Glad Valborg!

I dag firar vi Valborg.

Det är dags att ta adjö av april och sikta in sig på den

verkliga vårmånaden maj. Här hos oss har vi soligt och

vackert väder denna sista april.

Jag vill önska er alla en Trevlig Valborg!

Eller Glada Vappen! som dom säger i södra delarna av landet.

När jag bodde och jobbade i Helsingfors firades sista april

med pompa och ståt (champagne i Kaisaniemiparken eller allmänt

skrål och serpentiner inne i centrum - jag brukade aldrig delta i någotdera).

Men just orden "Glada Vappen!" det hördes hela dagen även på jobbet.

Här uppe i Österbotten och ute på landet firar vi mera återhållsamt.

Vi liksom bara njuter och kisar mot solen.

Snart sommar....

Vårens färger

På våren är ju det mycket grått och brunt härute på landet,

men rätt vad det är så blir vi inkapslade i en grön sommarvärld.

Ännu har det gröna inte överfallit oss, så vi lever mycket i det grå-bruna. 

Därför törstar vi (ja, det vill säga jag då) efter färger.

Varje blomma,

 varje förändring är som ett stort under.

Bara en klarblå himmel som gör att bäcken blir klarblå 

kan ibland kännas som ett stort under.

Här är bilden förgylld med en röd "vägkäpp", som

ännu inte plockats bort.

I trädgården blommar ännu de blå scillorna.

Jag blir alldeles överlycklig när de breder ut sig och

bildar en blå matta.

Och så äntligen!

Som jag gått och väntat att mina påskliljor skall lysa gula i rabatten.

Gårdagskvällen var varm och vacker och liljorna lyste upp

i trädgården. Vilken lycka!

Och så har vi ju våra kära vänner småfåglarna som förgyller

den nordiska våren. Här sitter gulsparven på en stenhög och

den är så gul och grann (och orädd).

Däremot är spoven kamouflagefärgad där den går i allt det gråbruna....

..så vet ni, för att få färg på tillvaron satt jag igår och jobbade i växthuset. 

Färggrant jobb och färggrann mat....

Jag läste massor av gamla protokoll och passade samtidigt på

 att äta goda smörgåsar och dricka en kopp termoskaffe.

Växthuset har fått sina första växter, några pelargonier och

några lådor med växter för grodd och tillväxt. 

Våren är på gång.

ja, den är väl nästan här!

Tranor och andra fåglar

Min förkylning vill inte ge med sig.

Det är hostigt och slemmigt, men tack och lov ingen feber.

I morse hade jag ont i bihålorna, nu efter lite smärtstillande

känns det bättre. Men jag bor inne i en bubbla.

Så det fick bli en förmiddagspromenad, bestämde jag.

För att rensa huvudet.

Jag väntade tills morgondimman lättat.

Ute på en av åkrarna gick några tranor och pickade i jorden.

Jag smög mig närmare och här har de just upptäckt mig.

Dom var nio stycken, gick som på rad längs en dikesren.

Dom här var fullt sysselsatta att söka föda och brydde sig inte först.

Tranorna sökte sig närmare varandra. 

Som för att söka skydda för "den okända faran" (det var jag det).

Så hördes en varningssignal.

"Vad gör den där tingesten här på vårt matbord.
Kom, vi sticker!"

Och under ljudligt trumpetande flög tranorna iväg.

Alla nio stycken beslöt söka sig andra matplatser.

Vet ni varför tranan heter just trana?  Jo, en förklaring till namnet är att

tranans läte "krroik" blev till fornsaxiska "kranc", som på tyska blev

"kranich" och på de nordiska språken "trana".

Jojo...

Jag vandrade vidare.

Orken var inte vad den borde vara, men framåt gick jag.

Vilken tur att det fanns en hel del att stanna och titta på.

Som fru and, som hade gömt sig i fjolårsgräset vid bäckkanten.

Jag fick zooma in allt vad kameran förmådde innan jag fick syn på henne.

Hon stod alldeles stilla och hennes fjäderdräkt hade samma

färger som det bruna i bäckkanten.

Så kunde jag stanna och fotografera videbusken,

som snart börjar blomma. Det vita luddet var fyllt av daggdroppar.

Och titta, löven är inte långt borta, trots att den här busken

stod ute på den vindpinade slätten.

Jag stannade också vid den stora stenen, som jag nästan alltid 

slänger ett öga på. På stenen växer så vackra mossor.

Nu har trastarna kommit.

 Här en trast på en av grannarnas gräsmatta.

Och när trastarna har kommit, ja då är det liv i luckan.

Det är tjattrande morgon, middag, kväll. 

Här kring vårt hus brukar vi ha mycket trastar och det brukar

gå livligt till. Men de fångar också mycket insekter (typ mygg)

och det är ju alltid en fördel.

Glädjen

Glädjen i att betrakta

och förstå

är naturens vackraste gåva.

-Albert Einstein-

En magisk kal vårkväll

Fredagen bjöd på en magisk vårkväll.

Ni vet en sådan där vårkväll när solen ännu lyser vid

pass 21-tiden och det är vindstilla. Lite dagsvärme finns ännu

kvar, men man vet att under natten kommer temperaturen att krypa

under noll-strecket.

Det är en vårkväll med ett speciellt vårljus.

Världen är väldigt ljudfull och röster bärs långa vägar,

jag hör grannens barn som leker där ute.

Lövträden står kala för att löven ännu inte har vecklat ut sina blad

och gräset är brunt för att det inte har börjat grönska.

Svärmor eldade lite fjolårsgräs och bruna löv som

hon krattat ihop runt sitt hus. 

Det är en vårkväll med lite frän vårrök i näsborrarna....

En matt kvällssol träffar svartvinbärsbusken och visst

står det gröna berett att veckla ut sina blad vilken dag som helst.

I lä för nordanvinden ser man "mössöron" här som där.

Hemma hos mig lyser rabarberbladen röda i kvällssolen.

Här i ett besvärligt norrläge nyper nattfrosten i

bladen och rabarbern svarar med att bli rosenrasande röd...

Blått långfinger

I dag är jag förnäm och spretar med fingrarna.

Ja, åtminstone högerhandens långfinger får lov att vara lite spretigt.

Fingret är dessutom helt blått, det spänner och värker.

Den mesta svullnaden har faktiskt gått ner, men blånaden består.

Vad har hon gjort?

Jo, det vanliga.

Jag har arbetat ute på vedbacken.

Ett enda tungt vedträ som kom neddimpande på mitt långfinger

och så..... var det roliga slut....

Det är inte behagligt om fingret måste användas, 

speciellt fingertoppen är känslig.

Nu tror jag att nageln klarar sig, för jag höll visst handflatan uppåt....

Så det kan gå!

Fast - gör man inget, händer inget.

Jag har jobbat med vänsterhanden idag,

 och det är lite bak och fram för mig som är högerhänt.

Nu i kväll tycker jag faktiskt att fingret har tappat en del

av den blå färgen. 

Ser lite grönt ut numera.

Tibasten påminner om min pappa

Jag har haft lite dåligt samvete för att jag inte hunnit

besöka min hemgård den senaste tiden.

Under vintern har delar av äppelträdet tyngts ner

under snömassorna och blomrabatterna borde ju ses över...

Igår blev det äntligen dags för ett besök vid hemgården.

Huset står numera öde, men trädgården levererar precis som förr.

Jag gick en rundvandring i trädgården.

Tibasten blommar, noterade jag. Nåja den har säkert blommat

ett tag, det såg ut som om den snart börjar vara utblommad.

Numera står tibasten inne i en svartvinbärsbuske,

men ännu lever den och ännu blommar den.

Tibasten påminner mig om min pappa.

Pappa var ingen speciell vän av trädgårdens blommor, 

men tibasten som blommar så tidigt på våren - den var

pappas speciella skötebarn. "Nu är våren här!" brukade han

säga när vi såg de första knopparna. Det var också pappa som

planterat in de två tibast-buskarna i trädgården.

Och blåsipporna blommar. 

Härligt blå lyser de i solen.

Till och med uppe i skogskanten lyser det blått.

Vitsipporna hade stora knoppar och är säkert utslagna idag.

I går hann vi såga ner en stor gren på äppelträdet och jag blev så

glad att ändå halva äppelträdet fick stå kvar. Det är ett

gammalt träd med de godaste sensommaräpplen!

Och visst, jag hann pyssla lite i blombänkarna också.....

På kaffe hos konsulinnan

I går var jag tvungen att åka in till staden.

Det är länge sedan jag nött stadens gator. Det märkte jag,

för flera nya höghus hade poppat upp ur jorden och flera

affärer hade möblerats om till oigenkännlighet....

Tänk, "förr i tiden" (ja, det är minst för två år sedan) då jobbade

jag mitt inne i staden och hade koll på allt som hände....

Nu känns det mest som en pina att ha ärende in till staden.

Nåväl, jag uträttade mina ärenden och gick en snabb affärsrunda och

innan jag åkte hem beslöt jag förgylla dagen med en kopp kaffe.

Med bakelse. 

För skall det va´ så skall det va´!

Jag ville inte gå in till något av de där nya, moderna caféerna, utan jag

valde att gå in till Konsulinnans kafferum.

För att i lugn och ro mumsa på en morotsbakelse till kaffet,

allt i gammaldags ombonad miljö. 

I bakgrunden spelade vacker musik och de flesta

middagsgästerna hade haft sina middagsraster.

Nu var det bara jag och någon enstaka kaffegäst kvar.

Och så konsulinnan.

Här på väggen tronar hon, konsulinnan Tulla Moe, med 

sina båda söner. Här har jag skrivit mera om hennes

fascinerande öde.

Vill du avnjuta lunch eller en kopp kaffe med hembakat

kan jag rekommendera ett besök hos konsulinnan.

För det är ju de små detaljerna som förgyller en hel dag.

I går fick det mig att till och med glömma min förkylning....

Vårspaning

I går gick jag ut på vårspaning.

Efter en massa datastrul behövdes det frisk luft kände jag.

Och det där med datastrulet, det satt på stolen (inte

datorns fel den här gången heller...). 

I flera dagar har jag gått och väntat på att mina blåsippor,

som växer inne i syrenbuskarna, skulle veckla ut sina vackra blå.

Redan i söndags var det dags, och i går lyste dom så

härligt blå i vårsolen.

Fågelkvitter. Morgon. Middag, Kväll.

Bofinken var inte alls rädd när jag gick förbi "hans" buske.

I går var det också väldans fart i myrstacken.

När jag petade i stacken med ett strå blev

det rena rama kalabaliken.

Och till slut snödropparna nere vid växthuset.

De har blommat i över en månad nu och eftersom vi

haft så kyligt väder lyser dom ännu vita.

Lördagsbastu

Nu är årets "villasäsong" inledd!

I lördags åkte vi ut till vår sommarstuga vid havsviken.

Vi eldade bastun och satt inne i bastukammaren och njöt av

den absoluta tystnaden medan nattmörkret omslöt oss.

Klockan hade hunnit bli över 6 på kvällen innan vi kunde 

hoppa in i bilen för att åka ut till vår vik.

Efter en solig dag hade nattmolnen dragit in.

Vi började genast elda i bastun och i bastukammarens Jötul.

Det finns ju inget skönare än att tvätta av sig dammet i bastun

efter en dag på vedbacken. Sittandes uppe på bastulaven

och njuta av värmen från den vedeldade kaminen. 

Tvätta av sig i uppvärmt regnvatten och använda en bastutvål

som doftar eukalyptus.....

Medan vi väntade på att bastun skulle värmas gick jag runt vid

villan och plockade bort grenar som blåst ner under vinterns stormar.

Och titta, några krokusar lyste så vackert i kvällsskymningen!

Ute på havsfjärden var svanparet ut på inspektionsrunda.

Nu var nästan all is borta, endast några land-kallar på norrsidan.

Och i fladan "Påttin" låg en tunn, tunn issörja delvis kvar.

Det kvittrade i träden. 

Fåglarna höll konsert till sena kvällen.

Annars var det lugnt. Fiskarna hade ännu inte sökt sig in i Påttin 

för sin vårlek, inga grodor höll vårkonsert....

Jag gick runt lite och gick så ännu en gång ner till Påttin.

Men vad var det som flöt som en pinne ute på vattnet?

Jag hann inte få fram kameran innan "det" hade simmat in

till den bruna vassen på andra sidan....

Det såg ut som ett brunt, långsmalt djur.

Kunde det vara en bisamråtta eller en mink?

Jag beslöt stå kvar och spana.

Det hände ingenting på en lång stund. Jag lutade mig

mot en trädstam och försökt att inte röra mig allt för mycket.

Träden på andra sidan Påttin speglade sig i vattnet.

Nere vid strandkanten där jag stod flöt gammal vass omkring.

En mygga surrade runtomkring mig. Men jag stod stilla.

Två änder kom inflygande, men de såg mig och vågade inte

landa på vattnet.... Jag väntade och väntande....

Kvällsskymningen lade sig och jag såg bubblor i vattnet nära vasskanten

på andra sidan sjön. Så kom djuret simmande längs vasskanten.

På släp hade det ett vasstrå. 

Jag knäppte en suddig bild. Kan ni se djuret?

Där ovanför den röda texten syns ett brunt huvud.

Troligen en bisamråtta som höll på med vårstädning.

Kanske byggde den ett bo?

Djuret simmade i vasskanten. Snabbt gick det. Där bakom ett vasstrå

syns djuret, i nästan samma bruna färg som vassen.

Trots att jag inte fick världens bästa foton bestämmer jag mig

för att strunta i min exkursion och gick in till den

nu varma bastukammaren.

Det skulle smaka gott med en kopp kvällskaffe.

Inne i bastukammaren har vi vatten åt tre håll. 

Här inne sitter vi på första parkett och kan se på fågellivet 

utan att störa allt för mycket. 

Några änder simmade i vår vik och de var så

trevliga att titta på.

Här är det hanen som paddlar på och....

....oj, något ätbart under vattenytan....

Mörkret lägger sig.

Bastun har äntligen den rätta värmen och vi får vårt efterlängtade

bastubad. Det är mörkt när vi låser och åker

hem för att krypa till sängs i en garanterat varm säng.