torsdag 30 mars 2017

Ingen vill dricka kaffe med någon som är bitter

Häromkvällen var vi på en föreläsning och lyssnade på Christian Hedberg
från Hedemora, Sverige. Han berättade om smärta, smärtlindring, stress, självkännedom,
 KBT och krishantering. För elva år sedan, som 24-åring, var Christian
med om en klättringsolycka. Han föll tio meter rakt ned och blev förlamad från
naveln och nedåt. I dag sitter han i rullstol och han lider av ständiga smärtor, nervsmärtor.
Efter olyckan fick Christina lära sig att leva ett helt nytt liv.


Han började föreläsningen med att visa en fingerborg som han trätt på sitt finger.
Såg vi vad det var för något? Jo, en fingerborg. Okej, det var just det som de flesta
såg. En fingerborg, som kunde användas när man sydde. Men hans lilla son
vände och vred på fingerborgen och han såg en skål där hans leksakssuperhjältar kunde
dricka superkraft! Alltså. Man kan vända och vrida på något så att
man ser något nytt. Och Christian har fått lära sig livet genom att
vända och vrida på saker och ting.
För det blev rullstol. Och det blev ett liv med ständiga smärtor.


Men, ingen vill dricka kaffe med någon som är bitter.
Christian är dyslektiker, nu har han skrivit en bok som har just denna titel.
Dessutom har han börjat åka runt och föreläsa och han har börjat
utveckla hjälpmedel för handikappade. Och så har han blivit idrottsman.
 Paralympier.
Ja, och så är han pappa och make, som står för matlagningen där hemma.

+

Hans räddning har blivit extremt tuff träning. Han ägnar minst tre timmar varje
dag åt någon typ av träning. Han spelar kälkhockey i landslaget. Och rullstolsinnebandy.
Om någon vecka skulle han åka till Söul i Sydkorea på för-OS, berättade han.
Christian vill ha ett aktivt liv. Han vill göra upp målsättningar.
Den extremt tuffa träningen har blivit hans räddning. Under träningen producerar kroppen
endorfiner som ger en viss lindring och dessutom gör träningen honom så fysiskt trött
att han förhoppningsvis får sova några timmar under natten.


Christian säger att det kan vara en trygghet att träffa andra människor
som är i samma situation, som har kronisk smärta. De kan ha tennisarmbåge eller
fibromyalgi, precis det som han skriver om i sin bok. Det kan vara skönt att nästan
tävla om vem som har det värst! Christian har prövat på olika sätt för att slippa
sin smärta. Otaliga operationer, mediciner, cannabis och opium....
I dag är han helt fri från alla tabletter. För vem vill vara hög som ett hus hela tiden, säger han.
Han har upptäckt tränandet och även mindfulness. Om mindfulness
säger han att först tyckte han det var flummigt, men så knäckte han koden....


Om man är bitter, gräver man ner sig, säger han. Men det gäller att gå vidare.
Det gäller att acceptera att så här är det, sa han. Christian lovordade sin fru och sina barn,
han berättade också att han har sju personer omkring sig när han idrottar. Sjukskötare,
massörer, läkare... Och för att riktigt imponeras av denne man berättade han i förbigående att
han skall bestiga Kebnekaise nästa sommar, nu håller de på att utveckla en
ny rullstol... och dessutom skall han cykla igenom Sverige från norr till syd, 250 mil.
Fast det skulle inte bli denna sommar, för nu hade han trasig arm och magsår
pga att han fått en kälke i magen. Och när han cyklar då är det armcykling
som gäller. Det går i 38 km/timme!


Tack Christian! Du är en sann kämpe!
Lycka till med ditt liv och krama om din familj!
+

onsdag 29 mars 2017

När isen sjunger

Så här framåt vårkanten börjar isarna sjunga på sista versen.
Istäcket angrips både från den värmande solen och underifrån från
vattenströmmarna. Så här på vårvintern kan man höra hur det "sjunger" i isen.
Det bildas sprickor och isen rör på sig. I lördags åkte vi ut till vårt 
sommarparadis framemot kvällen, nu skulle vi bada bastu!


Vi började med att elda i bastukaminen och också i kaminen inne i bastukammaren.
När vi väl fått fyr i spisarna sökte vi oss ut på den sjungande isen
allt medan solen var i nedåtgående.


Vi vandrade längs strandkanten.


Det är sådana här gånger man kan klättra upp på stenar långt
från landbacken.


Här är det sambon som känner sig som herre på täppan ute på en av våra
stora stenar utanför båtfarleden (ni skall veta att jag höll
mig till strandremsan....).


I viken förde isen oljud... och en del fiskmåsar skränade uppe i skyn.


Så sökte vi oss in i värmen.


Elden sprakade i spisen inne i bastukammaren och jag kokade upp lite
tevatten, för man blir ju lite sugen på kvällsmackan innan bastun.
Nu har vi inlett bastusäsongen, den sköna!

måndag 27 mars 2017

Pappersbruket i Jungsund

I dag plockar jag fram foton från augusti 2016.
Nu är det dags att bli lite historisk igen.... Då, i augusti, var
det en härlig sensommarkväll och vi cyklade via det som ännu finns
kvar av Pappesrbruket i Jungsund.


År 1828 grundade skeppsredaren och handlaren Johan Grönberg ett 
pappersbruk i Jungsund. Denna Grönberg hade redan år 1813 byggt ett glasbruk
i Grönvik, som då låg ca en kilometer bort. Grönvik glasbruk blev ett av Nordens största
glasbruk (läs här ). Pappersbruket verkade här i Jungsund under åren
1831 - 1876.
 

På detta pappersbruk gjordes papper av både lump och av
pappersavfall. I början av 1800-talet gjordes allt papper av lump, dvs
fibrer av slitna och använda kläder. Från omkring 1850 blev det mera allmänt 
att använda trävirke/massaved för att framställa papper.


 För att framställa papper behövs mängder av vatten.
I Jungsund grävde man en kanal från Degerträsket. Ännu i denna dag
finns det ståtliga vattenfallet att beskåda, men vattenmängden
har sinat och idag är det svårt att tänka sig hur det en gång  har sett ut.



Handlare Grönberg använde sig av samma arbetare både vid
glasbruket och pappersbruket. På somrarna kunde nämligen glasbruket
inte vara igång, det blev för varmt inne i hyttorna. Då flyttades 
arbetarna till pappersbruket.


Här sorterades lumpen, finfördelades, stampades, maldes och formades till papper.
Det färdiga pappret transporterades sedan med hästskjuts till Vasa stad.
För det mesta bestod lasten av både glas och papper.


Pappersbruket var ett litet företag, det var glasbruket som var
den stora industrin i området. Dock ökade efterfrågan på papper, men
tyvärr var inte vattentillgången tillräcklig för pappersbruket. Vissa år kunde
pappersbruket hållas igång endast tre månader.
Bruket lades ner år 1876.


Vi cyklade vidare i sommarkvällen,
men vi kände historiens vingslag när vi cyklade vidare
ut till Grönvik.....

söndag 26 mars 2017

Lite salt och sött till kaffet

På fredagskvällen hade vi bjudit in vänner till en kaffestund.
Kaffe stod på menyn, men det är ju också gott med
lite salt på kvällskvisten. Sagt och gjort, vi började med pajer, sallader
 och en mörk ciabatta tillsammans med olika mjuka ostar.



Salladerna dukade jag upp i fat från mammas och pappas bröllopsservis.
Naturligtvis Arabia porslin.




Här ser ni de två pajerna, de avåts  med lite rosévin. Den ena pajen innehöll bacon och
broccoli och den andra var en laxpaj. Här bjuder jag er på laxpaj-receptet:

Deg: 3 dl grahamsmjöl
75 gr smör
100 gr grynost
 Kör alla ingredienserna till degen snabbt till en jämn massa med
huggkniv i matberedare. Tryck ut degen längs botten och kanterna i en
pajform. Nagga degen och låt stå i kylskåp medan du tillreder laxfyllningen.

Fyllning: 300 gr laxfilé (rökt eller ugnsstekt)
300 gr grynost
3 ägg
2 dl grädde
1 msk senap
en nypa salt samt grovmalen svartpeppar
1 dl riven ost
Blanda grynost, ägg, grädde, senap och kryddor i en bunke.
Fördela laxen i pajformen. Ringla grynost- o äggblandningen över.
Toppa med riven ost. Grädda 35-40 min i mitten av ugnen,  200 grader.


Till kaffet bjöd jag på chokladkaka med vispgrädde och päronkvarg.
Kalori-intaget måste ju hållas konstant!
Tack för en trevlig kväll!

fredag 24 mars 2017

Fågelholkar

Sambon underhåller ett flertal fågelholkar, både här hemma 
 och ute vid vår sommarvilla. Han gör ofta fågelholkar
av gamla ihåliga trädstammar. Så här inför säsong är det dags för en liten
genomgång av de gamla holkarna, så att de är inbjudande för fåglarna.
Kanske någon ny småfågelfamilj kommer att hitta sin sommarbostad.


Förra lördagen åkte vi ut till vårt sommarparadis.
Nu skulle sambon sätta upp en ny fågelholk som han gjort nästan klar hemma.


Nu skulle holken få ett nytt plåttak, sedan skulle den bindas fast på något träd.
Medan sambon fixar den nya holken (en gammal uttjänt holk ligger här
framme, den har gjort sitt i många år), gick jag runt och fotade några
av holkarna som vi har runt vår villa.


Den här holken, gjord av en björkstam, huserar Familjen Talgoxe.
De flyttar in varje sommar och de fångar massor av mygg
kring vår veranda....


Den här holken brukar husera Familjen Rödhake.


Ute i den grunda insjön Påttin ståtar en stor holk på en pinne.
Här brukar Familjen Knipa hålla till.


Den här holken sjunger på sista versen, säger sambon. Hit in brukar
Familjen Talltita flytta in varje vår.


Här är holken för Familjen Rödhake, den finns alldeles nära våra hus.


Här har vi en holk inne långt inne i skogen. Holken är vänd mot en stor sten
och den är flera meter upp från marken. Här vet jag inte vem som
brukar uppfostra sina barn, det skall bli spännande att gå
förbi holken under sommaren för att se om någon flyttar in....


Och så slutligen var vårens nya fågelholk uppsatt!
Undrar vem som flyttar in här i vår?
Hoppas någon liten familj väljer det väl dolda hemmet.
Den en fodrad med torrt gräs, så jag lovar det blir ett skönt hem!

torsdag 23 mars 2017

Våren är här, nej vänta nu snöar det....

Oh look, spring´s here -
aaand it´s gone..... no wait,
it´s back..... aaand it´s gone again.

Den här texten hade en av mina Facebook-vänner i Kanada delat med
sig av i dag. Och det är ju precis som om hon visste att just så
här har det varit hos oss också!  Vi har lite samma vårväder, kanske.


I dagens solsken gick jag ut för att kolla till mina snödroppar nere vid växthuset.
Så glad jag blev när jag såg att de första knopparna syntes!



Där mitt bland de vissna löven började snödropparna spira!
Jag kände mig riktigt vårrusig! Tjohoo!


Jag bestämde mig för att gå en sväng. Och har man sett ett stort mörkt 
moln tornar upp sig på himlen....


Så började det blåsa kraftigt, jag nästan flög iväg där ute på slätten.
Molnet tog för sig mer och mer av himlen....


...och så börjar ett vasst snöhagel vräka ner .... (och jag som just
hade varit så vårglad....)


Det var den våren, suckade jag.
Fast innan jag var hemma igen lyste solen.... som om ingenting hade hänt.
Så är det med våren i mars.
 Den kan inte bestämma sig!

onsdag 22 mars 2017

Dagens vårtecken, fåglar

Efter nattens snöblandade regn tittade så solen fram idag.
Talgoxarna var nyfikna på den nya maten som hängde i rönnen.




Tii-tii-taa-taa! 
Talgoxarnas kvitter hörs bland träden.


Vid öppet vatten simmar två svanar.


Men titta här håller isen! Kom upp vet jag!


Vi kan ju gå uppe på isen och kurtisera lite!
Vågar du?
Det är roligt att bonga vårtecken!

tisdag 21 mars 2017

Tårta - by the way...

Denna gråmulna marsdag förhöjde jag temperaturen med en tårta.
Om det är något som förhöjer det vardagliga till en ny nivå,
 ja då är det en tårta till kaffet!
(Ja, om jag får säga det... för jag gillar ju allt gott!)


Så idag fick det bli en tårta (helt utan krusiduller) till förmiddagskaffet!


Tårtbottnen bakade jag sent i går kväll och delade i två delar i morse.
Jag dränkte undre botten med jordgubbssaft utblandat med sockervatten och 
så bredde jag ut de mosade jordgubbarna.

Tårtbotten
Jag vispade 4 ägg med 1 1/2 dl strösocker riktigt pösigt.
Sedan blandade jag ner 1 dl vetemjöl, 1 dl potatismjöl, 2 tsk bakpulver och
en nypa vaniljpulver.  Jag rörde om tills allt var väl blandat.
Tårtbottnen bakade jag i 200 grader i ca 30 minuter.


Den undre tårtbottnen fick en redig klick vispgrädde och sedan skivade jag 
bananer över hela härligheten. Den övre tårtbottnen lades på,
saftades och så på med resten av den vispade grädden!


Gott med hembakad tårta en helt vanlig tisdag!