivädret.

Det gäller att sätta sina doftmärken på strategiskt utvalda platser

och sedan krafsa över med snö och gammalt gräs....

Här ute på slätten och inne i skogen kunde Lucas gå utan koppel.

Ingen risk att han springer sin väg, säger jag "Vänta", så stannar

han och väntar. Vad vill hon nu?

Jag hade tänkt mig en mycket längre väg igenom skogen, men Lucas

valde den väg han ville gå och det var bara att följa efter.

Och visst är det onekligen mycket trevligare att gå ute i solskenet

än inne i den mörka skogen.

Lucas hälsar till matte!

En kväll framför kakelugnen

När kölden knäpper i knutarna är det onekligen skönt 

att sitta inne framför kakelugnen och värma de små fossingarna.

Gårdagen bjöd på kallt väder. Ännu en dag med klarblå himmel

och rimfrost i träden. Minus 20 grader eller mer.

Svärmor bjöd på god mat till hela släkten i går. Så där kunde vi 

bänka oss med fyllda tallrikar och låta oss väl smaka.

När kvällen kom försökte jag få lite värme i kroppen även här hemma.

Jag kröp in i en filt och satte mig framför kakelugnen för att

värma mig. Så satt jag länge, länge och såg in i elden

allt medan fötterna tinade upp.

Vandring i skogen

Kölden den fortsätter....

Det kalla vädret får ändå inte stoppa oss helt från att vara

utomhus, så i går gick jag och sambon mot skogen. Vintersolen stod högt

och kölden bet i kinderna. En riktigt vacker dag. En riktigt kall dag.

Snön knarrade under skosulorna, som det bara gör när det är riktigt kallt.

Vi gick längs vägen upp mot en åkerväg.

Här var det inte många som gått före oss.

Men titta, spår i snön!

En älg hade kommit gående längs åkern.

Med snö på marken blir alla spår synliga. Avslöjad!

Vi kom in i snårskogen och vandrade längre in

mot de höga granarna och tallarna.

Här inne i skogen var det tyst denna kalla januaridag.

Solen lyste uppe i trädtopparna medan vår stig gick i skugga.

Vi gick ända till ett av våra skogsskiften. 

Där stannade sambon. Han skulle hugga lite sly

som växte längs ett dike. Jag bestämde mig för att vandra hemåt.

Sambon pekade: "Du går rakt fram så kommer du ut ur skogen."

Lite tveksam var jag. Tänk att skogen ser så annorlunda ut när

det är snö på marken. Här hade jag aldrig gått tidigare kändes det.

Inga stigar att följa. Inga egentliga hållpunkter hade jag i skogen.

Över stock och sten, mellan snöklädda granar och eländiga stenrösen

gick jag. Rakt fram skulle jag gå....(gick nog lite hit och dit...)

Så kom jag slutligen fram till en stig i skogen. Först kände jag inte igen

mig, men så slog det mig att här är ju stigen jag gått många 

gånger senaste höst. Det var bara det att nu kom jag 

från andra hållet....

Där framme såg jag solen och åkrarna. Efter min skogsvandring 

var jag varm och nästen svettig på ryggen.

Nu hade jag inte långt kvar till hemmets varma vrå. 

Jag passade på att ta några vackra bilder av vinterns

vackra blommor. 

För visst har vintern också sin tjusning!

När kölden biter sig fast, vad gör vi då?

När vintern är som kallast, ja flera dagar med runt minus 20

det kallar jag för kalla dagar, då börjar man längta igen.

Längta till något annat. Något varmare....

I går var vi på femtioårs-uppvaktning. Den unga jubilaren tog emot gästerna 

iklädd en vacker blomsterkrans av vårligt fagra tulpaner. En krans

som hon fått som födelsedagsgåva av sin man. 

Grattis C och lycka till med ditt nya företag!

Annars händer inte så mycket denna kalla lördag. Där ute knäpper kölden

och rimfrosten lyser så vackert mot en klarblå vinterhimmel. Vi ligger lågt.

Trotsar kylan allt emellanåt men för det mesta blir det att

kura ihop sig inomhus. Elda i kakelugnen och 

hoppas på varmare dagar.

Vackra vantar

Kölden håller sitt grepp om oss. 

Så skönt att kura här inne. Elda i kakelugnen och känna

den lena värmen som sprider sig i rummet. 

I dag vill jag visa vackra stickade vantar. Tro inte att det är jag som

stickat dessa praktexemplar, nä det är allt svärmor som suttit 

och stickat. Dom här vantarna blev klara på någon dag.

Hon tog hem en vant som en väninna stickat och så satte 

hon igång att sticka av de restgarner hon hade hemma.

Visst blir man glad av så vackra vantar!