onsdag 30 november 2016

Sista november och julmånaden är nära

Så var det dags att ta adjö av november och blicka fram emot 
årets sista månad. Jag har i flera dagar försökt skapa lite adventskänsla,
men just nu vill den inte riktigt infinna sig. Det beror säkert på att jag
känner mig både hängig och trött, orkeslös helt enkelt. 


På soffbordet har jag en bricka med ljus. Det vita ljuset längst fram är ett
batteriljus, perfekt att ha tänt på kvällen när vi tittar på tv.


I måndags var jag in till staden och där mötte jag Vasabocken
som blickade ut över torget, som i måndags var nästan folktomt.
Många hade säkert nött stadens affärer, gator och torg under Black Friday-helgen
samt stadens julöppning med tomte och fyrverkeri som ordnades på lördagen.


Så här såg torget ut på söndagskvällen. Mycket snö efter dagens snöstorm.


I måndags var vi också på 2-årskalas och åt av den vackra tårtan ovan.
Lilla fröken hade en egen tårtbit med två ljus som skulle blåsas ut. Men  hon
var lite rädd för ljusen och tittade mycket skeptiskt på de små fladdrande lågorna.
Nej, mamma och pappa skulle blåsa ljus, då kunde hon klappa händerna och
utropa WOW!!. Det var trots allt inte alls dumt att fylla år, tyckte hon!


Ja, så här flyr mina dagar  i makligt tempo. Ute är det åter isiga vägar
och jag får lov att sanda för att överhuvudtaget komma mig ut.
Det är skönt att vara inomhus (jag kör med en förevändning att jag
 småfixar lite skåp och lådor så här före julen.... fast det blir väl inte så
mycket bevänt med det städandet...mest hoppas jag att jag
snart skall må bättre så att jag verkligen får sätta igång med
julförberedelserna....).

måndag 28 november 2016

Mjuk saffranskaka

En av adventstidens godaste smaker är saffran (ja, om ni frågar mig).
Saffran, som är den dyraste av alla kryddor och som kommer från 
de gula pistillerna på saffranskrokusen, levererar det solgula till julborden.
Idag tänkte jag bjuda på ett recept där saffran är en av ingredienserna.
Den goda saffranskakan är mjuk, den är enkel att göra
och så smakar den gott . Adventskänsla....





Mjuk saffranskaka
175 gr smält smör 
1 paket saffran (0,5 gr)
2 ägg
3 dl strösocker
2 tsk bakpulver
3 3/4 dl vetemjöl 
1 1/2 dl mjölk
en knivsudd vaniljpulver
Garnering: pudersocker

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och blanda ner saffran. 
Vispa ägg och strösocker pösigt i en bunke, tillsätt sedan vetemjöl
blandat med bakpulvret.  Häll i smörblandningen, mjölk och vaniljpulvret 
och rör om. Häll smeten i en springform som du smort och bröat med kokos.
Grädda kakan nere i ugnen i 40-45 min.
Låt svalna i formen. Pudra florsocker över kakan före servering.



Lycka till i adventsbaket!

söndag 27 november 2016

Det första ljuset brinner

Första advent och det första ljuset brinner.
Denna söndag har bjudit på yrsnö, massor av yrsnö.
Hos oss har denna första advent gått i hemmets tecken.
De första juleljusen brinner och skapar en skön
stämning här inne medan stormen ryter där ute.



Medan mörkret sänker sig då lyser adventsljuset.


"När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
Och alla mänskor glädjas
att fira få advent."

fredag 25 november 2016

Som en varm famn

Adventstiden närmar sig och i morgon firar vi Lilla Jul.
Nu i kväll har jag satt upp adventsljusstakarna i köksfönstren
och det varma ljusskenet lyser upp i den mörka kvällen.
Det varma skenet känns som en varm trygg famn. En famn som jag
önskar att alla kunde få uppleva. Själv blir jag lite ledsen när jag tänker
på världen som har blivit så hård, självisk och ogästvänlig. 
Så här i adventstid tycker jag vi kunde stanna upp en stund
och tänka efter.


Låt adventstiden bli en varm famn som ger hopp om fred
och samförstånd oss människor emellan.
 

torsdag 24 november 2016

Spåmannen lovar kallt och snö till julen

Så här i slutet av november börjar jag bli less på grå-vädret.
Jag blickar fram emot julen och alla juleljusen - och så skulle det ju
gärna få komma vit snö som piggar upp. Ja, hur kommer julvädret
förresten att bli? Vem drömmer inte om en julkortsjul med snö
och iskristaller?


De senaste åren har vi haft lika varmt på julafton som på midsommarafton.
Det har ju varit lite upp-och-nedvända världen.... men... visst var det så
att årets midsommarafton var solig och varm... hmmm....
I går läste jag väderleksprognosen som Storkyros "väderprofet"
 Juhani Luoma har förutspått. 
Och i år kommer vi att få en kall jul med snö,
till och med mycket snö! spår han.
Yes!  
Inget spöregn och regnbåge i år inte.... (som förra julen).
Så här har Juhani spått decembervädret: 
Självständighetsdagen 6 december är 
avgörande, då torde det vara kallt. Sedan följer mildare väder 
men kring den 15:e blir det kallare och 17-18:e faller snö, mycket snö. 
Det blir lite mildare, men det betyder bara att det faller mera snö, anser han.
Till den 23-24 december spår han att
kylan kommer och det finns ju snö, så:
 det blir en vit och kall jul i år!


Tråkigare än de senaste dagarnas novemberväder kan man ju verkligen
inte ha. Det har varit grådisigt, regnigt, fast riktigt varmt. 
Det skulle helt klart sitta bra med en vit och kall jul....
Den som lever får se.

tisdag 22 november 2016

Pysseldag med mera

Novemberdagarna är fortsättningsvis gråa, det regnar och är
så där allmänt småtrist. Då är det riktigt skönt att adventstiden snart knackar
på dörren. Allt börjar med Lilla Julen till veckoslutet. Nu får man 
äntligen börja julpyssla och kanske så småningom leta fram några juleljus.
I dag hade jag bjudit in mina barndomsvänner till en julpysseldag
hemma hos oss. Nu gäller det verkligen att höja stämningen 
i det gråa vädret!


Dagen började jag med att baka ut några plåtar pepparkakor.
Jag stansade ut en massa olika motiv och snart spred sig doften av
gräddade pepparkakor i hela köket.

 
Dagen till ära hade jag sökt fram den röda julduken som jag satte på
köksbordet. Jag dukade fram mina pepparkakor, nygräddade jultårtor och 
den saftiga saffranskakan som jag bakade i går kväll.
Vi började med kaffe och lite "uppsnack" - och vi skulle ha
suttit och sörplat kaffe och pratat än om vi inte till sist kom på att
vi brukar ju pyssla också på våra pysseldagar.... Bort med kaffekoppar
och den röda duken! Och snabbt fylldes bordet med tomma kaffepaket och
hushållspappersrullar, fram med lim, saxar, linjaler och klädnypor!


Vi började med att fläta grytunderlägg av kaffepaket. För grytunderlägg
 kan man ju inte få för många av... eller kan man.....
 Sedan började vi fundera hur vi skulle få stjärnor av pappersrullarna, det var
nu vi började googla.... och så satte vi igång att klippa och klistra...
allt medan allt-mellan-himmel-och-jord avhandlades. Vi löste
världsproblemen samtidigt som vi bannade novembervädret.... ja, ni vet...


Innan gänget sökte sig hemåt i eftermiddagsmörkret åt vi 
lite Janssons frestelse med sallad och knäckebröd.
För att mina pysseldamer skulle orka köra hemåt.... ja, det gäller
att inte svälta när man har pysseldagar...  
Prat & mat är minst lika viktiga!


Jag gjorde dessa stjärnor (som ännu saknar lite glitter och skall hänga
i köksfönstret är det tänkt). Och så flätade jag ett grytunderlägg också,
Tänkte sätta det under ett ljus som jag har ute i farstun.
Till sist mina damer:
Tack för en rolig dag, nästa gång ses vi på konsert!

måndag 21 november 2016

Gospel för Haiti och några andra guldkanter

Veckoslutet har varit grått och regnigt. 
All snö som kom i fredags har regnat bort, nu är det grått, grått, grått.
Trots den gråa inramningen har ändå lördag-söndag bjudit på en
hel del glatt och positivt. Som små guldhjärtan av medkänsla.
På lördagsmorgonen plingade det till i telefonen, vi var inbjudna
på lunch kl 12 till sambons syster. Guldkant.



Så roligt att bara så där mitt på en helt vanlig lördag få en
matinbjudan, det var garanterat ett glatt utropstecken!
Mycket gott var det dessutom, tack L! Guldkant.


Till kvällen bar det av till Vörå kyrka på gospelkonsert för
de drabbade på Haiti. Fem gospelkörer sjöng och här är det en 
barnkör och en vuxenkör som glatt viftar med händerna.


Här suckar jag över grått väder trots att jag har ett varmt hem och mat på bordet.
Annat är det för de fattigaste i det olycksdrabbade Haiti.
Genom åren har jag haft två fadderbarn, två flickor och båda
har bott på Haiti. Med min slant har jag gett dem skolgång
och förhoppningsvis en bättre framtid. 
Lördagskvällens konsert gav säkert också en slant till Haitis barn,
kyrkan var fullsatt.... Guldkant.


Söndagen var mulen och bjöd bland annat på en vandring i skog och
mark tillsammans med sambon. 
Det blev en sådan där dag när man inte gör alltför mycket,
man bara är. Guldkant.

fredag 18 november 2016

När regnet blir till snöblask

Dagens väder har inte gått till historien som något höjdarväder.
Mot kvällen drev ett regnväder in och när jag vid 19-tiden tittade ut 
igenom fönstret hade regnet förvandlats till blöt snö. Snöblask.


Plötsligt hade snön börjat vräka ned! Blöta flingor stora som tumnaglar!
När jag kikade mot grannens utelampa såg jag att
marken redan var täckt av ett vitt täcke.


Här mot grannens garage ser man hur tätt flingorna föll.
Vi skulle hämta sonen från tågstationen och när jag steg ut på yttertrappen...


såg jag snön på trappan... på endast några minuter hade det
kommit så här mycket snö.... usch!
(Flyttade ut ljungen för att få lite färg i bilden.)


På väg in mot staden fortsatte snön göra sig gällande.
Vindrutetorkarna jobbade konstant, men det hjälpte inte så mycket.


Vilken tur att vi hade grönt ljus vid Brändö-korsningen!


Väl framme på parkeringsplatsen vid tågstationen började snön bli till
regn igen och de stora blöta snöflingornas tid var förbi.


När vi väntat någon minut upphörde snöfallet, nederbörden blev åter till regn.
Jag steg ur bilen för att kolla läget....(=fota).


Det hann komma en skur innan sonen kom gående mot bilen.
När vi var hemma igen hade både snöfallet och regnet upphört.
"Jag tror jag åker ut med bilen en sväng" sa sonen och
försvann ut på isiga vägar....

torsdag 17 november 2016

En vacker sommarmorgon i Ekenäs

Idag blir det en tillbakablick till sommaren.
Jag vill helt enkelt glömma bort dagens gråa skyar & slaskiga vägar
och förflyttar mig till början av juli. Dags att dela med mig
 av bilder från ett sommarfagert Ekenäs i staden Raseborg.
Det är lördagsmorgon, solen skiner och det är ett härligt sommarväder!


Efter en god hotellfrukost i lugn miljö hade vi några timmar på oss
innan vi skulle hälsa på sonen som befinner sig i Dragsvik.
Medan sambon fixade lite med bilen gick jag ut på en fotorunda.
Jag började med att stanna vid den vackra småbåtshamnen i Ekenäs.


I hamnen låg både motorbåtar och segelbåtar förtöjda.


Den berömda restaurangen Knipan är byggd på pålar ute i vattnet,
det är den gula träbyggnaden i bakgrunden. Den finlandssvenska restaurangen Knipan
har en över etthundraårig historia och här har presidenter, kungar och ryska
generalguvernörer, nybakade studenter och törstiga västnylänningar
njutit av maten, stämningen och solnedgången över Stadsfjärden.
Knipan är en sommarrestaurang som än i dag är mycket populär. 
 Men se vilken härlig båt som låg ankrad i gästhamnen när jag var på besök!
Båten Seia med blommor, cykel och trädgårdsstolar....
Jag satte mig i solen på båtbryggan och pratade en stund med
personalen i gästhamnen. (Alltid snappar man upp något...)


Så fortsatte jag min fotorunda med att gå längs strandpromenaden, och
det var inte bara jag som var ute i det vackra vädret. Fru And med sina
sex ungar var också på benen. I en lång rad skulle de över gatan.
De var tvungna att ge sig ut i trafiken och trots att de inte tog övergångsstället
stannade alla bilarna snällt. Puh, det gick fint!


Jag kände hur jag hade hållit andan och kunde äntligen andas ut när
hela familjen åter var i sitt rätta element.


Jag fortsatte in i Gamla Ekenäs. Staden Ekenäs är grundad år 1546 av
kung Gustav Vasa. (Han grundade också Helsingfors år 1550). Avsikten med dessa
städer var att ta upp kampen om handeln med Tallin på motsatta sidan Finska viken
och göra slut på den fria "bondeseglingen". Kungen ville koncentrera handeln
till städerna. Man hade stora förväntningar på staden Ekenäs, men staden förde
länge en stillsam tillvaro. Gatunamnen i Gamla Ekenäs bär namn på yrken i den
självförsörjande staden: Linvävaregatan, Hattmakaregatan, Hanskmakaregatan...


Jag som älskar gamla städer njöt av att strosa gata upp och gata ner.
Gamla Ekenäs ligger på en udde ute i Stadsfjärden.


De flesta husen i Gamla stan härstammar från slutet av 1700-talet och från 1800-talet.
Ursprungligen var husen omålade, men från slutet av 1700-talet började
man stryka dem med rödmylla. Ett påbud om ljusa oljefärger utfärdades i Ekenäs
i slutet av 1800-talet och man började då måla bostadshusen i ljusa färger. 



Kyrkan byggdes ursprungligen på 1600-talet men fick sitt nuvarande
utseende efter en brand år 1821.


Den här lummiga bilden knäppte jag uppe vid kyrkbacken.


Så beslöt jag söka mig tillbaka till det nyare Ekenäs. På torget
var det lördagstorg med massor av frestande grönsaker till försäljning.
Eftersom staden bjöd på stort loppis just denna sommarlördag var
det mycket folk i farten, både stadsbor och turister.
Gatumusikanter spelade och sjöng vid torget och stämningen var på topp.
Jag gick runt och tittade, letade lite kända hus där jag tidigare deltagit i möten.
Sedan sökte jag mig tillbaka till hotellet och vi fortsatte vidare
till Dragsvik (jag har tidigare bloggat om vår resa här).

onsdag 16 november 2016

När november visar sig från sin gråaste gråa sida

När jag var ute på dagens långpromenad beslöt jag
att dokumentera dagens trista väder. För denna dag är den
mest gråa novemberdagen man kan tänka sig. Lamporna har varit
tända hela dagen här inne hos mig, det är som om dagsljuset inte vill
infinna sig. Och där ute smälter den regnvåta snön som vräkte ner i går kväll.
Det är mörkt, slaskigt vått och ett riktigt typiskt novemberväder.


Fotona tog jag vid middagstid, men visst är det något speciellt även
i gråväder. Det är liksom hela färgskalan av grått och brunt.


Vägarna var klåttiga och det sprutade snöblask efter varje bil som åkte förbi mig.
Tack och lov hade jag mina allvädersskor med isdubbar och tack och lov kunde jag
promenera längs gång-och cykelvägen. Där fick jag vandra alldeles ensam!


När jag gick längs de små vägarna var det oplogat och inte alltför halt.
En och annan trevlig prick, eller flera, träffade jag på längs vägen.
Här träffade jag grannen som var ut med sina tre hundar.


Här längs de små vägarna fick hundarna springa utan koppel och det tyckte dom
var så roligt. Hundarna var förstås förtjusta och glada att se mig (och det är alltid
ömsesidigt), men när den stora hunden kommer rusande då gäller det att vara beredd.
 Det är lätt hänt att man blir omkullvält! Fast idag kunde den inte bromsa
utan den sladdade förbi mig..... Så är det i blidväder....


Det var många som stannade och pratade idag. Här är det M-L
som ville jag skulle komma och titta på hennes blomma. 
Dagens färgchock!
En vacker röd amaryllis får avsluta dagens gråväder.

tisdag 15 november 2016

Att fånga iskristaller

När jag tittade på väderleksprognosen i morse såg jag att det
utlovas mulet och regnigt de inkommande dagarna.
Riktigt tråkigt novemberväder skulle det bli....
Då är det bra att jag kan visa några foton från förra lördagen när
det var kallt och solsken. När det var vinterväder.


Visst är det vackert med vit rimfrost och blå skuggor i snön?


Nästan så att man vill fånga 
dom vackra iskristallerna på tungspetsen.
Precis som man gjorde som barn när man rullade runt
i snön och fångade snöflingorna med tjocka yllevantar på händerna.
Man smakade på snön, man ville känna vintern.
Och kylan som smälte i munnen.....