Södra Vallgrund vandringsled, del 1

På tisdagen var det ju så fint väder att jag beslöt gå en 

vandringsled, bara för att få upp flåset - och förstås njuta av solen.

Alltså, jag styrde bilen mot Fort Sommarö.

Fort Sommarö eller fästningsområdet i Södra Vallgrund grundades år 1940 

på bybornas mark för att skydda farleden in till Vasa. Andra världskriget

rasade och man ville skydda staden från inkräktare som kunde tänkas

komma sjövägen. Finlands försvarsmakt hade verksamhet ute vid

fortet ända till år 2000. 

Jag parkerade bilen vid vaktstugan och bestämde mig för att först gå den

blå vandringsleden som går igenom fort-området och ner till Sommarösund.

På tillbakavägen fortsatte jag längs naturleden, den röda
vandringsleden, ner mot stranden. Det blev en härlig
vandring på runt 8 kilometer sammanlagt.

Jag hann inte gå många metrar innan jag gick över "ett hav" av tallkottar.

Det var två stora ståtliga tallar uppe på berget som levererat dessa kottar

och ett antal barr. Härlig start på vandringsleden!

I skogen finns olika gömställen som krigsmakten använt.

Här "ett hus" som smälte fint in i naturen, nästan så
jag gick förbi utan att uppmärksamma dörren....

Jag valde att gå leden ner till Sommarösund och det blev att gå rakt mot solen.

Leden går över släta berghällar och sedan in i djupa skogen.

Inne i granskogen är det mörkt. Hit ner når inte
solstrålarna. Lite kusligt...

Men så blir skogen glesare och jag ser solen igen.

Färgerna återvänder och det är roligt att fortsätta vandringen.

Här växer skägglav på vart och vartannat träd. Att laven trivs är

ett tecken på att luften är ren och fuktig. Laven har ju blivit mer
ovanlig p.g.a. luftföroreningarna, men inte här ute i Vallgrund.

Så kom jag till en jättegryta uppe på ett berg.

Så här stod det på en informationsskylt "Konstiga, svårförklarliga

naturfenomen och formationer har alltid gett människan huvudbry.

Jättegrytorna är just sådana formationer. I forna dagar förklarade man dessa

gropar som de ondas verk. De onda var illsinniga varelser, troll eller jättar,

vilka hade flytt från den mänskliga bebyggelsen för att bo i de djupa skogarna.

Numera ger vetenskapen förklaringen att jättegrytorna har uppstått under

istiden. I inlandsisens botten forsade isälvar och dessa förde med sig stenar.

Då stannade stenarna, snurrade på ett och samma ställe och nötte sig allt 

djupare gropar in i berget. På så sätt uppkom jättegrytorna. De största

jättegrytorna i Finland är 13 meter djupa och 15 meter breda.

Denna jättegryta är endast ca 2 meter djup."

Nedanför berget var det rätt vått, det hade ju regnat de senaste dagarna.

Men det gick alldeles utmärkt att gå bredvid stigen och bra

vandringsskor hade jag på fötterna.

Så kom jag ut ur skogen och nu syntes gröna åkrar och ängar.

Skönt att vandra ute i det soliga vädret. Det är bara att följa de

blå stolparna. 

Leden gick in mot skogen igen, men nu anade man bebyggelse.

På håll hörde jag traktorer och det syntes en och annan byggnad.

Så kom jag in till en gammal kulturbygd. Röda vackra

hus, fina stengärdsgårdar och en smal grusväg.

Jag älskar de gamla stengärdsgårdarna, täckta av mossa.

Nu närmade jag mig byn, här finns både nya och gamla hus.
Och både nya och gamla stengärdsgårdar.

Men mest fascinerades jag av de gamla husen. Här en gammal gärdsgård,
en gammal lada och gamla slädar som står upprätta mot det gamla uthuset.

Inne på gårdstunet står ännu några utemöbler bredvid den gamla brunnen.

Uppe i en stolpe satt en hackspett och letade efter dagens måltid.
Det ser ut som om den suttit och hackat här förut....

Nu vandrade jag vidare och där borta över krönet skymtade jag havet!
Jag är snart framme vid Sommarösund!

Nere vid sundet slutar jag dagens inlägg.
Men fortsättning följer...
.

Höstsol vid villan

I går hade jag en ledig dag.
Jag bestämde mig för att åka till vår villa ute

vid havet. Jag tvättade ur vattentunnorna och städade 

i bastun. Nu kan vintern komma!

Det var en solig dag med blå himmel och klarblått hav.

Jag hade kunnat stanna där ute hur länge som helst....

Högvatten. Troligen har orkanen Simone pressat upp

vatten hit norröver. Men ännu är det långt till 

förra höstens högvattenmärken....

Åååh, vad jag längtar till nästa sommar....

Inget nytt

Ibland när man sätter sig ner framför datorn

är det absolut tomt. I huvudet alltså. Man han inget att

berätta. Inget nytt har hänt. Visst har det hänt massor men

inget som man vill skriva om. Så det är tomt på uppslag helt enkelt.

Och vet ni, det kan vara rätt skönt det också. 

Att inte hjärnan behöver ticka på med nya texter hela tiden.

Att det får vara lite instängt, lite stiltje.

Naturligtvis kan jag berätta att vi har en fin höstmorgon.

Solen har masat sig ovanför skogstopparna och det är klarblå

himmel, inte ett moln i sikte. Det är vått och slaskigt på marken

efter nattens regnskurar. Några plussgrader.

Ja, så lovande har vi det i dag.

Dagens bilder fotade jag i går. Jag gick förbi en gammal lada som fått en

fin grå-grön färg i höstvätan. Passade bra som bakgrund 

till de vissnade renfanorna som vajade i vinden.

Men tro inte att vår höstvärld är bara brun och grå och murrig.

Nej, ännu blommar det ute längs vägarna. Det är den tåliga

baldersbrån som reser sig ståtligt bland grässtråna och

utropar att "Nu blommar jag och ännu har jag

många knoppar. Jag ser positivt på framtiden!".

Det gör jag också.

Hoppas ni också har det gott så här i slutet av oktober!

When a women says "what?",

it´s not because she didn´t here you.

She´s giving you a chance to change

what you said.

Söndagslyx med mix

Söndagen bjöd på soligt väder.

Dagen började riktigt bra. För jag försov mig.

Jag vaknade en halvtimme för sent.. Det finns endast en dag

på hela året när det går att försova sig en halvtimme, och det är

dagen när vi övergår till vintertid och vi får ett timme extra så att säga.

Jo, så plötsligt låg jag en halvtimme på pluss. Härligt!

Här hos oss försover vi oss inte....

Lyxigt värre hade vi för svärmor bjöd på middag. God mat som alltid.

Härligt när solen skiner och vi får sitta kring köksbordet och

lösa världsproblemen medans man äter.

Middagen avslutades med kaffe och tårta. 

Kaffe i myrna-kopparna, ni förstår då är det bästa söndagsfesten.

Efter maten kände vi för lite mera rörligt program. Så L och jag

tog med oss hunden Lucas på en solig promenad.

Vi beslöt gå stigen genom sagoskogen, så att Lucas

skulle kunna springa lös. Det finns nämligen så mycket intressant 

att lukta på längs stigarna i skogen, tycker Lucas.

Det är härligt att promenera i skogen på hösten. 

Ja, det är härligt att komma ut ur skogen också. För då 

får man njuta av det vackra solskenet.

Väl hemma var det dags för lite höstfix. 

Kvällen avslutades med en välgörenhetskonsert för 

Syriens flyktingar.Sambons kör deltog tillsammans med en

rad andra körer, sångare och musiker. E-M och jag rattade till

konserten när mörkret redan hade fallit, för det blev ju så snabbt

mörkt i går kväll... dagen blev liksom en timme kortare på kvällen.
Det känns viktigt att ge en slant till

de utsatta flyktingarna i Syrien.

Vi som har det så bra och som har råd att dela med oss.

Stenpark och havsörn

I dag skall jag bjuda på några foton som jag tog för

cirka två veckor sedan. Det var då hösten var som vackrast.

Nu är det mycket regn. Grått och brunt. Murrigt.

Jag svängde in vid Kaffestugan vid Oravais fjärden. Beställde en varm

kopp te med ett gott winerbröd. Innan jag hoppade in i bilen igen

gick jag en sväng till den intressanta stenparken, som finns 

mellan parkeringen och fjärden. 

Tänk, då lyste flugsvamparna röda i gräset.

Nu är alla svampar slemklumpar efter förra veckans kalla nätter.

Det var visst den dagen jag såg havsörnen. Den kom flygande bara några 

meter ifrån mig. En fantastisk fågel!

Där idéer och människor möts

I dag har jag varit på mässan för byggande och inredning.

Skall jag vara ärlig hade jag inte åkt iväg om det inte hade

varit för att jag ville skapa kontakter och för att jobba .

Det var ändå rätt roligt när jag väl var där. Men har man sett

en mässa, så har man också sett dagens.

Under helgens mässa ordnas också FM i blomsterbinderi.

Lördagens tävlingsarbete var "dukat bord i hösttema".

Idéerna flödade och den ena mera fantasifulla dukningen

efter den andra visades upp.

En av dagens dragplåster var Martin Timell från Sverige.

Han var lika trevlig och fin som i tv-programmen. Men se att stå

stilla för att jag skulle kunna fotografera honom, det var tydligen

stört omöjligt. Viftade han inte med händerna, så ruskade han på

huvudet eller vandrade fram och tillbaka
(snyggt skjorta hade han åtminstone)....

... eller så ställde han sig framför en strålkastare

för att få en gloria....

Han kom med många bra påståenden. Som att "köp tidlösa material",

för som han sa, köper du modernt och trendigt kommer det förr eller senare 

att vara omodernt. Låter lite som min filosofi det där....